Vackrare vardagsvara: Gregor Paulssons idé och föremålen

Vackrare vardagsvara är titeln på en skrift av konsthistorikern Gregor Paulsson, utgiven av Svenska Slöjdföreningen 1919. Idén var att konstnärer skulle arbeta i industrin, så att vackra och välgjorda föremål kunde tillverkas billigt och nå alla. Den bidrog till att Orrefors, Gustavsberg och andra fabriker anställde konstnärer, och den blev en grund för svensk design under hela 1900-talet.

Fakta

Idén: konstnären in i fabriken

Kring 1900 fanns två världar. Konsthantverket var vackert men dyrt, och fabrikernas varor var billiga men ofta dåliga efterbildningar av äldre stilar. Ellen Key hade 1899 krävt skönhet för alla, och i England hade William Morris och rörelsen Arts and Crafts sökt svaret i handarbetet. Men handgjort blev dyrt, och det nådde sällan de många.

Gregor Paulssons svar var det motsatta: konstnären skulle inte stå utanför industrin utan arbeta i den. Om goda formgivare samarbetade med fabrikerna kunde vackra föremål tillverkas i stora upplagor och bli billiga. Han hade lärt känna Deutscher Werkbund i Tyskland, ett förbund av konstnärer, arkitekter och industrimän, och han samlade idéerna i skriften Vackrare vardagsvara 1919. Hans plats i idéhistorien beskrivs i konstdelens kapitel om modernismen, och ordet finns i ordlistan.

Hemutställningen 1917

Skriften byggde på erfarenheterna från Hemutställningen på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1917, som Svenska Slöjdföreningen ordnade. Där visades möblerade rum för arbetarbostäder och små lägenheter, med billiga och välgjorda möbler, textilier och serviser. Föremålen var gjorda av konstnärer i samarbete med fabriker, och de skulle visa att ett vackert hem inte behövde vara dyrt.

En av de mest omtalade nyheterna var Liljeblå, en servis som Wilhelm Kåge ritade för Gustavsberg och som snart kallades arbetarservisen. Den sålde inte särskilt bra, eftersom många hellre köpte det som såg fint ut på borgerligt vis. Men den visade vägen, och Kåge blev kvar som konstnärlig ledare i Gustavsberg i årtionden.

Glasbruken och porslinsfabrikerna

De tydligaste resultaten kom i glas och porslin. Orrefors anställde 1916 och 1917 konstnärerna Simon Gate och Edward Hald, som var målare och inte glasblåsare. Tillsammans med brukets hantverkare tog de fram graalglaset och graverade glas med eleganta figurer, som Simon Gates pokaler. Hur tekniken fungerar står i guiden om graal och ariel.

I Gustavsberg gjorde Kåge både bruksporslin och konstgods, och fler fabriker och textilverkstäder följde efter. Exemplen visar samtidigt idéns gräns. Mycket av det som blev berömt, som det graverade glaset, var dyra praktföremål för en liten krets och inga vardagsvaror. Det dröjde till 1930-talet innan idén på allvar nådde vanliga hem.

Swedish Grace och funktionalismen

På utställningen för konsthantverk i Paris 1925 blev de svenska bidragen en succé. Glaset, silvret och möblerna var lätta och eleganta, och en brittisk kritiker gav stilen namnet Swedish Grace. Perioden beskrivs under Swedish Grace i den svenska designhistorien, och samma klassicism i arkitekturen i guiden om nordisk klassicism.

Paulsson var generalkommissarie för Stockholmsutställningen 1930, som gjorde funktionalismen känd i Sverige, och året därpå gav han tillsammans med Gunnar Asplund och fyra andra ut manifestet acceptera. Nu blev vackrare vardagsvara ett socialt program för bostäder och hem. Kåges servis Praktika från 1933, med delar som kunde staplas och användas till mycket, är ett barn av den tanken; tiden beskrivs under funkis.

Arvet i folkhemmet

Efter andra världskriget blev idén en del av folkhemmets politik. Bostäder, kök och möbler skulle vara funktionella och prisvärda, och formgivare som Stig Lindberg, Bruno Mathsson och Astrid Sampe arbetade för fabriker och varuhus. Svensk och skandinavisk design fick sitt internationella rykte genom just kombinationen av god form och vardagsnytta; läs mer i guiden om skandinavisk design och under folkhemmet.

Idén har också kritiserats. Den var ofta en smakfostran uppifrån, där experter bestämde vad som var vackert för andra, och människor köpte inte alltid det de förväntades vilja ha. Ändå lever den kvar, i tanken att god design ska vara till för många och i dagens tal om hållbara föremål som håller länge. En översikt över formgivarna finns i guiden om kända svenska formgivare.

Titta efter: vardagsvaran i ditt eget skåp

Vänd på glas och porslin och leta efter fabrikens märke och formgivarens namn. Många fabriker märkte inte bara konstgodset utan också serieproducerade föremål med formgivarens namn eller initialer, och det är ett arv från idén att konstnären skulle synas i industrin. Gustavsbergs ankare tillsammans med en servis och en formgivare, eller en graverad signatur från Orrefors, är typiska exempel.

Titta också på formerna. Föremål som är tänkta för vardag i serie har ofta enkla former som går att stapla, få och tydliga delar och dekor som tål diskning, medan konstgodset från samma fabriker är rikare och dyrare. Ställer du dem bredvid varandra ser du båda sidorna av Paulssons program.

Så känner du igen den

Övning

Vad var den viktigaste tanken i Gregor Paulssons Vackrare vardagsvara?