Nationalromantik i arkitekturen – kännetecken och exempel

Nationalromantik är en nordisk arkitekturstil från ungefär 1900 till 1920 som sökte ett nationellt formspråk i medeltidens och vasatidens byggnader och i inhemska material. Typiskt är tegel och granit, tunga volymer, torn, branta tak och hantverksmässiga detaljer. Stockholms stadshus är det mest kända svenska exemplet.

Fakta

Ett eget nordiskt formspråk

Kring sekelskiftet 1900 växte en stark nationell medvetenhet fram i Norden. Finland stod under ryskt styre, Norge blev självständigt 1905, och i Sverige intresserade man sig för folkkultur, hembygd och historia. Arkitekterna ville bort från historicismens internationella stilkopior och från jugendens storstadsflärd.

De sökte i stället förebilder i medeltidens kyrkor och borgar, vasatidens slott och allmogens timmerhus. Materialen skulle vara inhemska och ärligt behandlade: handslaget tegel, huggen granit och trä. Samma längtan efter det egna syns i konstnärshemmen, som Carl och Karin Larssons gård Lilla Hyttnäs i Sundborn, och i hemslöjdsrörelsen, som ville bevara och förnya allmogens hantverk. Läs mer på sidan om nationalromantiken.

Stockholms stadshus

Stockholms stadshus, ritat av Ragnar Östberg och byggt 1911–1923, är nationalromantikens huvudverk. Det reser sig vid vattnet på Kungsholmen med ett över hundra meter högt torn krönt av tre kronor. Fasaderna är av mörkrött tegel, och byggnaden blandar drag från venetianska palats, svenska borgar och gotiska kyrkor.

Lika viktigt är hantverket. Konstnärer och hantverkare arbetade med mosaiker, smide, skulptur och textil, och Gyllene salen är täckt av guldmosaik. Stadshuset invigdes på midsommarafton 1923 och är i dag platsen för Nobelfesten.

Fler svenska exempel

Engelbrektskyrkan i Stockholm, ritad av Lars Israel Wahlman och invigd 1914, reser sig på en bergsknalle med ett väldigt kyrkorum och ett högt torn. Carl Westman ritade Stockholms rådhus med borglika drag och Röhsska museet i Göteborg.

Stockholms stadion, byggt till de olympiska spelen 1912, har tegelmurar och torn som en medeltida borg, och Högalidskyrkan av Ivar Tengbom har två slanka torn som syns över hela Södermalm. Även villor och skolor byggdes i stilen, ofta med inslag av trä och branta tak.

Finland, Danmark och Norge

I Finland blev nationalromantiken en del av kampen för en egen identitet. Eliel Saarinen ritade tillsammans med kollegerna Gesellius och Lindgren Finlands nationalmuseum och deras gemensamma ateljéhem Hvitträsk. Saarinens järnvägsstation i Helsingfors, med fyra granitjättar som håller lyktor, blev färdig 1919. Lars Sonck byggde Tammerfors domkyrka i grovt huggen granit.

I Köpenhamn byggde Martin Nyrop rådhuset 1892–1905, en förebild för Stockholms stadshus. Grundtvigs kyrka av P.V. Jensen-Klint, med en fasad som en jättelik orgel av gult tegel, byggdes in på 1920- och 1930-talen. I Norge levde stilen vidare i den så kallade drakstilen i trä.

Så skiljer du nationalromantik från jugend

Nationalromantiken och jugenden är samtida och glider ofta in i varandra, men känslan är olika. Jugenden är lätt, böljande och urban, med järn, glas och kakel. Nationalromantiken är tung, jordnära och historisk, med tegel, granit och trä.

Efter första världskriget ersattes nationalromantiken snabbt av den ljusare och stramare nordiska klassicismen, som i sin tur gav vika för funktionalismen. Läs mer i guiderna om nordisk klassicism och funktionalism.

Så känner du igen den

Övning

Vem ritade Stockholms stadshus?