Kristall eller glas? Så ser du skillnaden

Skillnaden mellan kristall och glas är framför allt blyet. Blykristall är glas där en del av kalken har ersatts med blyoxid, inom EU minst 24 procent, och det gör glaset tyngre, klarare och mer ljusbrytande, så att slipade kanter gnistrar i regnbågens färger. Vanligt glas är lättare och har ofta en svagt grön ton i kanten. Men i vardagligt tal kallas också fint, klart glas utan bly för kristall.

Fakta

Ordet kristall

Ordet kristall kommer av bergkristall, den klara kvartsen, och har använts om fint, klart glas sedan renässansen. Muranos glasblåsare kallade sitt tunna, nästan färglösa sodaglas från 1400-talet för cristallo, och det formades till pokaler med vingar och slingor som den venetianska pokalen. Det var för skört för att slipas djupt.

I Böhmen gjorde man ett hårt kaliglas, med pottaska i stället för soda, som tålde djup gravyr, och det kallas ofta böhmisk kristall trots att det saknar bly, som den graverade pokalen. Den moderna betydelsen kom från England, där George Ravenscroft fick patent på blyglaset 1674. Det var tungt, klart och starkt ljusbrytande, och hans glas blev grunden för engelsk och irländsk kristall. Orden förklaras i ordlistan.

Vad blyet gör

Blyoxiden gör glasmassan mjukare att forma och slipa, tyngre och mer ljusbrytande. Ljuset bryts i slipade kanter som i ett prisma, och därför gnistrar blykristall i spektrets färger. Inom EU får glas kallas blykristall om det innehåller minst 24 procent blyoxid och helblykristall vid minst 30 procent. Glas med andra tillsatser, som barium, zink eller kalium, kan kallas kristallin eller kristallglas.

Många moderna glas för vardagsbruk kallas kristall men är blyfria. Det är inte fel i vardagligt tal, men det är en annan sak än blykristall. Blykristall ska inte användas för att förvara vin eller sprit under lång tid, eftersom bly kan lösas ut, och det tål sällan diskmaskin utan att bli matt.

Så känner du igen blykristall

Väg glaset i handen: blykristall känns tydligt tyngre än ett lika stort glas av vanligt glas. Håll det mot ljuset: blykristall är mycket klart, utan den gröna ton som vanligt sodaglas kan ha i kanten, och slipningen gnistrar i regnbågsfärger. Knäpp försiktigt på kanten av ett glas på fot: blykristall klingar ofta länge och klart, men klangen beror också på formen, så det är ett osäkert test.

Titta på slipningen. Djupa, skarpa diamantslipningar och räfflor, som på karaffen från Waterford, är typiska för blykristall, eftersom det mjuka glaset går att slipa djupt. Pressat glas som härmar slipning har rundade kanter och formsömmar; se guiden om munblåst och pressat glas.

Kristallens historia i glasen

Det engelska blyglaset gav 1700-talets bordsglas deras form: tunga vinglas med balusterskaft och sedan med luftspiraler i skaftet, som vinglaset med luftspiral. Mot seklets slut slipades glasen i djupa diamanter, och Waterford på Irland grundades 1783. I Frankrike blev Baccarat, grundat 1764, Frankrikes främsta tillverkare av kristall, och dess pappersvikter med millefiori hör till de mest kända föremålen.

Ljuskronorna fick prismor av slipat glas som bröt ljuset från ljusen, som kristallkronan. I Sverige blev Orrefors och Kosta kända för både graverat konstglas och blykristall, och Simon Gates graverade pokal visar den svenska gravyren på klart glas.

Kristall i Sverige

Svensk kristall har en lång historia. Under 1700-talets andra hälft blev Stockholm känt för sina ljuskronor, där kronmakare som Johan Lindegren och Lars Hallman arbetade med slipat glas från svenska glasbruk. Kosta, grundat 1742, gjorde ljuskronor och bordsglas, och under 1900-talet blev Orrefors och Kosta kända för både konstglas och tung, klar kristall.

Äldre blyglas, från tiden före 1800-talets mitt, har ofta en svagt grå eller gul ton och små ojämnheter, medan senare kristall är helt klar. Det är en ledtråd till åldern men inget bevis, eftersom också sentida glas kan ha färgtoner. Fina repor i en ring under foten är naturligt slitage och visar att glaset har använts; en helt orörd fot på ett glas som ska vara gammalt är misstänkt.

Märkningar och fallgropar

Äldre kristall är sällan märkt. Waterfords glas från tiden före 1851 saknar oftast signatur, medan glas från det nya bruket efter 1947 har en etsad signatur eller en sjöhäst. Baccarat märkte med en etsad eller präglad stämpel, från 1930-talet ofta en rund stämpel med en karaff och två glas. Svenska bruk graverade namn, konstnär och modellnummer; guiden om glassignaturer visar hur de läses.

Var försiktig med ord som kristallklart eller kristallglas i en beskrivning: de säger inget om bly. Är halten viktig, fråga tillverkaren eller en sakkunnig. Samma fråga om material och tillverkning ställer guiden om porslin, fajans och stengods, och sidan om glas har hela historien från Murano till studioglaset.

Så känner du igen den

Övning

Ett glas är tungt, mycket klart och har djup slipning som gnistrar i regnbågsfärger. Vad är det troligen?