Kurbits och rosmålning: allmogens måleri

Kurbits är den stora, stiliserade blomma som fyller ytorna i dalmålningarna, Dalarnas folkliga måleri från 1700- och 1800-talen. Namnet kommer av den kurbitsväxt som enligt Bibeln växte upp och gav profeten Jona skugga. Rosmålning är Norges motsvarighet: stiliserade blommor och rankor på kistor, skåp och väggar, från mitten av 1700-talet. Båda växte fram när rika bönder lät dekorera sina hem efter förebild från herrgårdarnas barock och rokoko.

Fakta

Bönder som lät måla sina hem

Under 1700- och 1800-talen blev bönderna i delar av Sverige och Norge rikare, och de ville ha hem som visade det. Kistor, skåp, sängar och klockfodral målades, och festrummen fick målade väggar eller bonader som hängdes upp till högtiderna. Målarna var ofta bönder själva, som gick från gård till gård, och de lärde sig av varandra i släkter och bygder.

Förebilderna fanns i städernas och herrgårdarnas inredning: barockens akantusrankor, rokokons snäckor och blommor och tryckta bilder i biblar och skillingtryck. Målarna gjorde dem till något eget, med starka färger och fria former. Det är en av allmogens mest kända uttryck.

Kurbits och dalmålningar

I dalmålningen fyller kurbitsen ytorna runt figurerna: en yvig, frodig växt med stora blad och blommor, målad med snabba, säkra penseldrag. Namnet går tillbaka på berättelsen om Jona, där Gud lät en växt, i den svenska bibeln kallad kurbits, växa upp över profeten och ge honom skugga.

Dalmålningarna är ofta bibliska berättelser där personerna bär bygdens egna kläder och de bibliska städerna har svenska kyrkor och gårdar. Bilderna målades på papper eller väv och sattes upp till jul och andra högtider, eller direkt på väggar och möbler. Målarna kom framför allt från socknar kring Siljan, och varje målare hade sin stil, som går att känna igen.

Hälsingland och de målade gårdarna

I Hälsingland lät rika bönder under 1700- och 1800-talen måla hela rum, ofta inför ett bröllop. De dekormålade väggarna har frihandsmålade blomsterrankor, schablonmålade bårder och marmorering som efterliknar dyra material, och målarna tog intryck av herrgårdarnas tapeter.

Sju hälsingegårdar blev världsarv 2012. Målningarna kan ofta dateras genom signaturer och årtal som målaren skrivit på väggen, och genom stilen och målarnas kända verksamhetsår.

Norsk rosmålning

I Norge växte rosmålningen fram från mitten av 1700-talet, särskilt i bygder i inlandet. Målarna dekorerade kistor, skåp, ölskålar och hela stugor med stiliserade blommor och C-formade rankor, ofta efter förebild från rokokons ornament. Olika dalar fick egna stilar, och de mest kända är de från Telemark och Hallingdal.

Rosmålningen har en mer ornamental karaktär än dalmålningen, med färre figurer och mer slingor, men båda delar den fria penselföringen och de starka färgerna. Läs mer om tiden i den norska folkkonsten.

Från bondehem till symbol

Med industrialiseringen försvann det mesta av det levande måleriet, men konstnärer och museer kring 1900 samlade in och lyfte fram det. Kurbitsen blev ett tecken för Dalarna och för Sverige, inte minst på dalahästen, vars sadel och slingor fortfarande målas med kurbits i verkstäderna i Nusnäs. Även moraklockornas fodral målades ofta med blommor.

Ett äkta dalmåleri från 1800-talet skiljs från senare dekor genom materialet, slitaget, färgerna och målarens hand. Äldre färger är jordfärger i lim eller tempera, och papper och väv har åldrats ojämnt. Läs mer under allmogens epok och i guiden om allmoge.

Så känner du igen den

Övning

Vad syftar ordet kurbits på i dalmålningen?