Skyskrapans historia: från Chicago till Burj Khalifa

En skyskrapa är ett mycket högt, bebott eller använt hus, möjliggjort av stålskelett och säkra hissar. Den första brukar anses vara Home Insurance Building i Chicago, färdig 1885. Sedan dess har höjden ökat från tio våningar till över åttahundra meter i Burj Khalifa.

Fakta

Förutsättningarna

Fram till 1800-talet var höga byggnader begränsade av stenens bärförmåga. Tjocka murar tog plats längst ner, och trapporna gjorde de översta våningarna opraktiska. Tre uppfinningar ändrade det. Bessemerprocessen från 1850-talet gjorde stål billigt, Elisha Otis visade 1854 en hiss med säkerhetsbroms och elektriciteten gav ljus och motorer. Dessutom behövdes brandsäkring av stålet.

Chicago blev platsen. Staden brann 1871 och byggdes upp snabbt på dyra tomter i centrum, så man byggde uppåt. William Le Baron Jenney ritade Home Insurance Building (1884–1885) med ett bärande skelett av järn och stål, så att ytterväggarna inte längre behövde bära. Från den tiden kunde en vägg vara av glas. Eiffeltornet från 1889 visade samtidigt att järn kunde nå 300 meter.

Chicagoskolan och Sullivan

Arkitekter som Daniel Burnham, Jenney och Louis Sullivan gav skyskrapan form i Chicago. Wainwright Building i St. Louis från 1891 av Sullivan och Dankmar Adler framhäver vertikala pelarlinjer på fasaden, så att byggnaden ser ut som en pelare med bas, skaft och kapitäl. Sullivan ville att en skyskrapa skulle vara ”hög i varje tum”.

På 1900-talets början byggdes Flatiron Building (1902) och Woolworth Building (1913), 241 meter hög och kallad ”handelns katedral” för sina gotiska detaljer. 1922 hölls en berömd tävling om Chicago Tribunes kontor, där européer skickade in radikala förslag. Läs om utvecklingen av kontorshuset i guiden om Mies van der Rohe.

Art déco, glas och postmodernism

I New York tävlade byggherrar om höjden under 1920-talet och början av 1930-talet. Chrysler Building (1930), ritad av William Van Alen med en spira av rostfritt stål, och Empire State Building (1931), 381 meter hög, är art décons mästerverk. De tillhör den dekorativa epoken med avtrappade former, så kallade avsatser, som lagstiftningen krävde för att släppa ner ljus på gatan.

Efter kriget kom International Style. Mies och Philip Johnson ritade Seagram Building (1958) i brons och glas, som blev förebild för tusentals kontorstorn. Därefter tog postmodernismen vid. Johnsons AT&T Building från 1984 kröntes av en uppbruten toppgavel som liknar en Chippendale-byrå. Läs mer i guiden om postmodern arkitektur.

Höjdrekord, hållbarhet och Sverige

Sears Tower i Chicago (1973) var världens högsta på 442 meter. Sedan flyttade rekorden till Asien: Petronas Towers i Kuala Lumpur (1998) och Taipei 101 (2004) och Burj Khalifa i Dubai (2010), 828 meter. Norman Fosters HSBC-huset i Hongkong och hans Gherkin i London (2004) använder stålskelett synligt och energieffektiva lösningar; läs om high-tech. CCTV-huvudkontoret i Peking har formen av en lutande ögla.

Sverige har byggt få riktiga skyskrapor. Hötorgsskraporna i Stockholm från 1950-talet var ett genombrott, och Turning Torso i Malmö, ritad av Santiago Calatrava och färdig 2005, var med 190 meter Skandinaviens högsta byggnad när den blev klar. Den gamla svenska gränsen på cirka 20 våningar har sedan dess flyttats av nya höghus i flera städer. Se också stadsplanering genom historien, modernismen och samtiden.

Så känner du igen den

Övning

Vilken uppfinning gjorde höga hus praktiska att använda?