Romantiken i konsten – kännetecken, konstnärer och verk

Romantiken är en riktning i konst, litteratur och musik som dominerade Europa ungefär 1800–1850. Den satte känsla, fantasi och individens upplevelse före upplysningens förnuft, och målarna sökte det storslagna i naturen, det dramatiska i historien och det mörka i människans inre.

Fakta

En reaktion mot förnuftet

Under 1700-talet hade upplysningen satt förnuftet i centrum, och nyklassicismen hade hämtat sina regler från antiken. Kring år 1800 svängde smaken. Franska revolutionen, Napoleonkrigen och de första fabrikerna hade visat att världen var oförutsägbar, och många konstnärer ville skildra det som inte gick att mäta: känslor, drömmar, längtan och skräck.

Romantiken var ingen enhetlig stil utan en hållning. En romantisk målning kan vara ett stilla landskap i månsken eller en våldsam strid. Det som förenar är att bilden ska väcka en stark känsla hos betraktaren.

Naturen och det sublima

Ett nyckelbegrepp var det sublima: den blandning av förundran och fruktan man känner inför något oerhört stort, som ett stormigt hav, en avgrund eller ett berg i dimma. Den irländske filosofen Edmund Burke hade skilt det sublima från det sköna redan 1757, och romantikerna gjorde det till ett av måleriets stora ämnen.

Caspar David Friedrich målade ensamma gestalter med ryggen mot oss, som i Vandraren över dimhavet. Vi ser landskapet genom deras ögon och delar deras andakt. I England löste William Turner upp hav, ånga och solnedgångar i ljus, som i Det stridande Temeraire, medan John Constable målade den engelska landsbygden med stor kärlek till väder och moln.

Historia, frihet och fasa

I Frankrike skildrade romantikerna sin egen tid med dramatik. Théodore Géricault målade de skeppsbrutna på Medusas flotte, och Eugène Delacroix målade Friheten på barrikaderna efter julirevolutionen 1830, med Friheten själv som en kvinna med trikoloren i handen.

I Spanien skildrade Francisco de Goya krigets fasor. Den tredje maj 1808, målad 1814, visar franska soldater som arkebuserar spanska civila i en lyktas sken. Mannen i den vita skjortan sträcker ut armarna som på ett kors. Bilden blev en förebild för senare antikrigsbilder.

Det mörka och det drömda

Romantiken drogs också till det övernaturliga och det omedvetna. Johann Heinrich Füssli målade mardrömmar, och den engelske poeten och konstnären William Blake skapade egna mytologier i färgade tryck. Medeltiden, sagorna och folkdiktningen blev nya källor till motiv.

Det nationella var lika viktigt. I hela Europa sökte konstnärer sitt eget lands historia, landskap och folkliv. Det banade väg för nationalromantiken längre fram under 1800-talet, i både måleri och arkitektur.

Romantiken i Norden

I Sverige motsvaras perioden av romantiken efter 1809. Carl Johan Fahlcrantz målade svenska landskap i ett mjukt, idealiserat ljus, och norrmannen Johan Christian Dahl, som var verksam i Dresden och vän till Friedrich, skildrade de norska fjällen dramatiskt och naturtroget.

Romantiken levde länge kvar i Norden. August Malmström målade Dansande älvor 1866, en sagobild i dimma och månsken som blev en av de mest älskade svenska målningarna. Vid mitten av 1800-talet hade dock realismen tagit över i Europa, med vardagen i stället för drömmen som motiv.

Så känner du igen den

Övning

Vem målade Vandraren över dimhavet?