Vad är kubism? Picasso, Braque och de splittrade formerna

Kubism är en konstriktning som Pablo Picasso och Georges Braque utvecklade i Paris mellan ungefär 1907 och 1914. I stället för att visa ett motiv från en enda synvinkel bröt de upp det i geometriska former och visade det från flera håll samtidigt. Kubismen blev en av de viktigaste vändpunkterna i det moderna måleriet.

Fakta

Hur kubismen började

1907 målade Pablo Picasso Flickorna från Avignon, fem nakna kvinnor med kantiga kroppar och maskliknande ansikten. Bilden chockade till och med hans vänner. Samma år visades en stor minnesutställning med Paul Cézanne, som hade dött året innan, och hans sätt att bygga upp naturen med enkla former blev en förebild.

Georges Braque såg Picassos målning och började själv måla landskap i L'Estaque med husen förenklade till block. När han ställde ut dem 1908 skrev kritikern Louis Vauxcelles om ”små kuber”, och därifrån kommer namnet. Under de följande åren arbetade Picasso och Braque så nära varandra att deras bilder ibland är svåra att skilja åt.

Analytisk kubism

Den första fasen, ungefär 1909–1912, kallas analytisk kubism. Motivet, ofta en person, en gitarr eller ett stilleben på ett kafébord, bryts ner i små fasetter som ses från olika håll och läggs bredvid varandra. Färgerna är dämpade: bruna, grå och ockra toner, så att formen får all uppmärksamhet.

Bilden blir nästan abstrakt, men den har alltid ett motiv. Ofta finns små ledtrådar kvar, en flaskhals, ett par bokstäver eller en pipa, som hjälper betraktaren att hitta tillbaka till föremålen. Kubisterna ville visa mer av verkligheten än ett enda ögonblick, inte mindre.

Syntetisk kubism och collaget

Från 1912 började Picasso och Braque klistra in verkliga material i bilderna: tidningsurklipp, tapetbitar och vaxduk. Braque gjorde de första papiers collés det året, och Picasso klistrade in en bit vaxduk med rottingmönster i ett stilleben. Collaget var en revolution: bilden blev ett föremål i sig.

Den här fasen kallas syntetisk kubism. Formerna blev större och enklare, färgerna klarare, och bilderna byggdes upp av delar i stället för att brytas ner. Juan Gris och Fernand Léger utvecklade stilen vidare, och Robert och Sonia Delaunay förde in starka färger i det som kallades orfism.

Kubismens arv

Kubismen påverkade nästan allt som kom efter. Futuristerna i Italien tog dess splittrade former och satte dem i rörelse, ryska konstruktivister och nederländska De Stijl gick vidare mot ren abstraktion, och arkitekter och formgivare tog upp de rena, geometriska formerna. Läs mer i guiden om abstrakt konst.

Picasso själv lämnade aldrig kubismens bildspråk helt. I Guernica från 1937, hans svar på bombningen av den baskiska staden, används splittrade former och en dämpad gråskala för att skildra krigets fasa.

Kubismen i Sverige

Flera svenska konstnärer studerade i Paris kring 1910 och tog intryck av kubismen. Gösta Adrian-Nilsson, GAN, förenade kubismens former med futurismens rörelse, och Otto G. Carlsund gick vidare mot den rena geometrin. Kubismen och de andra avantgardena finns samlade i appen under avantgardet.

Kubismens geometri levde vidare i Sverige på andra sätt än i måleriet: i 1920-talets affischer och scenografier och, efter andra världskriget, i den konkreta konsten med dess rena, beräknade former.

Så känner du igen den

Övning

Vem utvecklade kubismen tillsammans med Picasso?