Arkitektur i Stockholm: sevärda byggnader från 1600-tal till i dag

Det mest sevärda inom arkitektur i Stockholm är Stockholms slott, Riddarhuset, Stadshuset, Stadsbiblioteket och Skogskyrkogården, som tillsammans med Drottningholm är världsarv. Staden är ovanligt rik på tre perioder: stormaktstidens barock på 1600-talet, nationalromantiken och 1920-talsklassicismen kring 1900–1930 och efterkrigstidens modernism. Här följer byggnaderna i tidsordning, och kartan nedanför visar var de ligger.

Fakta

Stormaktstiden: slott och adelspalats

Stockholm blev en europeisk huvudstad på 1600-talet, när Sverige var en stormakt och adeln byggde palats i staden. Riddarhuset i Gamla stan, byggt 1641–1674, var adelns samlingshus och har ett av de mest kända säteritaken i landet. Efter att det gamla slottet Tre Kronor brann 1697 ritade Nicodemus Tessin d.y. ett nytt slott efter förebild från romerska stadspalats: en sluten fyrkant kring en borggård med fyra olika fasader. Kriget gjorde att bygget drog ut på tiden, och kungafamiljen flyttade in först 1754.

Ute på Lovön lät änkedrottning Hedvig Eleonora Tessin d.ä. bygga Drottningholms slott från 1662, med en barockträdgård efter fransk förebild. På samma ö ligger slottsteatern från 1766, med sin ursprungliga scenmaskin kvar, och rokokons Kina slott. Dit tar man sig gärna med båt från Stadshusbron.

Gustavianskt och 1800-tal

Gustav III lät bygga paviljongen i Hagaparken 1787–1792, en enkel och ljus byggnad med en inredning inspirerad av Pompejis väggmålningar; ett av den gustavianska stilens huvudverk. På Djurgården står Karl XIV Johans Rosendals slott från 1820-talet, lågt och elegant och med inredningen nästan helt bevarad.

Under 1800-talet växte staden. Nationalmuseum på Blasieholmen, ritat av Friedrich August Stüler och klart 1866, är nyrenässans efter italienska palats. Nordiska museet av Isak Gustaf Clason, byggt 1888–1907, tar vasaslotten som förebild, och Riksdagshuset på Helgeandsholmen fick en halvrund kolonnfasad mot Norrbro. Samtidigt byggdes stenstaden på Östermalm, Vasastan och Södermalm, med rikt dekorerade femvåningshus kring slutna gårdar.

Sekelskiftet: jugend och nationalromantik

Kring 1900 blev Stockholm en av Nordens mest spännande arkitekturstäder. Dramaten vid Nybroplan, invigd 1908, är svensk jugend i vit marmor och guld. Bankiren Ernest Thiel lät Ferdinand Boberg bygga Thielska galleriet ytterst på Djurgården för sin samling av nordisk konst. Stadion byggdes för de olympiska spelen 1912 och ser ut som en medeltida borg i tegel.

Nationalromantiken nådde sin höjdpunkt med Stadshuset av Ragnar Östberg, byggt 1911–1923 vid Riddarfjärden med ett 106 meter högt torn och Blå hallen, där Nobelfesten hålls. Grannen Rådhuset påminner om Vadstena slott, Engelbrektskyrkan reser sig på en klippa i Lärkstaden och Högalidskyrkan syns med sina två torn över Södermalm. Skillnaden mellan stilarna förklaras i guiden om jugend och nationalromantik.

1920-talet och funkis

Under 1920-talet förenklades klassicismen till något lätt och elegant som utomlands fick namnet Swedish Grace. Ivar Tengbom ritade Konserthuset vid Hötorget, en blå kub med tio höga kolonner där Nobelprisen delas ut, och Tändstickspalatset, Ivar Kreugers huvudkontor. Gunnar Asplund ritade Stadsbiblioteket, en cylinder på en kub, och tillsammans med Sigurd Lewerentz Skogskyrkogården i Enskede, ett landskap av tallskog, kullar och kapell som blev världsarv 1994.

Sommaren 1930 slog funktionalismen igenom med Stockholmsutställningen vid Djurgårdsbrunnsviken, med Asplund som chefsarkitekt. Paviljongerna revs efter utställningen, men idéerna om ljus, luft och rationella bostäder blev folkhemmets. Bakgrunden finns i guiden om funktionalism.

Efterkrigstiden och samtiden

Efter andra världskriget byggdes Norrmalms city om. De fem Hötorgsskraporna längs Sveavägen blev symbolen för omvandlingen, och Kulturhuset av Peter Celsing vid Sergels torg, klart 1974, fick en lång glasfasad mot torget; riksdagen sammanträdde i huset mellan 1971 och 1983. I förorten växte Vällingby fram kring 1954 som en ABC-stad med arbete, bostad och centrum, och i Björkhagen byggde Sigurd Lewerentz Markuskyrkan av hela tegelstenar, ett av den svenska efterkrigsarkitekturens mästerverk.

Omvandlingen av Norrmalm, den så kallade Norrmalmsregleringen, krävde att stora delar av de gamla Klarakvarteren revs mellan 1950- och 1970-talen, och den är fortfarande omdebatterad. Mittpunkten är Sergels torg i två plan, med Edvin Öhrströms glasskulptur Kristallvertikalaccent från 1974. Platsen visar efterkrigstidens tro på trafikseparering och storskalig planering, samma tankar som formade förorterna och senare miljonprogrammet.

Postmodernismen syns tydligast i Bofills båge vid Södra station från 1992, ett halvcirkelformat bostadskvarter med klassiska former i jätteskala. På Skeppsholmen ritade Rafael Moneo Moderna museet, invigt 1998, som en rad låga paviljonger med pyramidformade lanterniner.

Planera promenaden

Det mesta går att se till fots på en dag. Börja i Gamla stan vid Slottet och Riddarhuset, gå över Norrbro förbi Riksdagshuset till Nationalmuseum och Dramaten, och fortsätt via Kulturhuset och Hötorgsskraporna till Konserthuset. Stadsbiblioteket ligger en bit längre upp på Sveavägen. Stadshuset och Rådhuset på Kungsholmen är en kort promenad från Centralstationen, och Djurgården med Nordiska museet, Rosendal och Thielska galleriet är en egen halvdag.

Drottningholm, Skogskyrkogården, Vällingby och Markuskyrkan ligger längre ut men nås med båt eller tunnelbana. Alla byggnader finns på kartan med andra sevärdheter i Norden, och den svenska tidslinjen i arkitekturhistorien visar var de passar in.

Tio att inte missa

Övning

Vilken av byggnaderna i Stockholm ritade Gunnar Asplund?