Gyllene snittet i konsten: sanning, myter och användning

Gyllene snittet är förhållandet ungefär 1 till 1,618, där den längre delen förhåller sig till den kortare som helheten till den längre. Talet kallas phi. Det har fascinerat konstnärer, arkitekter och matematiker i över tvåtusen år, men många påståenden om att berömda verk bygger på det är överdrivna.

Fakta

Vad gyllene snittet är

Tänk dig en sträcka som delas i två delar, en längre och en kortare. Om den längre delen förhåller sig till den kortare på samma sätt som hela sträckan förhåller sig till den längre, är delningen gyllene. Förhållandet är ungefär 1,618, och talet kallas phi. En rektangel med sidorna 1 och 1,618 kallas en gyllene rektangel. Om man klipper bort en kvadrat från den blir det som är kvar en ny, mindre gyllene rektangel.

Euklides beskrev delningen i Elementa, och på 1200-talet visade Fibonacci talföljden 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13 … där kvoten mellan två tal närmar sig phi. Namnet gyllene snittet kom först på 1800-talet. Förklaringen är inte mystisk: det är helt enkelt ett matematiskt förhållande med ovanliga egenskaper.

Renässansen och Leonardo

Under renässansen blev proportionerna ett ideal. Matematikern Luca Pacioli skrev 1509 boken De divina proportione, den gudomliga proportionen, och Leonardo da Vinci tecknade de geometriska kropparna som illustrerade den. Leonardo och hans samtida var intresserade av hur matematik, perspektiv och skönhet hänger ihop; se perspektiv och guiden om centralperspektiv.

Men Leonardo använde inte nödvändigtvis phi i Mona Lisa eller Nattvarden. Att hitta gyllene rektanglar i dem går om man lägger ritningen på ett särskilt sätt, men det finns inga belägg i hans egna skrifter. Samma varning gäller Skolan i Aten av Rafael: ordningen i bilden är klassisk och balanserad, men någon exakt formel är oklar.

Myter och vad som är belagt

Det finns många hävdanden: att Parthenon i Aten är byggt efter gyllene snittet, att pyramiderna är det, att människokroppen är det. Mätningar visar oftast att proportionerna ligger nära men inte exakt, och med så många mått att välja bland går det nästan alltid att hitta något som liknar 1,6. Det kallas ibland för numerologi. Mer om det klassiska templet finns i guiden om kolonnordningar.

Belagt är att vissa konstnärer och arkitekter medvetet har använt proportionen. Le Corbusier byggde sitt mätsystem Modulor, utvecklat från 1943, på människans mått och gyllene snittet; se Le Corbusier. Salvador Dalí målade Nattvardens sakrament 1955 på en duk med gyllene proportioner och lät en dodekaeder svärma över bilden. Även Georges Seurat och Piet Mondrian har nämnts i sammanhanget, men där är forskarna oense.

Så använder du det i komposition

För en målare eller fotograf är gyllene snittet ett hjälpmedel, inte en lag. Man kan placera bildens huvudmotiv ungefär 0,62 av vägen över bilden och därmed få en balanserad men inte symmetrisk komposition. Den vanliga tredjedelsregeln är en förenklad version. Läs mer om balans och bildyta i avsnittet om komposition och i guiden om att läsa en målning.

Gyllene snittet dyker också upp i naturen, till exempel i hur solrosens kärnor och kottars fjäll ordnas i spiraler enligt Fibonaccitalen. Det är en förklaring, inte en designregel. I dag används proportionen i design av logotyper, skärmar och typografi, och i våra egna ögon: vi uppfattar balanserade förhållanden som harmoniska, men smak varierar över tid och kulturer. Se även Dieter Rams och god design i designdelen och renässansen.

Så känner du igen den

Övning

Vilket värde har gyllene snittet ungefär?