En plein air: att måla utomhus

En plein air, franska för ”i fria luften”, betyder att måla utomhus direkt framför motivet i stället för i ateljén. Metoden gav ljusare färger, snabbare penseldrag och en ny känsla för väder, ljus och tid på dygnet. Den blev lättare när oljefärgen började säljas i tuber på 1840-talet, och impressionisterna gjorde den till sitt kännetecken. På svenska kallas det friluftsmåleri.

Fakta

Från skiss till metod

Landskapsmålare har alltid tecknat utomhus, men länge målades de stora dukarna i ateljén. Ute gjorde man skisser, och inne byggde man upp bilden efter regler för komposition och ljus. Kring år 1800 blev det vanligare att måla små oljeskisser direkt i naturen, särskilt i Italien, där unga konstnärer från hela Europa studerade ljuset. I England målade John Constable mängder av molnstudier utomhus och skrev ner väder och tid på baksidan.

Camille Corot lärde sig av sina lärare att måla skisser utomhus. Åren 1825–1828 bodde han i Italien och målade små oljeskisser i det klara ljuset, med tydliga former och fina nyanser, som skissen av bron i Narni från 1826 i Louvren. De stora målningarna han skickade till Salongen var ändå komponerade i ateljén. Skisserna, som han inte själv visade, ses i dag som några av hans bästa verk.

Tuben och fältstaffliet

Att måla utomhus i större skala krävde ny utrustning. Tidigare förvarades oljefärg i små blåsor av djurtarm som torkade snabbt när de öppnats. År 1841 fick den amerikanske porträttmålaren John Goffe Rand i London patent på en hopklämbar färgtub av metall. Nu kunde målaren ta med sig en hel palett ut. Lätta fältstafflier som gick att fälla ihop, parasoller mot solen och dukar i standardformat gjorde resten.

Järnvägen spelade också roll. Från Paris kunde målarna på några timmar ta sig till skogen vid Fontainebleau, till Seines stränder eller till kusten i Normandie och vara hemma samma kväll. Friluftsmåleriet hörde ihop med en ny tid, där fritid, resor och natur blev motiv i sig.

Barbizon och skogen vid Fontainebleau

Från 1830-talet samlades en grupp målare i byn Barbizon vid skogen i Fontainebleau söder om Paris. De kallas Barbizonskolan, och till dem hörde Théodore Rousseau och Jean-François Millet, som bodde i byn från 1849 till sin död. Corot målade ofta i samma skog. De ville visa den franska naturen som den var, med ekar, myrar och bönder i arbete, inte som en idealiserad kuliss för myter.

Barbizonmålarna gjorde ofta studier utomhus och avslutade i ateljén, men de gjorde landskapet till ett allvarligt motiv och lade grunden för realismen. De unga impressionisterna besökte samma trakter på 1860-talet och tog arbetet ett steg längre: de ville att den färdiga bilden skulle målas ute.

Impressionisterna: ljuset i stunden

För Claude Monet var utomhusmåleriet en princip. Han målade stora dukar ute i trädgården och lät, enligt en känd berättelse, gräva en grop så att han kunde sänka ner duken och nå den övre delen. Senare inredde han en liten båt som flytande ateljé på Seine. Impression, soluppgång från 1872, hamnen i Le Havre i morgondis, gav namnet åt hela rörelsen; läs mer i guiden om impressionismen.

Ljuset ute förändras hela tiden, och det tvingade fram en ny teknik. Målarna arbetade snabbt, med korta drag av ren färg bredvid varandra i stället för blandade toner, och de såg att skuggorna inte är grå utan blå och violetta. Monet lärde sig så småningom att arbeta på flera dukar samtidigt och byta duk när ljuset ändrades, som i serierna med höstackar och Rouens katedral. Många av de bilderna gjordes ändå färdiga i ateljén. En plein air var lika mycket ett ideal som en exakt metod.

Svenskarna i Grez och den nordiska sommarnatten

På 1870- och 1880-talen lärde sig svenska konstnärer friluftsmåleriet i Frankrike. Byn Grez-sur-Loing söder om Paris blev ett centrum för skandinaver, och där målade bland andra Carl Larsson, Karl Nordström och Nils Kreuger. Ljuset vid floden var ofta grått och fuktigt, och svenskarnas bilder därifrån är dämpade, långt från impressionisternas starka sol.

Hanna Paulis Frukostdags från 1887 visar ett dukat bord i trädgården, där solljuset filtreras genom lövverket och glittrar på glas och porslin. Bilden fick blandad kritik och uppfattades som slarvigt målad, men räknas i dag till de mest älskade i svenskt friluftsmåleri. När konstnärerna kom hem till Sverige blev den ljusa sommarnatten ett nytt motiv. Läs mer om deras generation i appens epok Opponenterna och 1890-talet.

Prova själv

Friluftsmåleriet lever kvar. Många målare och amatörer går fortfarande ut med staffli, och David Hockney målade på 2000-talet stora landskap från Yorkshire delvis ute, på flera dukar som sattes ihop. Prova själv: välj en utsikt och måla eller teckna den på en halvtimme, en gång på morgonen och en gång på kvällen. Jämför sedan skuggorna, himlens färg och hur mycket du hann. Ljusets förändring är det friluftsmålarna försökte fånga.

Hur ren färg bredvid ren färg blandas i ögat visas i bilden nedan. Landskapets färger på avstånd tas upp i guiden om luftperspektiv, och appens tema landskap visar motivet genom historien.

Så känner du igen den

Övning

Vad gjorde det lättare att måla utomhus från 1840-talet?