Opponenterna och Konstnärsförbundet: 1880-talets uppror

Opponenterna kallades de unga svenska konstnärer som 1885 skrev under ett upprop mot Konstakademiens makt över utbildning och utställningar. 84 konstnärer skrev under, bland dem Ernst Josephson, Richard Bergh, Karl Nordström, Nils Kreuger och Eva Bonnier. Året därpå bildade de Konstnärsförbundet, som ordnade egna utställningar och senare drev en egen skola. Upproret lade grunden för det moderna svenska konstlivet.

Fakta

Från Düsseldorf till Paris

Vid 1800-talets mitt hade svenska konstnärer studerat i Düsseldorf, där man målade detaljerade, berättande bilder; läs mer i guiden om Düsseldorfskolan. Under 1870-talet åkte en ny generation till Paris i stället. Där fanns privata skolor som Académie Julian och Académie Colarossi, där man kunde teckna efter levande modell och där kvinnor också fick studera. På utställningarna såg svenskarna realismen hos Courbet och friluftsmåleriet hos Jules Bastien-Lepage, som målade bönder i fullt dagsljus.

Om somrarna målade de i byn Grez-sur-Loing söder om Paris, där en hel skandinavisk koloni samlades. Där lärde de sig att måla utomhus, i det gråa, skiftande ljuset vid floden; se guiden En plein air. När de kom hem till Stockholm mötte de en akademi som fortfarande höll historiemåleriet högst och styrde både utbildningen, de viktigaste utställningarna och statens inköp.

Uppropet 1885

Våren 1885 ordnade de unga konstnärerna utställningen Från Seinens strand i Stockholm, med verk målade i Frankrike. Den väckte både entusiasm och ilska. Samma år skickade de ett upprop till Konstakademien med krav på att undervisningen skulle moderniseras och att konstnärerna själva skulle få bestämma mer över utställningarna. 84 konstnärer skrev under. Akademien avvisade kraven.

På hösten följde en ny utställning, och kritikerna började kalla de unga för opponenterna. De bar snart namnet med stolthet. Bakom de konkreta kraven låg en större fråga: vem hade rätt att avgöra vad som var god konst? Svaret var enligt opponenterna de verksamma konstnärerna och inte en institution med rötter i 1700-talet.

Konstnärsförbundet

År 1886 bildades Konstnärsförbundet, en förening som ordnade egna utställningar utan akademiens inblandning. Karl Nordström var under lång tid dess ordförande, och Richard Bergh formulerade många av idéerna i artiklar och böcker. Från 1891 drev förbundet en egen konstskola, där flera av dem som senare bröt igenom med modernismen gick, bland dem Isaac Grünewald.

Förbundet var inte enigt. Efter några år lämnade flera medlemmar för att bilda andra sammanslutningar, och kvinnorna fick efterhand svårt att hävda sig. Ändå bröt förbundet akademiens monopol. När de unga expressionisterna ställde ut 1909 var det inte längre bara akademien utan också de forna opponenterna som stod för det etablerade.

Josephson och Strömkarlen

Ernst Josephson var en av upprorets ledare och dess tragiska gestalt. Han hade studerat i Paris och rest i Holland och Spanien, och han beundrade Rembrandt och Tizian. Hans Strömkarlen från 1884 visar näcken, en naken ung man som spelar fiol i en skummande fors. Kroppen lyser varm mot det kalla vattnet, och penseldragen är fria och kraftiga. Nationalmuseum avböjde att köpa målningen, som ansågs anstötlig, och Josephson upplevde det som ett stort nederlag.

År 1888 insjuknade han i en svår psykisk sjukdom under en vistelse i Bretagne. De teckningar och målningar han gjorde de följande åren betraktades länge som sjukdomssymtom, men de unga modernisterna efter 1900 såg i dem något nytt och djärvt. I dag räknas Strömkarlen, som hänger på Nationalmuseum, som ett av huvudverken i svensk konst.

Kvinnorna bland opponenterna

Den första generationen kvinnor från Konstakademiens avdelning för kvinnliga elever, som öppnat 1864, nådde mognad på 1880-talet. Eva Bonnier och Julia Beck skrev under protesten 1885, och Hanna Pauli hörde till samma krets. Paulis Frukostdags från 1887, ett dukat bord i trädgården där solljuset glittrar på porslinet, uppfattades som slarvigt målad men är i dag en av de mest älskade bilderna i svenskt friluftsmåleri.

Eva Bonnier testamenterade pengar till konst i Stockholms offentliga rum, och fonden har sedan bekostat många verk i staden. Julia Beck stannade i Frankrike och blev länge bortglömd i Sverige. Läs mer i guiden Svenska kvinnliga konstnärer.

Från upprorsmakare till institution

Under 1890-talet vände opponenterna sig mot Sverige: ljuset, sommarnatten, skärgården och dalgårdarna. Bergh, Nordström och Kreuger målade Hallands kust i Varbergsskolan, Zorn Dalarna och Bruno Liljefors djurlivet, som i Rävfamilj från 1886. Mecenater som Pontus Fürstenberg i Göteborg och Ernest Thiel i Stockholm köpte deras konst.

Till slut tog opponenterna över institutionerna. Richard Bergh blev chef för Nationalmuseum 1915, och 1880- och 90-talen kallas i dag ofta den svenska konstens guldålder. I appens nätverk syns hur konstnärerna hängde ihop, och epoken Opponenterna och 1890-talet berättar hela historien. Guiden Konst att se i Stockholm visar var verken hänger.

Så känner du igen den

Övning

Vad bildade opponenterna 1886?