Fauvismen: vilda färger, Matisse och Derain

Fauvismen är en kortlivad konstriktning i Frankrike omkring 1905–1908 där färgen frigörs från verkligheten. Konstnärerna, med Henri Matisse och André Derain i spetsen, målade himlar röda och ansikten gröna i rena, starka färger som skulle uttrycka känsla och skapa bildens uppbyggnad.

Fakta

Skandalen 1905

Hösten 1905 visades en grupp målningar i en egen sal på Salon d’Automne i Paris. Där stod också en skulptur i renässansstil av Albert Marque, och kritikern Louis Vauxcelles skrev att det var som en Donatello mitt bland vilddjur, les fauves. Smeknamnet fastnade. Det syftade på de vilda färgerna i tavlorna runt omkring, bland annat Henri Matisses Kvinna med hatt, vars ansikte var målat i grönt, rosa och gult och som hans vänner Leo och Gertrude Stein köpte.

Sommaren 1905 hade Matisse och André Derain arbetat sida vid sida i fiskeläget Collioure vid Medelhavet. Det starka ljuset fick dem att dra ut färgerna till det yttersta. Maurice de Vlaminck, som arbetade vid Seine utanför Paris, målade med liknande våld och entusiasm. Derain målade 1906 i London en serie bilder av Themsen, bland annat Charing Cross Bridge, på uppdrag av konsthandlaren Ambroise Vollard.

Förebilder och idéer

Fauvisterna byggde på Paul Gauguins platta, symboliska färgfält, på Vincent van Goghs intensiva penselföring, som i Solrosorna, och på Georges Seurats färgteori, som i Grande Jatte. Från Seurat och hans efterföljare tog de uppdelningen i rena färgpunkter, men de bytte ut vetenskapen mot spontanitet.

Idén var att färgen kunde bära bilden på egen hand. En röd väg eller en blå skog behövde inte vara sann, bara fungera i helheten. Matisse sade senare att han ville skapa en konst av balans och renhet, ”en god fåtölj” för trötta människor, vilket tyder på hur lite han ville chockera och hur mycket han ville skapa harmoni. Hans stora Glädjen att leva från 1905–1906 visar nakna människor som dansar och vilar i ett landskap av rena färger och böljande linjer.

Matisse efter fauvismen

Fauvismen som grupp upplöstes redan omkring 1908. Derain gick mot en strängare, mer klassisk stil, och Georges Braque lämnade gruppen för kubismen. Matisse däremot fortsatte i färgens tecken och förenklade formerna allt mer. I Dansen från 1910 bildas hela kompositionen av fem nakna figurer i rött mot blått och grönt, utan skuggor och utan perspektiv.

Matisse öppnade 1908 en egen skola i Paris, där många utländska konstnärer lärde sig hans idéer. Bland dem fanns flera svenskar, som Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Einar Jolin och Leander Engström, som tog hem de rena färgerna. Hjerténs Ateljéinteriör visar den svenska varianten, ofta kallad ”de unga”.

Fauvismens betydelse

Fauvismen var den första av 1900-talets stora avantgarderörelser och banade väg för expressionismen i Tyskland; Wassily Kandinsky och hans kolleger hade sett de franska tavlorna. Den öppnade också för abstrakt färgmåleri, där färgen blir bildens huvudsak. Se även avantgardet och den franska avantgarden.

Skillnaden mot expressionismen är ofta en fråga om ton. Fauvisterna var mer lekfulla, ljusa och dekorativa, medan de tyska expressionisterna var mörkare och mer ångestfyllda. Läs mer om skillnaden i guiderna om expressionismen och postimpressionismen, och om färgens roll under färg.

Så känner du igen den

Övning

Vad betyder ordet fauves, som gav fauvismen dess namn?