Japansk arkitektur: trä, tatami och moderna mästare

Japansk arkitektur kännetecknas av träkonstruktioner med pelare och bjälkar, stora takfall, skjutväggar, tatamimattor och en nära relation mellan hus och trädgård. Traditionen går tillbaka över 1 300 år och lever vidare i modern arkitektur av Kenzo Tange, Tadao Ando och många fler.

Fakta

Trä, pelare och takfall

Japan är ett land med mycket skog och många jordbävningar, och träkonstruktioner har varit den naturliga lösningen. Hus byggs med pelare och bjälkar som fogas ihop utan spik, med snickrade förband, och tak med stora takfall som skyddar mot regn och sol. Väggarna bär inte taket; de kan vara skjutdörrar av papper, shoji, eller tunga skiljeväggar, fusuma. Därför kan hus öppnas mot trädgården och rummen kan göras större eller mindre.

Horyu-ji i Nara, uppfört kring år 700 efter en brand, räknas som världens äldsta bevarade träbyggnad. Femvåningspagoder har en central pelare, shinbashira, som låter våningarna svaja oberoende av varandra och därmed klarar jordbävningar. Läs om byggnadens samspel mellan natur och material i guiden om funktionalism, som ofta lyfte fram japansk byggnadskonst.

Helgedomar, slott och tehus

Shintohelgedomen i Ise byggs om var tjugonde år, och den senaste omgången 2013 var den sextioandra. Rituellt förnyas därmed både byggnaden och hantverket. Slotten, som Himeji från 1609, kombinerar vita putsade väggar med svängda tak. Buddhistiska tempel som Byodo-in och bildkonst som Den stora Buddha hör hemma i samma värld; se även japansk konsthistoria.

Teceremonin skapade ett eget byggnadsslag, tehuset, i en enkel stil kallad sukiya. Mästaren Sen no Rikyu byggde små tehus av obehandlat trä och lera med en liten ingång som man måste krypa genom. Stenträdgården Ryoan-ji i Kyoto, med femton stenar i krattat grus, visar hur trädgården blev ett rum för kontemplation.

Katsura och mötet med väst

Kejsarvillan Katsura i Kyoto, från 1600-talet, blev en förebild för europeiska modernister. Den tyske arkitekten Bruno Taut prisade den på 1930-talet, och Gropius besökte den 1954. De beundrade den rena modulära ordningen, där alla rum bygger på tatamimattans mått, och rörelsen mellan inre och yttre rum. Se Katsura, skärmen byobu och lyktan chochin i designdelen. Frank Lloyd Wright hade i sin tur inspirerats av japansk trähantverk och byggde Imperial Hotel i Tokyo; se guiden om Wright.

Efter Meijirestaurationen 1868 tog Japan upp västerländsk arkitektur, med tegel och sten. Men de största byggnaderna i dag är ändå av betong och stål, och därmed började en ny relation till traditionen. Läs också om hur japanska idéer påverkade väst i guiden om impressionism, där japanska träsnitt spelade stor roll.

Tange, Ando och samtiden

Kenzo Tange förenade japansk tradition och modernism. Hans Yoyogi National Gymnasium byggdes för OS i Tokyo 1964: två svängda tak som hänger i stålkablar över en betongbas, en form som liknar ett traditionellt tempeltak men är helt modern. Han grundade också metabolismen, en rörelse som såg byggnader som växande organismer. Läs om stilarna under efterkrigsmodernism och om brutalism.

Tadao Ando, som är utbildad boxare och autodidakt som arkitekt, bygger med slät betong och naturens ljus. Hans Ljusets kyrka i Ibaraki (1989) har en korsformad öppning i en betongvägg. Han bygger lugna rum där vatten, vind och ljus tar plats. Arkitekten Kengo Kuma återvänder till trä, och SANAA har gjort lätta, genomskinliga byggnader; se samtida arkitektur. Le Corbusier, som Ando studerade, och hans Unité är en annan viktig förebild.

Så känner du igen den

Övning

Vad kallas de japanska skjutväggarna av papper?