Vad är modernism i konsten? Idéer, konstnärer och verk

Modernismen är samlingsnamnet för de konströrelser som från 1860-talet till 1960-talet bröt med akademins regler om förebilder, perspektiv och finish. Konstnärerna undersökte i stället målningens egna medel – färg, form och yta – och sökte nya sätt att skildra den moderna världen.

Fakta

Brytningen med akademin

Under 1800-talet avgjorde akademin i Paris vad som var god konst: historiska ämnen, släta penselstrykt och ett illusionistiskt djup. 1863 refuserade juryn så många verk att kejsar Napoleon III lät ordna ett särskilt Salon des Refusés. Samma år målade Édouard Manet Olympia, en naken kvinna som blickar rakt på betraktaren i stället för att spela en mytologisk gestalt. När bilden visades på salongen 1865 väckte den upprörda reaktioner, och många ser den som modernismens startpunkt. Redan 1855 hade Gustave Courbet byggt en egen paviljong för sina verk utanför världsutställningen i Paris, ett tecken på att konstnärerna började ta ställning mot de officiella institutionerna.

Kort därefter lät impressionisterna ljuset och ögonblicket styra, och Paul Cézanne började bygga bilden av geometriska former och färgplan. Hans serie Kortspelarna från 1890-talet visar hur han förenklade motivet för att göra bildens uppbyggnad synlig.

Konsten blir fri från motivet

Efter 1900 gick utvecklingen snabbt. Fauvisterna släppte den naturtrogna färgen, och Pablo Picasso och Georges Braque splittrade motivet i kubismen. Omkring 1910 målade Wassily Kandinsky några av de första bilderna helt utan igenkännbart motiv, och abstrakt konst blev ett eget språk.

Piet Mondrian drev tanken längst i Komposition med rött, blått och gult, där bara raka linjer och primärfärger återstår. Samtidigt ställde Marcel Duchamp en helt annan fråga när han 1917 skickade in en urinoar, Fontän, till en utställning: vem avgör vad som är konst?

Idéerna bakom

Modernismen präglades av tron på framsteg och på det nya. Manifest och konstnärsgrupper blev ett sätt att väcka uppmärksamhet, och avantgardet såg sig som en förtrupp som visade vägen. Kritikern Clement Greenberg beskrev 1960 modernistisk målning som en konst som riktar uppmärksamheten mot sina egna medel, till exempel att bilden är platt.

Rörelsen gällde inte bara målningar. Skolan Bauhaus ville förena konst, hantverk och industri, och dess idéer lever kvar i arkitektur och formgivning; läs mer i guiden om Bauhaus. Museet MoMA i New York, som öppnade 1929, blev en av de viktigaste institutionerna för att visa och förklara den nya konsten.

Slutet och arvet

Efter andra världskriget flyttade tyngdpunkten från Paris till New York. Abstrakta expressionister som Jackson Pollock målade stora, gestikulerande dukar och blev symboler för efterkrigstidens konst; se efterkrigstiden. Under 1960-talet började konstnärer ifrågasätta modernismens allvar och renhet, och popkonst, konceptkonst och minimalism öppnade för det som ofta kallas postmodernism.

Modernismen är ändå inte avslutad som idé. Många av dess frågor – vad är en bild, vem bestämmer vad som är konst – ställs fortfarande, och den har format hur vi ser både museer, affischer och möbler. Samtidigt blev gallerier, privata samlare och tidskrifter viktigare för konstnärerna än akademins uppdrag, och det är en förändring som ännu präglar konstvärlden.

Så känner du igen den

Övning

Vilket verk räknas ofta som modernismens startpunkt?