Vad är graalglas och arielglas?

Graal är en teknik från Orrefors 1916 där ett mönster etsas eller slipas ur ett färgat överfångsämne, som sedan värms upp, kläs med klart glas och blåses ut, så att mönstret ligger inne i glaset. Ariel kom 1937 och bygger på samma princip, men mönstret är luft: spår som blästrats i ämnet och fångas som kanaler och bubblor när det kläs med klart glas.

Fakta

Ett mönster inne i glaset

Det mesta mönstret på glas sitter på ytan. Det är slipat, graverat, etsat eller målat, och du kan känna det med fingret. Graal och ariel är annorlunda. Mönstret ligger inne i godset, under ett lager klart glas, och ytan är slät. Det gör teknikerna lätta att känna igen och svåra att göra, eftersom mönstret måste klara att värmas upp och blåsas ut en gång till.

Båda teknikerna kommer från Orrefors i Småland och bygger på överfång, glas i flera lager med olika färger, som beskrivs i ordlistan. Kring sekelskiftet hade Émile Gallé i Nancy etsat fram växter genom sådana lager, men hos honom låg mönstret kvar i ytan. Orrefors steg var att klä in det.

Graal: färgen som blåstes in

Graaltekniken togs fram 1916 av mästerblåsaren Knut Bergqvist och konstnären Simon Gate. Först blåses ett litet ämne med ett eller flera färgade lager. När det svalnat etsas eller slipas mönstret fram ur färgen. Sedan värms ämnet upp igen, kläs med klart glas och blåses ut till sin slutliga form. Mönstret följer med när glaset växer, och därför blir konturerna mjuka och lite utflytande.

De första graalglasen var ganska tunna, med mönster som påminner om Gallés. Under 1930-talet utvecklade Edward Hald tekniken till tjocka, tunga glas där motivet svävar i det klara godset. Hans fiskgraal, med fiskar och vattenväxter i grönt, blev en av brukets mest kända serier. Namnet graal syftar på den heliga graalen. Mer om graalglaset finns på föremålets sida.

Ariel: luften som mönster

Ariel kom 1937 och utvecklades av Vicke Lindstrand och Edvin Öhrström. I stället för att etsa bort färg blästrade man djupa spår i ämnets färgade lager. När ämnet kläddes med klart glas stängdes spåren, och luften blev kvar som kanaler och bubblor i glaset. Motiven kunde vara ansikten, figurer eller abstrakta mönster, där luftens silverglans tecknar linjerna mot färgen.

Namnet kommer från luftanden Ariel i Shakespeares Stormen. Ariel kräver mer av glasblåsaren än graal, eftersom luftkanalerna kan flyta ihop eller spricka när glaset blåses ut, och glasen blev därför tjocka och dyra. Tekniken har använts av flera av brukets konstnärer genom åren, bland dem Ingeborg Lundin.

Så känner du igen graal och ariel

Dra fingret över ytan. Är den helt slät medan mönstret syns tydligt, ligger det inne i glaset. Titta sedan in från sidan: i graal är mönstret färg med mjuka, något utflutna kanter, i ariel är det luft som glänser silvrigt och bildar kanaler och bubblor. Ett vanligt överfångsglas, som Gallés, har däremot mönstret i relief på ytan, och ett graverat glas, som Simon Gates pokal, har en matt, grund teckning som du känner med fingret.

Godset är oftast tjockt och tungt, och botten är slipad och polerad. Små luftblåsor i det klara glaset är normala i munblåst glas; se guiden om munblåst och pressat glas. Var uppmärksam på att andra bruk gjort glas med inneslutna mönster under egna namn, så tekniken ensam säger inte att glaset kommer från Orrefors.

Signaturen under foten

Graal- och arielglas är signerade med graverad text under foten: brukets namn, tekniken, ett nummer och konstnärens namn eller initialer. På många glas finns också en bokstav eller siffra som anger året. Signaturen ska vara graverad för hand, med lätt ojämna bokstäver; ett tryckt eller etsat namn på ett graalglas är ett skäl att titta närmare.

Signaturerna och deras koder gås igenom i guiden om glassignaturer. Vill du veta hur Orrefors skiljer sig från grannbruket Kosta, med andra konstnärer och andra tekniker, finns en egen guide om Orrefors och Kosta.

Graalen och Swedish Grace

Graalen kom till samtidigt som de svenska glasbruken började anställa konstnärer, och den blev ett av de tydligaste exemplen på idén om konstnärer i industrin som Gregor Paulsson kallade vackrare vardagsvara. Orrefors glas visades på utställningen i Paris 1925, där svensk formgivning fick namnet Swedish Grace; epoken beskrivs under Swedish Grace i den svenska designhistorien.

Graal och ariel var ändå aldrig vardagsvara. De var dyra konstglas, gjorda i små upplagor av brukets skickligaste glasblåsare, och de har gjort svenskt glas känt i hela världen. Fler glas finns under glas.

Så känner du igen den

Övning

Ett tjockt glas har slät yta, men inne i glaset syns figurer tecknade av silvrigt glänsande luftkanaler. Vilken teknik är det troligen?