Skillnaden mellan expressionism och fauvism

Skillnaden mellan expressionism och fauvism är främst stämningen. Båda använder starka, overkliga färger och förenklade former kring 1905. Fauvismen, med Henri Matisse i Paris, ville att färgen skulle ge harmoni, ljus och glädje, och rörelsen varade bara några år. Expressionismen, framför allt i Tyskland med Die Brücke och Der Blaue Reiter, använde färg och förvrängda former för att uttrycka oro, ångest och andliga sanningar, och den präglade konsten i flera decennier.

Fakta

Samma år, olika städer

Hösten 1905 visade Henri Matisse och hans vänner målningar i skrikande ren färg på Höstsalongen i Paris. En kritiker såg en klassisk skulptur i samma sal och skrev att det var som Donatello bland vilddjuren, les fauves. Namnet fastnade. Samma år bildade fyra arkitekturstudenter i Dresden, bland dem Ernst Ludwig Kirchner, gruppen Die Brücke, bron, som blev starten för den tyska expressionismen.

De två rörelserna växte alltså fram parallellt och hade samma förebilder: van Gogh och Gauguin, som hade visat att färgen inte måste beskriva verkligheten. Men de drog olika slutsatser. Se epoken avantgardet.

Fauvismen: färgen som glädje

Fauvisterna målade ett ansikte grönt eller ett träd rött, inte för att chockera utan för att färgerna skulle verka starkt tillsammans. Matisse skrev 1908 att han drömde om en konst av balans, renhet och lugn, något som kunde vila sinnet som en god fåtölj. Bilderna är ofta ljusa, med landskap vid Medelhavet, interiörer och människor i vila.

Dansen från 1910 är målad efter fauvismens år men visar dess idé tydligt: fem röda figurer dansar i ring mot blått och grönt, med bara tre färger och stora ytor. Rörelsen är full av energi men inte av oro. Ringen är bruten där två händer nästan möts, och där sitter spänningen. Läs guiden om fauvism och om komplementfärger, som fauvisterna använde medvetet.

Expressionismen: färgen som känsla

De tyska expressionisterna använde samma fria färg men för att visa det inre. Kirchners gatubilder från Berlin har spetsiga, kantiga figurer i giftiga färger, och storstaden blir hotfull och nervös. Emil Nolde målade glödande blommor och religiösa scener med grova penseldrag. I München bildade Wassily Kandinsky och Franz Marc gruppen Der Blaue Reiter 1911, och för dem var färgen ett andligt språk; Kandinsky gick därifrån vidare till det abstrakta.

Den viktigaste förebilden var Edvard Munch. Hans Skriet från 1893 visar en gestalt som håller för öronen under en blodröd himmel, och linjerna i landskapet böljer genom kroppen. Det är ingen glädje i färgen, bara en känsla som tar över världen. I Wien gick Oskar Kokoschka och Egon Schiele åt samma håll. Se den tyska expressionismen och guiden om expressionismen.

Dansen mot Skriet

Lägg Dansen och Skriet bredvid varandra i Jämför. Båda förenklar formen, båda har starka färger och böljande linjer. Men hos Matisse är ytan plan och lugn, färgerna är få och klara och figurerna kropp och rytm. Hos Munch är rummet förvrängt, med en bro som störtar in i bilden, färgerna är skärande och gestalten nästan ett skelett.

Fauvismen frågar hur färgerna kan fungera tillsammans. Expressionismen frågar hur det känns. Därför blev fauvismen kort: redan 1908 gick Matisse vidare åt sitt eget håll och Georges Braque mot kubismen. Expressionismen fortsatte under första världskriget och 1920-talet och fick nytt liv i den abstrakta expressionismen efter 1945.

En svensk länk: Sigrid Hjertén

Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald studerade 1909–1911 på den skola Matisse drev i Paris, tillsammans med flera andra skandinaver. De tog med sig fauvismens rena färg hem till Stockholm, men i Hjerténs bilder blev den något annat. Ateljéinteriör från 1916 har Matisses platta färgfält, men rummet lutar, ytorna krockar och stämningen mellan människorna är spänd.

Hon kallas därför både fauvist och expressionist, och båda orden är rätt: tekniken kommer från Paris, känslan från expressionismen. Gruppen kring dem kallas De unga; läs om De unga och modernismens genombrott.

Så avgör du vilket det är

Fråga dig vad färgen gör. Ger den ljus, värme och balans, och är formerna mjuka och ytorna stora, är det troligen fauvism. Skär färgerna mot varandra, är konturerna kantiga, ansiktena förvrängda och stämningen orolig, är det troligen expressionism.

Fråga sedan var och när. Fauvismen hör till Paris och södra Frankrike 1905–1908. Expressionismen hör främst till Dresden, Berlin, München och Wien från 1905 och flera decennier framåt. Guiden impressionism och expressionism visar hur expressionismen skiljer sig från det som kom före.

Så skiljer du dem åt

Övning

Vad ville Matisse att hans konst skulle ge betraktaren?