Le Corbusier: modernismens mest inflytelserika arkitekt

Le Corbusier (1887–1965) var en schweizisk-fransk arkitekt och stadsplanerare, en av modernismens viktigaste personer. Han formulerade fem punkter för en ny arkitektur, ritade Villa Savoye, Unité d’Habitation och kapellet i Ronchamp, och hävdade att huset är en maskin att bo i.

Fakta

Från Jeanneret till Le Corbusier

Charles-Édouard Jeanneret utbildades som gravör i La Chaux-de-Fonds men reste och arbetade hos de ledande arkitekterna i Europa, bland dem Peter Behrens i Berlin. 1917 slog han sig ned i Paris och började måla med sin vän Amédée Ozenfant i en stil som kallades purism. 1920 tog han artistnamnet Le Corbusier, och 1923 gav han ut boken Mot en arkitektur, där han hävdade att huset är en maskin att bo i och höll upp ångfartyg, flygplan och bilar som förebilder för en ny, rationell byggnadskonst.

Boken blev ett manifest för det moderna. Han prisade geometrin, den raka linjen och ljuset, och angrep traditionell ornamentik. Men Le Corbusier ville inte bara bygga effektivt utan också skapa poesi; han kallade arkitekturen ett skickligt, korrekt och storslaget spel med former i ljus. Läs om rörelsen i guiden om funktionalism och under funktionalism.

De fem punkterna och Villa Savoye

1927 sammanfattade han sin nya arkitektur i fem punkter: pelare i stället för bärande ytterväggar (pilotis), takträdgård, fri planlösning, långa bandfönster och fri fasad. Armerad betong gjorde det möjligt, för bärande stommen stod nu på pelare, och väggarna kunde läggas fritt.

Villa Savoye i Poissy utanför Paris, byggd 1928–1931, är den renaste tillämpningen: en vit låda som lyfts på pelare, med bandfönster, takterrass och en ramp som leder genom huset. Samma period ritade han möbler tillsammans med Charlotte Perriand; läs om rörelsens designsida i guiden om Bauhaus. Jämför också med Mies van der Rohes arbete och Gropius, och med E-1027.

Efter kriget: betong och skulptur

Efter andra världskriget förändrades hans stil. Unité d’Habitation i Marseille (1947–1952) var en bostadsbyggnad för omkring 1 600 invånare i 337 lägenheter, med butiker, ett dagis och en takterrass, en stad i ett hus. Betongen lämnades rå, béton brut, vilket gav namn åt brutalismen; läs mer i guiden om brutalism. Med Modulor, ett mätsystem som han utvecklade från 1943 och som byggde på människokroppen, ville han ge byggnaden mänsklig skala; läs om proportioner i guiden om gyllene snittet.

Kapellet i Ronchamp (1950–1955) är en skulptural vit byggnad med ett svepande, skalformat tak och djupa fönsteröppningar, långt från de stränga lådorna på 1920-talet. Det visar att han inte var dogmatisk. Han ritade också staden Chandigarh i Indien från 1951 och klosterbyggnaden La Tourette (1953–1960).

Omstridd arv

Le Corbusiers stadsplaner var omstridda. I Plan Voisin från 1925 föreslog han att riva stora delar av Paris centrum och ersätta dem med arton skyskrapor i en park. Idén om att dela staden i zoner för boende, arbete, rekreation och trafik fick stort inflytande på efterkrigstidens planering, men kritiker som Jane Jacobs menade att den dödade gatulivet. Hans bostadsbyggnader har både kritiserats och älskats.

Ändå är hans betydelse enorm. Han inspirerade arkitekter som Oscar Niemeyer, Kenzo Tange och Louis Kahn, och hans fem punkter finns i miljontals byggnader. Han dog 1965 under ett dopp i Medelhavet. Läs vidare om efterkrigsmodernismen, modernismen och om hans plats bland arkitekterna: Le Corbusier. Se också Kongressen i Brasília för Niemeyers tolkning.

Så känner du igen den

Övning

Vad kallas pelarna som lyfter huset från marken i Le Corbusiers fem punkter?