Vad är pointillism? Seurat, prickarna och den optiska blandningen

Pointillism är en målarteknik där bilden byggs upp av små prickar av ren, oblandad färg som ska blandas i betraktarens öga i stället för på paletten. Den utvecklades av Georges Seurat i Paris på 1880-talet och kallas också divisionism eller neoimpressionism. Hans En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte från 1884–1886 är huvudverket.

Fakta

Måla med prickar

Den som går nära en pointillistisk målning ser tusentals små prickar i rena färger: blått, orange, grönt, violett. Backar man några meter flyter prickarna ihop till gräs, vatten, skuggor och hud. Det är grundtanken: i stället för att blanda färgerna på paletten, där de blir mörkare och grumligare, lägger målaren dem bredvid varandra och låter ögat göra blandningen. Det kallas optisk blandning.

Ordet pointillism kommer av franskans point, punkt. Seurat själv föredrog andra ord och talade om ett måleri byggt på vetenskapliga principer om ljus och färg. Kritikern Félix Fénéon kallade rörelsen neoimpressionism 1886, och divisionism används ofta om själva principen att dela upp färgen i dess beståndsdelar, även när den läggs i streck i stället för prickar.

Seurat och La Grande Jatte

Georges Seurat var en noggrann och teoretisk målare. Han studerade färglärans böcker, gjorde mängder av teckningar och oljeskisser och arbetade i två år med sitt huvudverk, En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte. Den visar parisare som vilar på en ö i Seine en söndag, med parasoller, hundar och en apa i koppel. Figurerna är stela och nästan geometriska, som ur en antik fris.

Målningen visades på den åttonde och sista impressionistutställningen 1886 och väckte stor uppmärksamhet. Den blev ett manifest för en ny riktning: impressionisternas ljus och färg, men med ordning, metod och lugn i stället för spontanitet. Seurat dog redan 1891, bara 31 år gammal. Målningen finns i dag i Art Institute of Chicago.

Vetenskapen bakom: kontrast och blandning

Pointillisterna byggde på 1800-talets färgforskning. Kemisten Michel-Eugène Chevreul vid gobelängfabriken i Paris beskrev 1839 lagen om simultankontrast: samma färg ser olika ut beroende på vad som ligger runt den, och komplementfärger förstärker varandra när de står bredvid varandra. Den amerikanske fysikern Ogden Rood skrev 1879 om hur ljus från små färgfält blandas i ögat. Seurat läste båda.

Förklaringsbilderna längre ner visar de två principerna. I den första kan du dra i avståndet och se hur två rena färger smälter samman; jämför med samma färger blandade på paletten. I den andra ser du hur bakgrunden ändrar en färg. Läs mer om färg i avsnittet färg i Se på konst och i guiden om komplementfärger.

Fungerade det?

Både ja och nej. Prickarna ger en skimrande, vibrerande yta, särskilt i ljusa partier, och målningarna har en lysande kvalitet som är svår att nå med blandade färger. Men optisk blandning är inte samma sak som att blanda pigment. Gult och blått bredvid varandra blir inte grönt i ögat utan ett ljust, gråaktigt mellanting, och många pointillistiska målningar ser på håll mer dämpade och pärlgrå ut än teorin lovade.

Metoden var också mödosam. En stor duk kunde ta månader eller år. Därför övergick flera av efterföljarna till större, fyrkantiga penseldrag, där färgen fortfarande var ren men tekniken snabbare.

Seurats andra verk

Seurat hann måla ett fåtal stora dukar under sitt korta liv, och varje var ett program. Badande vid Asnières från 1884, i National Gallery i London, visar unga arbetare som vilar vid floden mittemot La Grande Jatte; den är ännu inte målad med prickar utan med korta, korsade penseldrag. I Modellerna från 1886–1888 placerade han tre nakna modeller i ateljén framför sin egen Grande Jatte, som för att visa att metoden också klarade det klassiska ämnet.

I hans sista verk, som Cirkus från 1891, är linjerna själva bärare av känsla: uppåtgående linjer skulle ge glädje, nedåtgående sorg. Seurat byggde det på samtida teorier om linjernas och färgernas uttryck. Cirkus var inte helt färdig när han dog, och den finns i dag på Musée d’Orsay i Paris.

Efterföljare och arv

Paul Signac var Seurats närmaste vän och blev rörelsens talesman efter hans död. Camille Pissarro, den äldste av impressionisterna, målade en period med prickar men återgick sedan till friare penseldrag. Vincent van Gogh prövade tekniken i Paris 1887 och tog med sig de korta, rena färgstrecken till sitt eget måleri.

Kring 1904 målade Henri Matisse i pointillistisk stil, innan han övergick till de stora, platta färgfält som blev fauvismen. Tanken att bygga en bild av punkter lever vidare i tryckets rasterpunkter och i skärmens pixlar. Läs om sammanhanget i guiden om postimpressionism och i epoken postimpressionismen, och jämför med Monets friare penseldrag i Impression, soluppgång. Ordet finns också i ordlistan.

Så känner du igen den

Övning

Var blandas färgerna i en pointillistisk målning?