Efterkrigstiden och den skandinaviska designen
Återuppbyggnad och välfärd: teak och glas från Norden, plywood och plast från USA, skotrar och lampor från Italien och den goda formen från Ulm och Braun.
Efter andra världskriget skulle Europa byggas upp och miljoner nya hem inredas. De nordiska länderna, som klarat sig bättre än många andra, blev kända för möbler, glas, keramik och textil som förenade hantverkets kvalitet med serietillverkning. Utställningen Design in Scandinavia reste genom USA och Kanada 1954–1957 och gjorde Scandinavian Design till ett begrepp.
I Danmark gjorde snickare och arkitekter som Hans J. Wegner, Finn Juhl, Børge Mogensen och Arne Jacobsen stolar som räknas till 1900-talets klassiker. I Finland vann Tapio Wirkkala, Timo Sarpaneva och Kaj Franck pris efter pris på triennalerna i Milano. I Sverige arbetade Stig Lindberg på Gustavsberg och IKEA började sälja möbler i platta paket.
Samtidigt formade USA och Italien sina egna efterkrigsstilar. Charles och Ray Eames experimenterade med formpressad plywood, glasfiber och tråd för Herman Miller; Italien satte samhället i rörelse med Vespan och Fiat 500. I Västtyskland drev Hochschule für Gestaltung i Ulm och företaget Braun en stram, systematisk formgivning som kallades die gute Form.