Vad är nyklassicism? Konsten som återupptäckte antiken

Nyklassicism är den riktning i konst, arkitektur och formgivning som tog vid efter rokokon omkring 1760–1770 och dominerade fram till 1800-talets början. Den hämtade sina former och ideal från antikens Grekland och Rom: klara konturer, stillhet, symmetri och allvarliga ämnen om plikt och dygd.

Fakta

Antiken grävs fram

När utgrävningarna i Herculaneum och Pompeji började vid mitten av 1700-talet kom väggmålningar, möbler och vardagsföremål från antiken i dagen. Unga adelsmän och konstnärer reste på sin grand tour till Italien för att se ruinerna med egna ögon, och böcker med graverade avbildningar spreds över Europa.

Den tyske konsthistorikern Johann Joachim Winckelmann prisade 1755 den grekiska konstens ”ädla enfald och stilla storhet”. För honom och hans läsare var antiken inte bara vacker utan moraliskt föredömlig. Efter rokokons lekfulla boudoirkonst ville man ha en konst med allvar.

David och dygden

Jacques-Louis David blev riktningens främste målare. I Horatiernas ed, som han målade i Rom och visade på salongen i Paris 1785, svär tre bröder att offra sina liv för Rom medan kvinnorna sörjer i bakgrunden. Allt är strängt ordnat: tre valvbågar, tre grupper, raka armar som pekar mot svärden.

David tog själv aktiv del i franska revolutionen och blev senare Napoleons hovmålare. Hans elev Jean-Auguste-Dominique Ingres förde vidare den rena linjen och den släta, nästan emaljlika ytan långt in på 1800-talet.

Riktningen var internationell. Den schweiziskfödda Angelica Kauffman, som hade studerat i Rom, var en av två kvinnor bland grundarna av Royal Academy i London 1768. Hon målade antika och historiska ämnen för beställare i hela Europa och visade att historiemåleriet, den mest ansedda genren, inte var förbehållet män.

Skulpturen i marmor

Nyklassicismen var skulpturens stora tid. Italienaren Antonio Canova och dansken Bertel Thorvaldsen arbetade båda i Rom och högg gudar och hjältar i vit marmor med mjuka, idealiserade kroppar. Man trodde då att antikens skulpturer alltid hade varit vita; i dag vet vi att många var målade.

Svensken Johan Tobias Sergel levde i Rom i över tio år och skapade där sin Faun, en vilande gestalt som förenar antik form med en ny sinnlighet. Han kallades hem av Gustav III och blev den gustavianska tidens ledande skulptör.

Den gustavianska tiden

I Sverige kallas nyklassicismen ofta den gustavianska tiden, efter Gustav III som regerade 1771–1792. Kungen hade varit i Italien och ville göra Stockholm till en kulturstad med opera, akademier och museer. Måleriet, inredningarna och möblerna fick raka linjer, antika motiv och ljusa färger.

Stilen syns lika tydligt i gustaviansk formgivning och i nyklassicistisk arkitektur, som Gustav III:s paviljong i Haga. Läs gärna guiderna om gustavianskt och om nyklassicism i arkitekturen.

Nyklassicism eller romantik?

Kring 1800 levde nyklassicism och romantik sida vid sida, och samma konstnär kunde arbeta i båda. Skillnaden är tydligast i hållningen: nyklassicismen söker det allmängiltiga, eviga och förnuftiga, romantiken det personliga, dramatiska och känslosamma.

Man ser det i formen. Nyklassicismens bilder har tydliga konturer, jämnt ljus och figurer ordnade som på en antik relief. Romantikens bilder har rörelse, starka kontraster och färger som flyter samman. Det klassiska idealet levde ändå vidare genom akademierna under hela 1800-talet.

Så känner du igen den

Övning

Vem målade Horatiernas ed?