Nyklassicism i arkitekturen – så känner du igen stilen

Nyklassicismen är den arkitekturstil som från omkring 1750 tog upp antikens grekiska och romerska former på nytt: tempelfronter med kolonner, symmetri, släta väggar och sparsam dekor. Den användes för museer, kyrkor, regeringsbyggnader och palats ända in på 1800-talet. I Sverige motsvaras den av den gustavianska stilen och senare Karl Johan-stilen.

Fakta

Tillbaka till källorna

Vid mitten av 1700-talet började arkitekter resa för att mäta och teckna antikens ruiner på plats. De grekiska templen i Paestum återupptäcktes, och engelsmännen James Stuart och Nicholas Revett gav från 1762 ut noggranna avbildningar av Atens byggnader. För första gången kunde man jämföra grekisk och romersk arkitektur.

Samtidigt menade den franske prästen Marc-Antoine Laugier 1753 att arkitekturen skulle återvända till det enkla och ursprungliga, till kolonner som bär och bjälkar som vilar på dem. Barockens och rokokons böljande former sågs som överlastade. Läs mer på sidan om nyklassicismen.

Paris och kupolen

Jacques-Germain Soufflot ritade kyrkan Sainte-Geneviève i Paris, påbörjad på 1750-talet, med en tempelportik med korintiska kolonner och en kupol buren av fristående kolonner inne i kyrkan. Under revolutionen blev den ett gravmonument över nationens stora män, Panthéon.

Under Napoleon fick nyklassicismen en romersk och imperial prägel, empire. Triumfbågen i Paris, påbörjad 1806, är en förstorad version av de romerska kejsarnas bågar. Läs om romarnas byggnader i guiden om romersk arkitektur.

Grekisk renässans i Berlin och London

I Tyskland och Storbritannien blev den grekiska förebilden viktigast, och stilen kallas ibland Greek Revival. Brandenburger Tor i Berlin, byggd 1788–1791, inspirerades av Propyléerna på Akropolis. Karl Friedrich Schinkel ritade Altes Museum 1823–1830 med en lång, jonisk kolonnad framför en rotunda som påminner om Pantheon.

I London fick British Museum en mäktig jonisk fasad, och John Soane skapade i sitt eget hem, i dag Sir John Soane's Museum, en egensinnig och ljusfylld variant av klassicismen. I Ryssland och Finland byggdes hela stadskärnor i stilen, som Helsingfors domkyrka av Carl Ludvig Engel och Isakskatedralen i Sankt Petersburg.

Nyklassicismen i Sverige

Gustav III hade sett Italien och ville ha antiken i Stockholm. Gustav III:s paviljong i Hagaparken, ritad av Olof Tempelman och inredd av Louis Masreliez 1787–1792, är ett av de finaste exemplen i Norden, med inredningar inspirerade av Pompeji.

Under Karl XIV Johan fick stilen en tyngre, empirebetonad form. Rosendals slott på Djurgården, byggt 1823–1827 av Fredrik Blom, är ett typiskt exempel. Samma utveckling syns i möbler och inredning; läs guiderna om gustavianskt och om Karl Johan-stil.

Ett internationellt statsspråk

Nyklassicismen blev de nya nationernas och institutionernas stil. I USA ritade Thomas Jefferson sitt hem Monticello och universitetet i Virginia i klassiska former, och Kapitolium i Washington byggdes med kupol och kolonnader. Kolonner signalerade demokrati, vetenskap och beständighet.

Därför finns nyklassicistiska byggnader i nästan varje huvudstad: riksdagar, domstolar, banker, museer och universitet. Under 1800-talet blandades de klassiska formerna med andra stilar i historicismen, men den klassiska tempelfronten levde vidare långt in på 1900-talet.

Så känner du igen den

Övning

Vilken byggnad ritade Karl Friedrich Schinkel?