Tuskaft, kypert eller satin? Vävbindningarna förklarade

Tuskaft, kypert och satin är de tre grundbindningarna i vävning. I tuskaft går inslaget över en och under en varptråd, vilket ger ett slätt, starkt tyg som är lika på båda sidor. I kypert går trådarna över två eller fler och förskjuts ett steg per rad, så att det bildas diagonala linjer. I satin flyter trådarna över många andra, så att ytan blir slät och blank.

Fakta

Varp, inslag och bindning

Allt vävt tyg består av två trådsystem. Varpen är de långa trådarna, som spänns upp i vävstolen, och inslaget är tråden som går tvärs över, rad för rad. Bindningen är det mönster som avgör var inslaget går över och var det går under varpen. Den bestämmer tygets yta, styrka, fall och glans, långt innan någon färg eller något tryck har lagts till.

Det finns tre grundbindningar: tuskaft, kypert och satin. Nästan alla vävda tyger är en av dem eller en variant av dem. Diagrammet längre ned låter dig väva alla tre och se tyget växa, med varpen i blått och inslaget i gult. Fler vävnader finns under textil.

Tuskaft: över en, under en

Tuskaft är den enklaste bindningen. Inslaget går över en varptråd och under nästa, och nästa rad tvärtom. Trådarna binder varandra så tätt det går, och tyget blir starkt, slätt och lika på båda sidor. Linnelärft, kattun och de flesta tryckta bomullstyger är tuskaft, eftersom den släta ytan tar trycket väl, som i den kopparstickstryckta Toile de Jouy.

Tuskaftet känns igen på det jämna rutnätet av trådar. Håll tyget mot ljuset: du ser små, regelbundna öppningar mellan trådarna, och ingen riktning dominerar. Det skrynklar lätt, eftersom trådarna är hårt låsta, och det är vanligt i lakan, skjortor och hemvävt linne.

Kypert: de diagonala linjerna

I kypert går trådarna över två eller flera och förskjuts ett steg för varje rad. Bindningspunkterna bildar då diagonala linjer, så kallade grader, över tyget. Färre bindningspunkter än i tuskaft gör tyget mjukare och tätare, och det tål slitage. Denim, gabardin och tweed är kypert, och i jeans syns graderna tydligt.

Kypert känns igen på de sneda linjerna, som syns tydligast på rätsidan. Ofta ser tyget olika ut på rätsidan och avigsidan: i denim är varpen blå och inslaget vitt, så att rätsidan blir blå och avigsidan ljus. Fiskben är en kypert där graden byter riktning med jämna mellanrum.

Satin: glansen och flotteringarna

I satin går en tråd över flera andra, till exempel över fyra och under en, och bindningspunkterna sprids så att de inte bildar linjer. De långa, lösa trådpartierna kallas flotteringar. De ger en slät och glänsande yta, eftersom ljuset reflekteras av långa trådar i stället för korta, men de kan också fastna och slitas.

Satin känns igen på glansen och på att rätsidan och avigsidan ser helt olika ut: blank fram och matt bak. Sidensatin, duchesse och fodertyger är typiska exempel. Detaljritningen längre ned visar flotteringarna, som också är ett tecken på mönstervävt tyg.

Från bindning till mönster: damast och jacquard

När bindningarna kombineras i samma tyg uppstår mönster. Damast, som förklaras i ordlistan, är ett tyg där mönstret framträder genom att ytan växlar mellan blankare och mattare partier i samma färg, satin mot omvänd satin. Linnedamast har länge använts till dukar och servetter, och mönstret syns först när ljuset faller på det.

Invecklade mönster krävde länge en extra person vid vävstolen som drog upp trådarna. Jacquardvävstolen från början av 1800-talet styrde varptrådarna med hålkort och gjorde det mekaniskt; porträttet av Jacquard vävdes med 24 000 hålkort och ser ut som ett kopparstick. Samma teknik gjorde paisleysjalarna billiga, och på baksidan av sådana tyger syns ofta långa flotteringar.

Titta efter: tre test på ett tyg

Titta först efter riktningen. Ser du ett jämnt rutnät är det troligen tuskaft, ser du diagonala linjer är det kypert, och ser du en slät, blank yta utan tydlig struktur är det satin. Jämför sedan rätsidan med avigsidan: tuskaft är lika på båda sidor, kypert och satin är det sällan. Ta till sist ett förstoringsglas och följ en enda tråd: räkna hur många trådar den går över innan den går under.

Bildvävnader fungerar annorlunda. I en gobeläng och i flatväv som rölakan täcker inslaget varpen helt och bildar själva bilden; bindningen är i grunden tuskaft, men varpen syns inte. Kläder och tyger i bruk finns under mode.

Så känner du igen den

Övning

Ett tyg har tydliga diagonala linjer på rätsidan och ser ljusare ut på avigsidan. Vilken bindning är det troligen?