Arkitektur i Berlin: Schinkel, Bauhaus och Reichstag

Det mest sevärda inom arkitektur i Berlin är Brandenburger Tor, Karl Friedrich Schinkels Altes Museum och Schauspielhaus, Peter Behrens turbinhall för AEG, Hans Scharouns Philharmonie, Daniel Libeskinds Judiska museet och Norman Fosters glaskupol på Riksdagshuset. Berlin är ovanligt rikt på två perioder: den preussiska klassicismen kring 1800, som gjorde staden till ett Aten vid Spree, och tiden efter murens fall 1989, då Berlin blev Europas största byggarbetsplats. Däremellan står den tidiga modernismen och den delade staden.

Fakta

Ett Aten vid Spree: porten och Schinkel

Brandenburger Tor byggdes 1788–1791 av Carl Gotthard Langhans som avslutning på boulevarden Unter den Linden, efter förebild från Propyléerna på Akropolis. Det var en av de första byggnaderna i Tyskland med uttryckligen grekisk förebild. Porten har tolv doriska kolonner, sex på varje sida, men med baser och räfflor, och kröns av Johann Gottfried Schadows kvadriga. Napoleon förde kvadrigan till Paris 1806, och 1961–1989 stod porten i ingenmansland vid muren. Den blev först symbolen för det delade Tyskland och sedan för återföreningen.

Efter Napoleonkrigen gav Karl Friedrich Schinkel Berlin dess klassiska centrum. Schauspielhaus på Gendarmenmarkt, 1818–1821, har en jonisk tempelfront men också ett raster av smala pilastrar och stora fönster som pekar framåt. Altes Museum, 1823–1830, ett av världens första offentliga museer, har en kolonnhall med arton joniska kolonner mot Lustgarten och en rotunda efter Pantheon. Museets öppnande gjorde antikens tempel till en bild av bildning och offentlighet. Perioden finns under tysk klassicism.

Schinkels spår i Norden

Schinkels elev Friedrich August Stüler fortsatte arbetet på Museumsinsel med Neues Museum och ritade sedan Nationalmuseum i Stockholm, invigt 1866. Carl Ludvig Engel, utbildad i Berlin, gav Helsingfors ett klassiskt centrum i samma anda; se guiden om arkitektur i Helsingfors. Svenska arkitekter reste till Berlin för att se Schinkels byggnader, och 1920-talets nordiska klassicism tog åter upp hans stränga formspråk.

Utanför staden ligger Potsdam med Fredrik den stores sommarslott Sanssouci, 1745–1747, ett rokokoslott i en våning överst på ett terrasserat vinberg. Där ritade Schinkel också lantliga villor som Charlottenhof. Hela den klassiska linjen i Europa beskrivs i guiden om nyklassicism i arkitekturen.

Modernismen: turbinhallen och arvet efter Bauhaus

Peter Behrens anställdes 1907 av elektricitetsbolaget AEG och formgav allt från produkter och logotyper till byggnader. Hans turbinhall i Moabit från 1909 är ett tempel för industrin: stålbågar och lutande glasväggar på långsidan, en mångkantig gavel mot gatan och hörn av betong som ser murade ut fast de inte bär. I Behrens kontor arbetade under de åren Walter Gropius, Ludwig Mies van der Rohe och Le Corbusier, och hallen blev en skola för modernismen.

Gropius grundade Bauhaus i Weimar 1919, och skolan flyttade 1925 till Dessau, där han ritade Bauhausbyggnaden. Nazisterna stängde Bauhaus 1933, och Gropius och Mies flyttade till USA. Mies återvände till Berlin med Neue Nationalgalerie, 1962–1968, ett tak av stål på åtta pelare; mer i guiden om Mies van der Rohe. Perioden beskrivs under den tyska modernismen.

Den delade staden

Efter kriget delades Berlin. I öst byggdes Stalinallee på 1950-talet i en socialistisk klassicism. I väst skapades Kulturforum alldeles intill muren, och där byggde Hans Scharoun Philharmonie, 1960–1963. Han ville sätta musiken i centrum: orkestern spelar nära salens mitt och publiken sitter runt om på terrasser som sluttar som vingårdar. Utvändigt är huset ett tältliknande landskap av gula, veckade tak, och fasaden av guldfärgad aluminium kom på 1980-talet, efter hans ursprungliga idé.

Vingårdssalen blev förebild för konserthus i hela världen, från Suntory Hall i Tokyo till Elbphilharmonie i Hamburg. Den organiska modernismen, som byggde inifrån och ut efter rummets användning, är en annan väg än Mies raka glaslådor, och i Kulturforum står de två sida vid sida.

Efter muren: kupolen och tomrummen

Riksdagshuset, Reichstag, byggdes 1884–1894 efter ritningar av Paul Wallot. Det brann 1933, en händelse som nazisterna använde för att avskaffa demokratin, och skadades svårt i kriget. När förbundsdagen 1991 beslöt att flytta till Berlin vann Norman Foster tävlingen om ombyggnaden, 1995–1999. Han bevarade fasaderna men byggde om interiören och gav huset en kupol av glas, där två spiralramper leder besökarna upp över plenisalen och en kon av speglar leder ner dagsljus. Medborgarna kan bokstavligen se ner på sina representanter. Foster räknas som high-techens ledande arkitekt.

Daniel Libeskinds Judiska museet i Kreuzberg, byggt 1992–1999, är en sicksackformad byggnad klädd i zink, med fönster som skär genom fasaden. Genom huset löper tomrum som inte kan beträdas, ett tecken för det som gått förlorat i Förintelsen. Man kommer in genom en underjordisk gång från det gamla barockhuset intill. Byggnaden räknas ofta till dekonstruktivismen. Båda byggnaderna finns under tysk samtidsarkitektur, och hela det tyska spåret under tysk arkitekturhistoria.

En promenad genom Berlin

De flesta byggnaderna ligger nära varandra. Börja vid Riksdagshuset och gå upp i kupolen, fortsätt några hundra meter söderut till Brandenburger Tor och följ Unter den Linden österut och vik av söderut till Gendarmenmarkt och Schauspielhaus. Längst bort på Unter den Linden ligger Lustgarten och Altes Museum på Museumsinsel. Philharmonie ligger vid Potsdamer Platz i utkanten av Tiergarten, och Judiska museet i Kreuzberg. Turbinhallen i Moabit och Sanssouci i Potsdam kräver en egen tur. Alla finns på kartan, och kartan nedanför visar dem färgade efter epok.

Berlins arkitektur i korthet

Övning

Vilken antik byggnad var förebild för Brandenburger Tor?