Impressionism – kännetecken och de viktigaste målarna

Impressionismen är en konstriktning som uppstod i Frankrike på 1860- och 1870-talen. Målarna ville fånga ljusets och färgens skiftningar i ett ögonblick, ofta utomhus, med snabba och synliga penseldrag. Namnet kommer från Monets målning Impression, soluppgång.

Fakta

Hur impressionismen fick sitt namn

I Paris avgjorde den officiella salongen vem som fick ställa ut och sälja. En grupp unga målare som gång på gång refuserades bestämde sig för att ordna en egen utställning, och i april 1874 öppnade den i fotografen Nadars före detta ateljé på boulevard des Capucines.

En av målningarna var Claude Monets Impression, soluppgång, en hamnbild från Le Havre målad med några få drag. Kritikern Louis Leroy gjorde sig lustig över titeln och kallade sin recension ”De impressionistiska målarnas utställning”. Hånet blev gruppens namn. Fram till 1886 ordnade de åtta gemensamma utställningar.

Så målade impressionisterna

Impressionisterna målade ofta en plein air, utomhus, och arbetade snabbt för att hinna fånga ljuset innan det förändrades. Färg på tub, som blev vanlig vid mitten av 1800-talet, gjorde det möjligt att ta med sig paletten ut. De satte ofta rena färger bredvid varandra i stället för att blanda dem på paletten, och lät skuggorna vara blå eller violetta i stället för bruna.

Monet målade samma motiv i olika ljus, som järnvägsstationen Saint-Lazare och senare höstackar och Rouenkatedralen. Penseldragen syns tydligt, konturerna löses upp och ytan ser nästan ofärdig ut. Det var just det som provocerade publiken, som var van vid salongens slätt polerade måleri.

Målarna och deras motiv

Impressionisterna målade det moderna livet: boulevarder, kaféer, järnvägar, teatrar och söndagsutflykter längs Seine. Pierre-Auguste Renoir målade dans och fester i solljus, Camille Pissarro landsbygd och stadsvyer, och han var den ende som deltog i alla åtta utställningarna. Alfred Sisley ägnade sig nästan helt åt landskap.

Edgar Degas föredrog att kalla sig realist och målade inomhus, gärna balettdansöser som i Dansklassen. Berthe Morisot och Mary Cassatt skildrade kvinnors och barns liv, som i Morisots Vaggan. Édouard Manet var en förebild för gruppen men ställde aldrig ut med dem.

Japan och fotografiet

Två nya bildvärldar påverkade impressionisterna. Efter att Japan öppnats för handel på 1850-talet kom japanska färgträsnitt till Paris, och målarna lärde sig av deras plana färgfält, höga horisonter och djärvt beskurna motiv. Hokusais Den stora vågen vid Kanagawa är det mest kända exemplet. Förtjusningen i japansk konst kallades japonism.

Fotografiet lärde dem att en bild kan skära av en figur mitt i rörelsen och att ögonblicket i sig kan vara ett motiv. Degas beskar sina dansöser och kaféscener som om bilden vore en tillfällig glimt. Samtidigt gjorde fotografiet det mindre viktigt för målarna att återge verkligheten exakt, vilket gav dem frihet att måla ljus och intryck i stället.

Impressionismen i Norden

Många skandinaviska konstnärer studerade i Paris på 1870- och 1880-talen och tog med sig det ljusa friluftsmåleriet hem. Anders Zorn fångade ljus på vatten och hud med snabba drag, som i Midsommardans, och Georg Pauli målade Frukostdags i fullt dagsljus.

Impressionismen öppnade vägen för det moderna måleriet. Redan på 1880-talet började målare som Cézanne, Seurat och van Gogh söka sig vidare, mot det som kallas postimpressionismen. Läs mer om epoken på sidan om impressionismen.

Så känner du igen den

Övning

Vilken målning gav impressionismen dess namn?