Realismen i konsten: Courbet, Millet och vardagens bilder

Realismen är en konstriktning från mitten av 1800-talet som skildrar vanliga människor, arbete och vardag utan idealisering eller dramatik. Konstnärerna ville måla sin samtid sådan den såg ut, och de bröt mot akademins krav på mytologiska och historiska ämnen.

Fakta

Konst om det som finns

Efter revolutionen 1848 växte kraven på en konst som skildrade vanliga människors liv. Gustave Courbet blev rörelsens ledare. Hans Begravning i Ornans från 1849–1850 är över sex meter bred och visar en landsortsbegravning med borgare, präster och bönder i naturlig storlek. Så stort format hade tidigare bara använts till historiemåleri och religiösa motiv, och många kritiker tyckte att bilden var ful och respektlös.

När Courbet 1855 vägrades plats på världsutställningen i Paris byggde han en egen paviljong i närheten och kallade den Le Réalisme. Därmed fick strömningen sitt namn. Den franske författaren Champfleury skrev om samma ideal i litteraturen, och romaner som Gustave Flauberts Madame Bovary från 1857 delade samma vilja att skildra verkligheten nyktert.

Bönder, arbetare och karikatyrer

Jean-François Millet målade bönder vid arbete, som Äxplockerskorna från 1857, där tre kvinnor böjer sig över ett skördat fält för att samla spillrorna. Bilden bygger på uppriktig respekt men uppfattades av en del samtida som politiskt hotfull. Honoré Daumier gjorde tusentals litografier för tidningar, där han gick till angrepp mot makten, och hans målningar av tredjeklasspassagerare i tåget skildrar vanligt folk med stort allvar.

Rosa Bonheur blev en av århundradets mest berömda konstnärer med sina djurbilder, bland dem Hästmarknaden, och hon studerade djuren i slakterier och på marknader. Hon visar att realismen också kunde vara ett sätt att ge kvinnor en plats i konstlivet.

Realismen sprids

I Ryssland bildade en grupp konstnärer 1870 sällskapet Peredvizjnikerna, de resande, som ordnade vandringsutställningar ute i landet; se Peredvizjnikerna. Ilja Repin målade i Pråmdragarna vid Volga, färdig 1873, utmattade män som drar en pråm, med en psykologisk skärpa som gjorde den berömd. I USA skildrade Winslow Homer landsbygdens barn och havets kamp, och Thomas Eakins målade kirurger och roddare med vetenskaplig noggrannhet; se den amerikanska realismen.

I Sverige kom en motsvarande våg på 1880-talet, när en grupp unga konstnärer protesterade mot akademin i Opponenterna och ville måla vad de såg: vardag, landskap och människor. Många hade lärt sig friluftsmåleri och realism i Frankrike. Även danska P.S. Krøyer med sina fiskare på stranden hör till den nordiska traditionen.

Realism och det som kom efter

Fotografin, som blev allmänt tillgänglig under 1800-talets mitt, påverkade realismen på flera sätt. Den gav målarna nya sätt att se, med oväntade beskärningar och ögonblicksbilder, men den tog också över rollen som dokumentär, så målarna sökte något mer. Édouard Manet byggde vidare på Courbets frihet när han målade Olympia, och impressionisterna tog nästa steg.

Ordet realism används idag på många sätt: om det som liknar verkligheten, om en målare som Courbet och om senare riktningar som socialistisk realism och fotorealism. Det är därför bra att skilja på realismen som historisk riktning, ungefär 1840–1880, och realistiskt måleri i största allmänhet. Läs mer i guiderna om romantiken och om modernismen.

Så känner du igen den

Övning

Vem byggde en egen paviljong 1855 och kallade den Le Réalisme?