Skogskyrkogården
Två unga arkitekter vann tävlingen 1915 om en ny begravningsplats i ett gammalt grustag. Under 25 år formade de ett landskap av tallskog, gräskullar och kapell, från Asplunds lilla Skogskapell till det stora krematoriet med kolonnhallen. Världsarv sedan 1994.
I början av 1900-talet behövde Stockholm en ny begravningsplats, och staden köpte mark i Enskede med tallskog och gamla grustag. En internationell tävling hölls 1914–1915, och de två unga arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz vann med ett förslag som tog vara på skogen i stället för att hugga ner den. Tanken var att gravarna skulle ligga mellan träden och att döden skulle mötas i naturen, inte i en stenlagd park. Arbetet pågick i etapper under mer än tjugo år. Arkitekterna ritade landskap, vägar, kapell och detaljer, och samarbetet var tätt i början men delades upp efter hand. Lewerentz tog särskilt ansvar för landskapet, Asplund för de stora byggnaderna.
Skogskyrkogården består av flera delar som bildar en följd av upplevelser. Från huvudentrén leder en lång stenlagd väg längs en mur mot det stora korset i granit och vidare mot krematoriet. Krematoriet, som Asplund ritade i slutet av 1930-talet, har tre kapell som heter Tron, Hoppet och Heliga korset, och framför dem står en stor öppen kolonnhall med skulpturen Uppståndelsen av John Lundqvist. På en kulle i närheten ligger Meditationslunden, en ring av träd som Lewerentz formade och som syns från hela området. Skogskapellet från 1920, Asplunds första byggnad här, har ett brant, svart spåntak och vit kupol inuti. Lewerentz ritade Uppståndelsekapellet, ett avlångt kapell i klassisk stil djupare in i området.
Asplund dog 1940, strax efter att krematoriet hade invigts, och han ligger själv begravd på kyrkogården, liksom bland andra Greta Garbo. Sedan 1994 är Skogskyrkogården ett världsarv, som ett av få världsarv från 1900-talet i Sverige och som ett exempel på hur arkitektur och landskap kan smälta samman. Den har påverkat kyrkogårdar och minnesplatser i många länder, där idén om skogen som gravplats har tagits upp. Asplund och Lewerentz kom sedan att gå skilda vägar: Asplund ritade Stockholms stadsbibliotek och Stockholmsutställningen, medan Lewerentz senare byggde Markuskyrkan och kyrkan i Klippan. Kyrkogården förvaltas av Stockholms stad och är fortfarande i bruk, och landskapet sköts noga för att bevara de långa siktlinjerna.