Vad är Memphis design? Sottsass och 1980-talets färgexplosion

Memphis var en designgrupp som Ettore Sottsass bildade i Milano i december 1980 och som ställde ut första gången 1981. Gruppens möbler och föremål hade starka färger, mönstrade plastlaminat och lekfulla, geometriska former, och de bröt medvetet mot modernismens regler om god smak. Memphis blev en symbol för postmodern design.

Fakta

Ett namn från en Dylanlåt

En kväll i december 1980 samlades Ettore Sottsass och en grupp yngre formgivare i hans lägenhet i Milano. Enligt historien spelades Bob Dylans låt Stuck Inside of Mobile with the Memphis Blues Again om och om igen, och de tog Memphis som namn: både bluesens stad i USA och det antika Egyptens huvudstad.

Sottsass var då över sextio år och redan känd, bland annat för skrivmaskinen Valentine för Olivetti 1969. Han hade länge varit kritisk mot den strama, internationella modernismen och hade varit med i den radikala designen i Italien på 1970-talet. Läs mer under italiensk radikal design.

Utställningen 1981

Gruppen ställde ut i Milano i september 1981, samtidigt med den stora möbelmässan. Utställningen blev en sensation. Möblerna såg ut som leksaker eller arkitekturmodeller: bokhyllor som robotar, bord med ben i olika färger och former, lampor som liknade fiskar eller rymdskepp.

Mest känd är Sottsass bokhylla Carlton, en sorts totempåle eller figur med armar i plastlaminat i flera färger och mönster. Den fungerar som bokhylla, men hyllorna lutar och lämnar lite plats för böcker. Formen är viktigare än funktionen, och just det var poängen.

Material och mönster

Memphis använde gärna billiga material i ett dyrt sammanhang. Plastlaminat, som annars satt på köksbänkar och kaféer, fick täcka exklusiva möbler, ofta med tryckta mönster som Sottsass Bacterio eller Nathalie Du Pasquiers färgstarka, nästan afrikanskt inspirerade ytor. Glas, metall, neonrör och terrazzo blandades fritt.

Färgerna var starka och ofta disharmoniska: rosa mot grönt, gult mot svart. Formerna byggdes av cirklar, trianglar, sicksack och kuber satta ihop på oväntade sätt. Allt som modernismen hade kallat smaklöst blev här ett medvetet val.

Postmodern design

Memphis var designens motsvarighet till den postmoderna arkitekturen, och flera arkitekter, som Michael Graves och Hans Hollein, ritade för gruppen. Japanen Shiro Kuramata bidrog med poetiska föremål i glas och akryl. Läs mer om perioden under postmodernismen och Memphis i Italien.

Samma lekfulla frihet syns i andra föremål från 1980- och 1990-talen, som Philippe Starcks citronpress Juicy Salif, en spindelliknande skulptur som knappt fungerar som press men blev en av tidens mest kända designikoner.

Slutet och återkomsten

Sottsass lämnade gruppen 1985, och 1987 upplöstes den. Den hade då redan haft stort inflytande på mode, grafisk design, tv och reklam. Stilen blev så spridd att den snart uppfattades som typisk för 1980-talet, och därmed omodern.

Under 2010-talet kom intresset tillbaka. Formgivare och modehus lånade färgerna och mönstren, och när musikern David Bowies stora Memphissamling såldes på auktion 2016 drog den stor uppmärksamhet. Jämför gärna med den lugnare skandinaviska designen för att se hur olika svaren på frågan om god form kan vara.

Så känner du igen den

Övning

Vem grundade Memphisgruppen?