Modernismens mest kända villor: från Robie House till Farnsworth

Modernismens mest kända villor är Le Corbusiers Villa Savoye utanför Paris, Frank Lloyd Wrights Fallingwater över ett vattenfall i Pennsylvania, Mies van der Rohes Villa Tugendhat i Brno och Farnsworth House utanför Chicago, Rietvelds Schröderhus i Utrecht, Eileen Grays E-1027 vid Medelhavet, Alvar och Aino Aaltos Villa Mairea i Finland och Philip Johnsons Glass House. Villan var modernismens laboratorium: ett litet uppdrag för en rik och nyfiken beställare, där arkitekten kunde pröva idéer som senare spreds till hela samhället.

Fakta

Före modernismen: präriehuset och ateljéhemmet

Den öppna planen, där rummen flyter in i varandra i stället för att ligga bakom stängda dörrar, är modernismens viktigaste idé för bostaden, och den kom först från Amerika. Frank Lloyd Wrights Robie House i Chicago, 1909–1910, är långt och lågt, med takfötter som sticker ut flera meter och ett vardagsrum och en matsal i ett enda rum, åtskilda bara av den öppna spisen. När Wrights arbeten publicerades i Berlin 1910 och 1911 påverkade de en hel generation europeiska arkitekter.

I Europa var villan ännu en del av konsthantverkets värld. Hvitträsk utanför Helsingfors, 1901–1903, byggdes som gemensamt hem för tre arkitekter, i natursten och timmer, med möbler och textilier de ritat själva. I Sverige ritade Gunnar Asplund Villa Snellman i Djursholm, 1917–1918, en klassicistisk herrgård där fönstren inte står i lod. Båda visar vad modernisterna skulle bryta med, och samtidigt den omsorg om helheten som de tog med sig.

1920-talet: Utrecht, Medelhavet och Brno

Schröderhuset i Utrecht från 1924 ritades av Gerrit Rietveld tillsammans med Truus Schröder-Schräder, som ville ha ett hem utan konventionella rum. Väggar och plan skjuts mot varandra som en Mondrianmålning i tre dimensioner, och övervåningen har skjutväggar som kan öppna den till ett enda rum. Rietveld var möbelsnickare, och hans röd-blå stol hör till samma tankevärld; inredningen finns i designdelen under Schröderhuset.

Eileen Gray, irländsk formgivare i Paris snarare än utbildad arkitekt, byggde E-1027 vid Medelhavet 1926–1929 med Jean Badovici. Namnet är en kod för deras initialer. Huset har pelare, bandfönster och terrasser, men Gray tänkte utifrån hur kroppen rör sig och vilar, med möbler, skåp och fönsterluckor som kan fällas ut och vridas. I Brno byggde Mies van der Rohe med Lilly Reich Villa Tugendhat, 1928–1930, samtidigt som Barcelonapaviljongen. Vardagsrummet är ett enda rum på omkring 280 kvadratmeter, delat av en vägg av onyx och en halvrund vägg av makassarebenholts, och fönsterrutorna kan sänkas ner i golvet.

Villa Savoye och Fallingwater

Villa Savoye i Poissy, 1928–1931, är Le Corbusiers fem punkter i ett hus: pilotis, takträdgård, fri planlösning, bandfönster och fri fasad. Huvudvåningen svävar på smala pelare, bottenvåningen är rundad efter bilens svängradie, och en ramp leder från entrén upp till takterrassen, så att huset ska upplevas i rörelse. Det hotades av rivning på 1950-talet men räddades efter en kampanj från arkitekter över hela världen.

Fallingwater i Pennsylvania, 1936–1939, är Wrights svar. Familjen Kaufmann väntade sig utsikt mot vattenfallet, men Wright ställde huset ovanpå det, med terrasser av armerad betong som kragar ut över bäcken från en kärna av lokal sten. Klippan sticker upp genom vardagsrummets golv. Huset delar Villa Savoyes öppna plan men inte dess vita abstraktion: där Le Corbusier lyfte huset från naturen lät Wright det växa ur den. Betongen började snart svikta och förstärktes 2002.

Nordisk mjukhet och amerikanskt glas

Villa Mairea i Noormarkku, 1938–1939, ritades av Alvar och Aino Aalto för konstsamlarna Maire och Harry Gullichsen, som gav fria händer. Funktionalismens vita volymer möter trä, natursten och tegel, och i vardagsrummet står pelare lindade i rotting som stammar i en skog. Planen är L-formad kring en gård med bastu och pool, en modern finsk gård. Mer om Aalto i guiden Alvar Aalto.

Efter kriget fullbordades glashuset. Farnsworth House, 1950–1951, är två vita plattor på åtta stålpelare vid floden Fox, med väggar helt av glas och bara en kärna med badrum och kök. Beställaren, läkaren Edith Farnsworth, och Mies hamnade i rättstvist, och hon kallade huset omöjligt att bo i. Philip Johnson hade sett ritningarna och byggde sitt eget Glass House i New Canaan 1949, med en tegelcylinder för badrum och öppen spis som enda fasta del. Han bodde där i nästan sextio år.

Slutet och vad villorna lärde oss

Vanna Venturi House i Philadelphia, 1962–1964, som Robert Venturi ritade åt sin mor, är en motbild: ett stort sadeltak, en gavel kluven på mitten, en båge som bara är en list och en trappa som leder till ingenting. Huset blev postmodernismens första ikon och sätter punkt för modernismens villa. Mer om stilen i guiden om postmodern arkitektur.

Jämför villorna och se vad som går igen: den öppna planen, glaset, terrassen och huset som en del av landskapet. Se också vad som skiljer: Le Corbusiers vita låda, Wrights sten och terrasser, Mies glas, Aaltos trä och Grays omsorg om vardagen. Flera är i dag museer, och Villa Savoye, Villa Tugendhat, Schröderhuset, Fallingwater och Robie House är världsarv. Alla tolv finns på kartan, och stilen i guiderna om funktionalism, Frank Lloyd Wright, Le Corbusier och Mies van der Rohe.

Så känner du igen den modernistiska villan

Övning

Vilken villa har ett vardagsrum med fönsterrutor som kan sänkas ner i golvet och en vägg av onyx?