William Morris mönster: Strawberry Thief, Acanthus och de andra

William Morris ritade tapeter och tyger från 1862 till sin död 1896. De mest kända är tapeterna Trellis, Daisy, Fruit, Acanthus och Willow Bough och tyget Strawberry Thief från 1883. Mönstren bygger på växter och fåglar från hans trädgårdar, trycktes för hand med träblock och trycks fortfarande på licens under namnet Morris & Co.

Fakta

De tidiga tapeterna: trädgården vid Red House

William Morris började rita mönster för sitt eget hem, Red House utanför London. Hans första tapet, Trellis, ritades 1862 efter rosenspaljéerna i trädgården, med fåglar som arkitekten Philip Webb ritade, och gavs ut 1864. Daisy, med glest utspridda tuvor av ängsblommor, och Fruit, med granatäpplen, citroner och persikor, hör till samma tidiga grupp.

Tapeterna trycktes med träblock av Jeffrey & Co. i London, en färg i taget. Varje färg krävde ett eget block, och små förskjutningar mellan färgerna är ett tecken på handtryck. De tidiga mönstren är enklare än de senare, med tydliga rutnät och mycket luft.

1870-talet: rankorna tar över

Under 1870-talet blev mönstren tätare och rörligare. Jasmine och Larkspur från 1872 bygger på rankor och blommor som böljar diagonalt över ytan, och Marigold och Pimpernel från 1875–1876 fyller väggen med ett tätt nät av blommor och blad.

Acanthus från 1875 markerar en höjdpunkt. De stora, böljande akantusbladen i många nyanser av grönt krävde 30 träblock och flera dagars tryckning per våd, och den var en av firmans dyraste tapeter. Bladet var ett klassiskt ornament, men Morris gav det ett nästan skulpturalt djup.

Merton Abbey och Strawberry Thief

År 1881 flyttade Morris sitt färgeri och tryckeri till Merton Abbey vid floden Wandle för att få rent vatten. Där tryckte han tyger med indigo i en mödosam teknik: tyget färgades blått, mönstret blektes fram och de andra färgerna trycktes sedan med block. Det största av tygerna, Wandle från 1884, fick namn efter floden.

Strawberry Thief från 1883 är det mest kända. Morris såg trastarna stjäla jordgubbar i trädgården vid Kelmscott Manor, och fåglarna sitter speglade i rapporten mot ett djupt indigoblått. Tyget finns också i konstdelen, med exemplaret på Victoria and Albert Museum.

Rapporten: hur upprepningen döljs

Alla tapeter och tryckta tyger består av en rapport, den minsta ruta som upprepas. Morris konst var att få upprepningen att se naturlig ut. I Fruit bildar grenarna ett diagonalt rutnät som döljer skarvarna, och i Willow Bough från 1887 slingrar pilkvistarna så fritt att rapporten är svår att upptäcka. I Strawberry Thief är motivet i stället spegelvänt, så att fåglarna möts två och två.

Diagrammet längre ned visar tre sätt att upprepa ett motiv: rakt, halvförskjutet och spegelvänt. Prova att flytta den andra våden tills mönstret möts i skarven; så måste varje våd passas när en Morristapet sätts upp. Fler mönster finns under tapeter och textil.

Senare mönster och vem som ritade vad

Morris senare mönster, som Bachelor’s Button från 1892, är lugnare och mer ordnade. Från 1880-talet ritade också hans medarbetare John Henry Dearle allt fler mönster för firman, och dottern May Morris ledde broderiavdelningen och ritade egna mönster. En del mönster som i dag säljs under Morris namn är därför ritade av dem.

Morris vävde också. Hackspettsgobelängen från 1885 är den enda gobeläng som han själv ritade helt, och han hade lärt sig tekniken ur gamla handböcker. Firman Morris & Co. stängde 1940, men mönstren trycks fortfarande på licens.

Så känner du igen en Morris

Morrismönster känns igen på växter och fåglar från engelska trädgårdar och hagar, ritade platt men lagda i flera lager, och på en tät komposition utan tomma ytor. Handtryckta tapeter har små förskjutningar mellan färgerna och ofta tillverkarens namn tryckt i kanten. Senare maskintryck är skarpare och helt jämna.

Mönstren hörde till en hel rörelse; idéerna bakom dem beskrivs i guiden om Arts and Crafts, och skillnaden mot jugendens slingrande linjer i guiden om Arts and Crafts och jugend.

Så känner du igen den

Övning

Strawberry Thief trycktes vid Merton Abbey på ett indigofärgat tyg. Hur fick man fram de ljusa partierna?