Jugend eller nationalromantik? Skillnaden i svenska städer

Skillnaden mellan jugend och nationalromantik ligger i förebilderna och känslan. Jugend, ungefär 1895–1910, är internationell, lätt och kurvig, med böljande växtlinjer, ljusa fasader, smide, kakel och färgat glas. Nationalromantiken, i Sverige ungefär 1900–1920, är tung och murad i handslaget tegel och huggen granit, med branta tak, torn och motiv ur den egna historien och naturen. Stilarna byggdes samtidigt, ofta av samma arkitekter, och glider på många hus in i varandra.

Fakta

Samma motståndare, olika mål

Båda stilarna växte fram som en reaktion mot historicismen, 1800-talets bruk av lånade stilar. Arkitekterna ville bort från kopiorna av renässanspalats och gotiska kyrkor och skapa något äkta. Men de svarade olika på frågan om vad som var äkta.

Jugenden sökte en helt ny stil utan historiska förebilder. Den började i Bryssel, där Victor Horta byggde Hôtel Tassel 1893–1894 med järnpelare som slingrar sig som växtstänglar, och spreds snabbt till Paris, Wien, Glasgow och Barcelona. I Wien kallades den secession efter konstnärsgruppen som byggde Secessionsbyggnaden. Stilen var kosmopolitisk och lika hemma i en tunnelbaneentré som i en villa. Namnen säger något om spridningen: jugend kommer från den tyska tidskriften Jugend, grundad i München 1896, och art nouveau från konsthandlaren Siegfried Bings butik Maison de l'Art Nouveau i Paris, som öppnade 1895.

Nationalromantiken vände blicken inåt. I ett Norden där Finland var en del av ryska riket och Norge i union med Sverige blev arkitekturen ett sätt att uttrycka nationell identitet. Förebilderna var medeltidens kyrkor och borgar, Gustav Vasas slott och bondesamhällets timmerhus. Från den engelska Arts and Crafts-rörelsen kom idén att materialet skulle vara ärligt och hantverket synas.

Jugend i Stockholm: Dramaten

Det tydligaste svenska jugendhuset är Dramaten vid Nybroplan, ritat av Fredrik Lilljekvist och invigt 1908. Fasaden är av vit marmor med förgyllda detaljer, linjerna är mjuka och inspirationen delvis hämtad från Wien. Flera av tidens konstnärer, bland dem Carl Larsson, arbetade med utsmyckningen, så att huset blev ett allkonstverk där allt hänger ihop.

Svensk jugend är för det mesta stramare än den belgiska eller franska. Den syns ofta i detaljer på flerbostadshus från åren kring 1905: mjukt rundade fönster och burspråk, putsornament i form av blad och blommor, smidesräcken med slingor och trapphus med kakel, färgat glas och mönstrade golv. Gränsen mot nationalromantiken går ofta mitt i ett och samma hus. Thielska galleriet av Ferdinand Boberg, med ljusa putsväggar och en lökformad kupol, räknas till nationalromantiken men har mycket av jugendens lätthet.

Nationalromantik: Engelbrektskyrkan och Stadshuset

Engelbrektskyrkan i Lärkstaden, ritad av Lars Israel Wahlman och invigd 1914, är nationalromantik i sin renaste form. Den reser sig på en klippa och tycks växa upp ur berget, med en sockel av granit, väggar av rött tegel och ett tungt torn. Inne bärs ett av Nordens högsta kyrkvalv av väldiga bågar. Inget är lätt och inget är kurvigt.

Huvudverket är Stockholms stadshus av Ragnar Östberg, byggt 1911–1923 med närmare åtta miljoner handslagna tegelstenar och ett 106 meter högt torn krönt av tre kronor. Östberg blandade venetianska palats, vasaborgar och medeltida kyrkor till något nytt. Grannen Rådhuset av Carl Westman påminner om Vadstena slott, och i Göteborg byggde Westman Röhsska museet i mörkt tegel. Högalidskyrkan på Södermalm, med sina två torn, är en sen variant från 1923.

I Finland blev stilen ännu viktigare. Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen byggde ateljéhemmet Hvitträsk av natursten och timmer, och Saarinens järnvägsstation i Helsingfors i granit, med fyra stora lyktbärare vid entrén, visar hur nationalromantiken förenklades på väg mot modernismen.

Fem frågor som avgör

Fråga först efter materialet. Slät puts, kakel och smide pekar mot jugend; grovt tegel, huggen granit och tjärat trä mot nationalromantik. Fråga sedan efter linjen. Jugendens linjer böljer och slingrar sig och bygger upp hela formen, nationalromantikens är raka, tunga och murade.

Titta på fönstren. Jugenden har gärna stora, mjukt rundade fönster och burspråk, nationalromantiken små spröjsade fönster som sitter djupt i stora murytor. Titta på ornamentet. Jugenden har vinrankor, liljor, kvinnoansikten och virvlande slingor; nationalromantiken björnar, ugglor, runor, sagofigurer, kronor och vasatidens motiv. Titta till sist på taket. Branta tak, torn och tornhuvar som på en borg är nationalromantik, medan jugendhusen oftare har mjukt svängda gavlar.

Svaren pekar inte alltid åt samma håll, och det är i sig ett svar: kring 1905–1910 blandade arkitekterna fritt. Läs vidare i guiderna om jugend i arkitekturen och nationalromantik, eller jämför jugenden med sin efterföljare i designdelens guide om art nouveau och art déco. Den svenska perioden beskrivs under nationalromantiken i den svenska historien.

Snabbt skiljetecken

Övning

En kyrka från 1914 i mörkt handslaget tegel på en sockel av grov granit, med brant tak och ett tungt torn. Vilken stil?