Altes Museum
En av världens första byggnader ritade som offentligt museum. Mot Lustgarten löper en kolonnhall med arton joniska kolonner, och i mitten står en rotunda efter förebild från Pantheon. Byggnaden visade hur antiken kunde användas för en ny tids offentliga institutioner.
Museet beställdes av den preussiske kungen Fredrik Vilhelm III, som ville göra de kungliga konstsamlingarna tillgängliga för allmänheten. Karl Friedrich Schinkel fick uppdraget och byggnaden uppfördes mellan 1823 och 1830 på norra sidan av Lustgarten, mitt emot det kungliga slottet. Platsen var sank, och grunden fick vila på ett stort antal träpålar som drevs ner i den blöta marken. Väggarna murades av tegel och putsades, medan kolonner och detaljer gjordes i sandsten. Schinkel såg museet som en bildningsanstalt: konsten skulle ordnas historiskt och väcka medborgarnas smak, inte bara visa furstens rikedom. Därför fick byggnaden också en värdig, nästan tempelartad gestalt, lyft upp på en hög sockel över torget.
Planen är en enkel rektangel med två innergårdar, och mellan dem ligger rotundan som husets hjärta. Rotundan är två våningar hög, omgiven av en kolonnkrets som bär ett galleri, och täcks av en kassetterad kupol med ljusöppning i toppen, fritt efter Pantheon i Rom. Mellan kolonnerna stod antika skulpturer, så att besökaren först fick stämma sinnet innan rundvandringen började. I bottenvåningen visades skulptur och i övervåningen måleri, ordnat efter skolor och epoker. Bakom kolonnhallen ligger en öppen trapphall, där Schinkel lät måla stora fresker om kulturens utveckling. Utanför trappan står en väldig skål av polerad granit, huggen ur ett flyttblock och först tänkt för rotundan men för stor för att komma in.
Under andra världskriget brann museet och skadades svårt. Det restaurerades under DDR-tiden och öppnade åter på 1960-talet, men Schinkels fresker i trapphallen gick inte att rädda i sin ursprungliga form. I dag rymmer byggnaden främst antiksamlingar, och sedan 1999 är hela Museumsinsel ett världsarv. Altes Museum blev en förebild för hur ett offentligt konstmuseum ska se ut, med kolonnfasad, centralt kupolrum och salar i följd, och mönstret upprepades i museer över hela Europa och i Nordamerika. Schinkels elev Friedrich August Stüler fortsatte arbetet på Museumsinsel med Neues Museum och ritade sedan Nationalmuseum i Stockholm. Genom honom fick den preussiska museitanken ett direkt avtryck i Sverige, både i byggnadens plan och i idén om konsten som folkbildning.