Skillnaden mellan impressionism och postimpressionism

Skillnaden mellan impressionism och postimpressionism är att impressionisterna (från 1874) ville fånga ett ögonblicks ljus och färg som ögat uppfattar det, med snabba, lätta penseldrag, medan postimpressionisterna (från omkring 1886) behöll de ljusa färgerna men ville något mer: fast form och ordning hos Cézanne och Seurat, känsla och symbolik hos van Gogh och Gauguin. Impressionismen var en gemensam rörelse; postimpressionismen var aldrig en grupp utan ett samlingsnamn för dem som gick vidare.

Fakta

Impressionismen: att måla vad ögat ser

Impressionisterna ställde ut tillsammans första gången i Paris 1874, och namnet kom från Monets Impression, soluppgång: hamnen i Le Havre i morgondis, målad med några snabba streck. Gruppen ville bort från ateljéns bruna skuggor och berättande motiv. De målade ofta utomhus, en plein air, och försökte fånga ljuset just då: solen på vatten, skuggor på snö, rök över en järnvägsstation.

Penseldragen är korta och synliga, färgerna ljusa och ofta orena i kanterna, och skuggorna är blå eller lila snarare än svarta. Motiven är vardagliga: parker, kaféer, floder, familjen. Berthe Morisots Vaggan och verk av Renoir, Pissarro och Degas hör hit. Läs mer i guiden om impressionism.

Postimpressionismen: något mer än ögonblicket

Under 1880-talet började flera konstnärer som lärt sig av impressionismen bli missnöjda med den. Ögonblicket räckte inte. Bilderna upplöstes i ljus och förlorade sin tyngd, och de sa inget om vad konstnären kände eller tänkte. Ordet postimpressionism myntades i efterhand, av den engelske kritikern Roger Fry till en utställning i London 1910, och betyder helt enkelt efter impressionismen.

Därför är postimpressionismen ingen stil med gemensamma regler. Den har två huvudvägar. Den ena söker ordning och struktur: Seurat med sina prickar och Cézanne med sina byggda former. Den andra söker uttryck och symbol: van Gogh med sina virvlande drag och Gauguin med sina platta, starka färgfält. Se guiden om postimpressionism.

Ljus mot form: Monet och Cézanne

Cézanne ställde ut med impressionisterna 1874 men ville, som det ofta citeras, göra impressionismen till något fast och varaktigt, som konsten i museerna. Där Monet löste upp en katedral i ljus byggde Cézanne en bergssida av färgfläckar som lagts som tegelstenar. I Kortspelarna är de två bönderna enkla, solida former, och flaskan i mitten delar bilden i två speglade halvor. Inget händer, allt står still.

Lägg Vaggan bredvid Kortspelarna i Jämför. Morisot fångar ett ögonblick: slöjan över vaggan är några lätta, vita drag, och man tror att modern just har lutat sig fram. Cézanne bygger ett tillstånd: männen kunde ha suttit där i timmar. Båda är ljusa och moderna, men de vill helt olika saker.

Pricken: Monet och Seurat

Impressionisterna lade ofta rena färger bredvid varandra i stället för att blanda dem på paletten, så att de blandades i ögat. Men de gjorde det intuitivt, snabbt och på plats. Georges Seurat gjorde det till en metod. Han läste tidens färgläror och byggde En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte av tusentals små prickar under nästan två år, i ateljén. Bilden visades på den åttonde och sista impressionistutställningen 1886, och den markerar gränsen mellan epokerna.

Jämför den med Impression, soluppgång i Jämför. Monets bild är ett ögonblick i dis; Seurats är en noga ordnad, nästan stillastående värld där varje figur står i profil eller rakt framifrån. Förklaringsbilden nedan visar skillnaden mellan färg blandad på paletten och färg blandad i ögat. Läs mer i guiden om pointillism och i Se på konst: färg.

Känsla och symbol: van Gogh och Gauguin

Van Gogh kom till Paris 1886 och tog till sig impressionisternas ljusa färger, men han använde dem för att uttrycka känsla. I Stjärnenatten virvlar himlen och cypressen flammar; penseldragen följer formerna och ger bilden rörelse som inte finns i verkligheten. Gauguin gick åt ett annat håll: han målade platta färgfält med mörka konturer, inspirerade av medeltida glasmålningar och japanska träsnitt, och sökte en enklare, mer andlig värld i Bretagne och på Tahiti.

Därmed pekar postimpressionismen framåt mot 1900-talet. Cézanne blev en förebild för kubisterna, Seurat för de abstrakta färgexperimenten och van Gogh och Gauguin för fauvisterna och expressionisterna. Guiden impressionism och expressionism följer den tråden vidare.

I Sverige och hur du håller isär dem

Svenska konstnärer i Paris följde samma väg. Hanna Paulis Frukostdags från 1887 är friluftsmåleri i impressionismens anda, med solkatter på en vit duk. Knappt tio år senare målade Prins Eugen Molnet, där ett väldigt moln över ett mörkt landskap blir en stämning och nästan en symbol. Läs om de svenska Opponenterna.

En enkel regel: fråga vad målaren ville fånga. Är det ljuset just nu, i snabba drag, är det troligen impressionism. Är det formen, ordningen, färgens verkan eller en känsla som inte syns i motivet, är det troligen postimpressionism. Förväxlar du namnen Monet och Manet, läs också Monet eller Manet? Epokerna har egna sidor: impressionismen och postimpressionismen och symbolismen.

Så skiljer du dem åt

Övning

Vilken målning brukar ses som gränsen mellan impressionism och postimpressionism?