Arkitektur i Helsingfors: Engel, Saarinen och Oodi

Det mest sevärda inom arkitektur i Helsingfors är Senatstorget med Carl Ludvig Engels vita domkyrka, Eliel Saarinens järnvägsstation med de fyra lyktbärarna, det nationalromantiska Nationalmuseet och centrumbiblioteket Oodi från 2018. Staden är ovanligt tydlig i tre lager: en nyklassisk huvudstad från 1800-talets början, nationalromantikens granit kring 1900 och en samtida arkitektur i trä och glas. Strax utanför ligger arkitekternas ateljéhem Hvitträsk.

Fakta

Engels huvudstad kring Senatstorget

När Finland 1809 blev ett storfurstendöme under Ryssland flyttades huvudstaden 1812 från Åbo till Helsingfors, som då var en liten stad. Den tyskfödde, i Berlin utbildade arkitekten Carl Ludvig Engel fick från 1816 rita ett nytt centrum. Kring Senatstorget byggdes senatshuset 1818–1822 och universitetets huvudbyggnad 1828–1832, mitt emot varandra, och universitetsbiblioteket, i dag Nationalbiblioteket, med sina korintiska kolonner räknas som ett av hans finaste verk.

Ovanför torget reser sig domkyrkan, då kallad Nikolajkyrkan, påbörjad 1830. Planen är ett grekiskt kors med en portik med korintiska kolonner på varje sida och en grön kupol över mitten. Engel dog 1840, och Ernst Lohrmann fullbordade kyrkan 1852. Han lade till fyra mindre kupoler i hörnen och apostlastatyer på taket, ändringar som Engel inte hade planerat. Med ljusa putsfasader, kolonner och kupoler kring en öppen yta som stiger mot kyrkans trappa är torget ett av Nordens mest helgjutna klassiska stadsrum. Engel förde med sig den preussiska klassicismen från Schinkels Berlin; jämför med guiden om arkitektur i Berlin.

Nationalromantiken: granit och Kalevala

Kring 1900 sökte Finland, fortfarande under ryskt styre, en egen arkitektur. Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen hade startat ett gemensamt kontor 1896 och blivit kända genom Finlands paviljong på världsutställningen i Paris 1900. De vann 1902 tävlingen om Nationalmuseet, byggt 1905–1910. Huset är en sammanfattning av Finlands historia i sten: tornet liknar en medeltida kyrka, flyglarna en borg, och vid entrén står en björn i sten. I entréhallens kupol målade Akseli Gallen-Kallela 1928 scener ur Kalevala.

Lars Sonck byggde i grov finsk granit: Telefonaktiebolagets hus, Kallio kyrka med sitt höga torn och Börshuset, och utanför huvudstaden Tammerfors domkyrka. Nationalromantiken var gemensam för Norden, och svenska och finska arkitekter följde varandras arbeten noga; den hör till samma våg som Östbergs Stadshus i Stockholm. Skillnaden mot jugend förklaras i guiden jugend och nationalromantik, och epoken under nordisk nationalromantik.

Järnvägsstationen: från borg till modernism

Saarinen vann 1904 tävlingen om Helsingfors järnvägsstation med ett nationalromantiskt förslag med drag av medeltida borgar och rikt naturornament. Yngre arkitekter kritiserade det, och han arbetade om det i en stramare riktning. Stationen öppnade för trafik omkring 1919, ungefär samtidigt som Finland blev självständigt. Fasaderna är klädda med finsk granit, medan stommen och valven till stor del är av armerad betong.

Entrén är en väldig båge, och på var sida står två granitfigurer av Emil Wikström som håller klotformade lyktor. Bakom bågen ligger biljetthallen under ett högt tunnvalv, och vid sidan reser sig klocktornet. Lyktbärarna har blivit symboler för staden. Saarinen emigrerade till USA på 1920-talet, efter ett andrapris i tävlingen om Chicago Tribune Tower, och ledde där konstakademin i Cranbrook. Stationen visar hur nationalromantiken förenklades strax före klassicismens och modernismens genombrott.

Hvitträsk och Aalto: utflykter från staden

I Kyrkslätt väster om staden byggde de tre arkitekterna 1901–1903 Hvitträsk, ett gemensamt hem och ritkontor på en brant över sjön Vitträsk. De nedre delarna är murade av grov natursten, de övre av timmer, och taken är branta och spånklädda, med förebilder i karelska gårdar och engelsk Arts and Crafts. Inredningen, med öppna spisar, ryor och möbler, ritade de själva; den visas i designdelen under Hvitträsk, och idén om huset som helhet förklaras i guiden om gesamtkunstwerk. Saarinen ligger begravd på platsen, och huset är i dag museum.

Alvar Aalto är Finlands mest kända arkitekt. I Helsingfors ritade han Finlandiahuset, 1967–1971, ett konserthus i vit marmor vid Tölöviken. Hans huvudverk ligger annars utanför huvudstaden: sanatoriet i Paimio, 1929–1933, och Villa Mairea i Noormarkku, 1938–1939. Mer om honom i guiden om Alvar Aalto.

Oodi: stadens vardagsrum

Mitt emot riksdagshuset ligger centrumbiblioteket Oodi, eller Ode på svenska, ritat av den finska byrån ALA Architects efter en internationell tävling 2012–2013. Det invigdes den 5 december 2018, dagen före Finlands självständighetsdag, som en gåva till landet på hundraårsdagen. Fasaden av finsk gran buktar ut över torget som en båge, och konstruktionen vilar på två långa stålbalkar som spänner över bottenvåningen.

Byggnaden har tre våningar med olika karaktär: en öppen bottenvåning med café och biograf, en mellanvåning med verkstäder, 3D-skrivare och symaskiner, och överst Bokhimlen, ett enda ljust rum under ett vågigt vitt tak, med en balkong mot riksdagshuset. 2019 utsågs Oodi av biblioteksorganisationen IFLA till världens bästa nya folkbibliotek. Biblioteket visar hur ett bibliotek har blivit en öppen mötesplats för hela staden. Den nordiska samtiden finns under nordisk samtidsarkitektur, och alla byggnaderna på kartan.

Helsingfors i tre lager

Övning

Vem ritade stadsplanen och domkyrkan kring Senatstorget i Helsingfors?