Glassignaturer: Orrefors, Kosta, Gallé, Lalique och Venini

En glassignatur berättar vilket bruk som gjorde glaset och ofta vem som formgav det. Orrefors och Kosta graverade bruksnamnet, konstnärens initialer och ett modellnummer under foten, Gallé och Daum signerade ofta i själva dekoren, Lalique skrev R. Lalique före 1945 och Lalique eller Lalique France därefter, och Venini etsade venini murano. Signaturen ska stämma med glasets teknik, stil och ålder – annars kan den vara tillagd senare.

Fakta

Hur glas signeras

Glas kan signeras på fyra sätt. Gravering med diamant eller hjul ger en tunn, ristad text, ofta under foten. Etsning med syra genom en schablon ger en matt, jämn stämpel. På pressat och formblåst glas kan namnet sitta i formen och komma med i glaset. Och på jugendens överfångsglas står signaturen ofta i själva dekoren, etsad fram i reliefen som motivet. Pappersetiketter användes av många bruk, men de har ofta lossnat.

Utöver namnet står ofta en eller flera förkortningar: konstnärens initialer, ett modellnummer eller ett ordernummer, ibland en bokstav eller siffra för året och namnet på tekniken. Läs hela signaturen, för det är kombinationen som daterar och attribuerar.

Orrefors, Kosta och de svenska bruken

Orrefors graverade sitt namn, eller förkortningen Of, med konstnärens initialer och ett modellnummer, och ofta en bokstav eller siffra för året. Simon Gates och Edward Halds graverade glas från 1920-talet bär bruket, initialerna och ett nummer, som Gates graverade pokal. Glas i bruksets egna tekniker har teknikens namn i signaturen, som graalglaset: Orrefors, graal, ett nummer och konstnärens namn.

Kosta graverade sitt namn med konstnärens namn eller initialer och ett modellnummer, men äldre glas från bruket saknar ofta märkning. Boda signerade på liknande sätt, och Reijmyre använde etiketter och på senare glas graverad signatur. Med bruksets nummerserier kan tillverkningsåret ofta slås fast; nummerlistor finns i specialistlitteraturen om varje bruk.

Gallé, Daum och Tiffany

Émile Gallés glas signerades i många former: graverat, etsat i dekoren eller målat, ibland med en dikt eller dedikation. Efter hans död 1904 fortsatte verkstaden i hans namn till 1930-talet, och glas med en stjärna vid namnet är gjort efter hans död. Den sena tillverkningen, med signaturen etsad i reliefen, är vanligast, som Gallés överfångsvas. Moderna efterbildningar med Gallésignatur finns i stora mängder.

Daum i Nancy signerade Daum Nancy, ofta med Lothringens kors, som under vasen med vinterlandskap. Louis Comfort Tiffanys favrileglas graverades L.C. Tiffany Favrile och ett nummer, som under favrilevasen, och Loetz i Böhmen ibland Loetz Austria. Guiderna om Tiffanylampan och art nouveau och art déco ger bakgrunden.

Lalique, Venini och de finska bruken

Lalique är ett av de tydligaste exemplen på hur signaturen daterar. Före 1945 signerades glaset R. Lalique, gjutet i formen, etsat eller graverat, och därefter Lalique eller Lalique France. Vasen Bacchantes har gjorts i båda perioderna, så signaturen skiljer en vas från 1920-talet från en senare. Se guiden om Lalique.

Venini på Murano etsade venini murano, från 1960-talet ofta med ITALIA, och äldre glas hade pappersetiketter. Iittala graverade konstnärens namn och ett nummer, och den röda runda etiketten med ett i infördes 1956. Riihimäki använde pappersetiketter, och dess formblåsta glas saknar ofta graverad signatur. Studioglas signeras och dateras av konstnären själv, ofta med namn, år och ett nummer.

Nummer, etiketter och konstnärer som bytte bruk

Modellnumret är ofta lika viktigt som namnet. Orrefors och Kosta använde system där bokstäver och siffror anger serie och år, och med bruksets nummerlistor kan glaset knytas till en viss konstnär och period. Pappersetiketter fanns från 1900-talets början men har ofta försvunnit; när de finns kvar är de en stark ledtråd, eftersom de är svåra att flytta utan att det syns.

Flera konstnärer arbetade för mer än ett bruk. Vicke Lindstrand formgav glas för både Orrefors och Kosta, och då är det bruksets namn i signaturen som visar var och ungefär när glaset gjordes. Glasblåsarens och gravörens arbete syns sällan i signaturen men finns ofta i bruksarkiven.

Äkta signatur eller tillagd?

Signaturer läggs ibland till i efterhand på osignerat glas för att höja värdet. Titta efter om graveringen är ny och skarp medan foten är sliten, om den sitter på fel ställe för bruket, eller om stavningen och formen skiljer sig från bruksets kända signaturer. En signatur ska också stämma med tekniken: en graverad Orreforssignatur på ett pressat glas är ett varningstecken. Guiden om munblåst och pressat glas visar hur tekniken syns.

Jämför med bruksets sida, med glas på museer och med specialistlitteraturen, och fråga en sakkunnig vid minsta tvekan. Guiden om kristall och glas visar hur materialet känns igen, och samma tänkande om märken används i guiden om porslinsmärken. Sidan om glas har brukens historia.

Så känner du igen den

Övning

Under foten på en glasvas står R. Lalique. Vad säger signaturen om åldern?