Frank Lloyd Wright: den organiska arkitekturens mästare

Frank Lloyd Wright (1867–1959) var en amerikansk arkitekt som utvecklade en organisk arkitektur, där byggnaden hör ihop med platsen och med sitt eget material. Han skapade prärihuset i början av 1900-talet och senare verk som Fallingwater och Guggenheimmuseet i New York.

Fakta

Från Sullivan till prärien

Wright växte upp i Wisconsin och kom 1887 till Chicago, där han fick arbete hos Adler & Sullivan. Louis Sullivan, som formulerat att formen följer funktionen, blev hans förebild. 1893 öppnade Wright eget kontor och började rita villor i Chicagos förorter. Han tyckte att den viktorianska villan, med sina små rum, torn och prydnader, var instängd och onödigt dekorerad.

Han ville ha öppna rum, låga tak, stora takfötter och en bygd som hängde ihop med det flacka landskapet runt Chicago. Det blev prärihuset, Prairie School. Inspirerad av japanska träsnitt och av Arts and Crafts-rörelsen, se Arts and Crafts, började han skapa ett nytt amerikanskt formspråk.

Prärihuset och Robie House

I ett prärihus är den centrala härden eller eldstaden hjärtat, och rummen flyter in i varandra. Fönster sitter i band, med glas i geometriska mönster, och långa horisontella linjer markerar tak och murar. Robie House i Chicago, byggt 1909–1910, är det mest kända exemplet. Byggnaden består av två förskjutna volymer av tegel med låga, kraftigt utskjutande tak, som verkar sväva över gatan.

Wright formgav ofta allt i huset, möbler, glasfönster, lampor och textilier, för att få ett sammanhängande helhetsverk. Han kallade det organisk arkitektur: byggnadens delar ska höra samman som delarna i en växande organism. Jämför gärna med hur Le Corbusier under samma år tänkte om bostaden på ett helt annat sätt.

Fallingwater och Guggenheim

Efter en period av motgångar kom Wright tillbaka på 1930-talet med sina mest kända verk. Fallingwater (1935–1937) i Pennsylvania ritade han för familjen Kaufmann. Huset ligger över ett vattenfall, med kraftiga betongbalkonger som sticker ut över ravinen. Klippan blir en del av vardagsrummet och stenen i golv och eldstad är hämtad från platsen. Det är det mest berömda huset i modern arkitektur.

Guggenheimmuseet i New York, byggt 1956–1959, är en vit spiral där besökaren tar hissen upp och går nedåt längs en lång ramp. Wright dog i april 1959, några månader innan det öppnade. Han ritade också Johnson Wax-huvudkontoret med sina svampformade pelare och de enkla, överkomliga usoniska husen för medelklassen.

Arvet och kontroverserna

Wright var en märklig man: självsäker, svår att samarbeta med och med ett turbulent privatliv. Han utnämnde sig själv till den störste arkitekten genom tiderna. Men hans verk är ändå av stor betydelse. Hans öppna planlösningar, flytande rum och förening av byggnad och natur påverkade arkitekter som Mies van der Rohe, som beundrade Wright, och Alvar Aalto och Jørn Utzon.

Wright ritade också Imperial Hotel i Tokyo, öppnat 1923, som klarade den stora jordbävningen samma år. Hans idé om Broadacre City, en glest bebyggd framtidsstad där alla har tomt, ligger bakom mycket av förortsbyggandet. Läs mer om arkitekturens utveckling i guiderna om funktionalism och skyskrapans historia. Tiden finns under modernismen.

Så känner du igen den

Övning

Vilket av Wrights hus är byggt över ett vattenfall?