Munblåst eller pressat glas? Spåren som avslöjar

Munblåst eller pressat glas känns igen på spåren efter tillverkningen. Ett munblåst glas har ofta ett pipmärke under foten där pontilen satt, små ojämnheter och luftblåsor och, om det är friblåst, inga formsömmar. Pressat glas har tunna, upphöjda sömmar där formens delar möttes, ett jämnt mönster med rundade kanter på utsidan och en slät insida, eftersom en stämpel pressade glaset mot formen.

Fakta

Två sätt att forma glas

Glasblåsaren tar upp en klump smält glas på pipan, ett järnrör, vid omkring 1 100 °C och blåser upp den till en ihålig kula. Kulan formas med verktyg, i en form av blött trä eller fritt i luften, och värms om mellan varven. När pipan slås loss sitter glaset på en järnstång, pontilen, medan mynningen formas. Så har glas gjorts sedan antiken, från den venetianska pokalen till dagens konstglas.

Pressat glas tillverkas på ett helt annat sätt. En bestämd mängd glas faller ned i en form av järn, och en stämpel pressas ned och trycker ut glaset. Formen ger utsidans mönster och stämpeln insidans form. Tekniken utvecklades i USA på 1820-talet och gjorde mönstrat glas billigt, under industrialismen. Glasdiagrammet längre ned visar båda sätten steg för steg.

Spåren efter pipan

Det säkraste tecknet på ett munblåst glas är pipmärket under foten, där pontilen bröts loss. Märket kan vara ett ojämnt, vasst brott eller en slipad, blank grop om det har slipats bort. Även en slipad grop är alltså ett tecken på munblåsning. Äldre glas har ofta små luftblåsor och en svag ton i glaset, som det engelska vinglaset med luftspiral.

Friblåst glas har inga formsömmar, och två glas ur samma serie är aldrig helt lika: höjd, mynning och fot varierar något. Väggarnas tjocklek kan skifta, och foten är sällan helt plan. Konstglas är nästan alltid munblåst, som Orrefors graalglas, där mönstret ligger inne i glaset.

Spåren efter formen

Pressat glas känns igen på formsömmarna: tunna, upphöjda linjer längs sidorna där formens delar möttes. Insidan är slät, eftersom den formades av stämpeln, medan utsidan har ett skarpt men jämnt mönster. Mönstret härmade ofta slipat glas, men kanterna är rundade och mjuka i stället för vassa, och mönstret är exakt lika på varje exemplar. Ytan kan vara lite matt eller ha små veck där glaset svalnade mot formen.

De tidiga pressglasen från Sandwich i Massachusetts fick ett tätt prickmönster som glittrade och dolde ojämnheterna. Tekniken spreds snabbt till Europa, och svenska bruk som Reijmyre och Kosta gjorde skålar, karaffer och fat i stora mängder, som skålen av pressglas. Formarna användes i årtionden, så samma mönster kan vara gjort med många års mellanrum.

Formblåst och maskinblåst

Mellan friblåst och pressat finns formblåst glas, som blåses in i en form. Det har sömmar som pressglas, men eftersom det är blåst följer insidan utsidans mönster: där utsidan buktar ut buktar insidan också. Finska Riihimäki gjorde färgstarkt formblåst glas på 1960- och 70-talen. Även Laliques glas formpressades eller formblåstes, som vasen Bacchantes; se guiden om Lalique.

Under 1900-talet tog maskinerna över bruksglaset. Maskinblåsta flaskor har en söm som går ända upp över mynningen, och industriellt bruksglas har jämn väggtjocklek och maskinpressad fot. Grönt och brunt flaskglas med luftblåsor och ojämna väggar är däremot äldre bruksglas.

Vad tekniken säger om åldern

Tekniken ger en tidsram. Friblåst glas har gjorts i två tusen år och kan vara från vilken tid som helst. Formblåst glas fanns redan i antiken men blev vanligt igen i 1800- och 1900-talens serieproduktion. Pressglas kan inte vara äldre än 1820-talet, och maskinblåst bruksglas hör till 1900-talet.

Dekoren smalnar av tiden ytterligare. Djup slipning i blyglas blev vanlig mot slutet av 1700-talet, etsning med syra under 1800-talet och användes i jugendens överfångsglas, och graal och ariel är Orrefors tekniker från 1916 och 1937. Kombinationen av teknik och dekor, tillsammans med signaturen, ger oftast en säker datering.

Slipat, pressat eller blåst?

Tre frågor räcker långt. Finns det sömmar? Då är glaset pressat eller formblåst. Är insidan slät medan utsidan har mönster? Då är det pressat. Har mönstret vassa, polerade kanter som skär mot fingret? Då är det slipat för hand, ofta i blyglas, och då är det sannolikt munblåst först; guiden om kristall och glas förklarar slipningen.

Pressglas är inte sämre än munblåst glas, bara gjort för en annan marknad, och tidigt pressglas samlas för sig. Men vill du datera ett konstglas är signaturen nästa steg: se guiden om glassignaturer. Sidan om glas har teknikernas historia, och orden finns i ordlistan.

Så känner du igen den

Övning

En skål har tunna, upphöjda linjer längs sidorna, ett jämnt mönster med rundade kanter på utsidan och en helt slät insida. Hur är den gjord?