Tiffanylampan och det färgade glaset

Tiffanylampan är en bordslampa med en skärm av hundratals bitar färgat glas, sammanfogade med kopparfolie i stället för blyspröjs. Den skapades av Louis Comfort Tiffanys ateljé i New York omkring 1895–1930, och många av de mest kända modellerna formgavs av Clara Driscoll och hennes glasskärerskor.

Fakta

Tiffany och glaset

Louis Comfort Tiffany (1848–1933) var son till juveleraren Charles Lewis Tiffany. Han började som målare men ägnade sig från 1870-talet åt inredning och glas, och inom jugend blev han en av USA:s mest kända formgivare. Läs mer om honom under Tiffany. Hans idéer kom delvis från Arts and Crafts-rörelsen: han ville göra hantverk till konst. Han inredde bland annat delar av Vita huset 1882–83, och ett kapell som han skapade för världsutställningen i Chicago 1893 gjorde honom känd för en stor publik.

Tiffany ville ha glas med färg i själva massan, inte målat. Han lät blanda metalloxider i smältan och skapade glas som skimrade som fjärilsvingar. Han patenterade det 1894 under namnet Favrile, av ett gammalt engelskt ord för handgjort. Se Favrilevasen som visar glasets skimrande yta.

Lampan blir till

När elektriskt ljus blev vanligt, efter Edisons glödlampa från 1879, behövdes nya sorters lampor. Tiffany såg att färgat glas kunde bli en skärm som lyste i färg. Tiffanylampan kom i bruk omkring 1895 och blev populär efter sekelskiftet.

Tekniken skilde sig från kyrkfönstrens. Där fogas glaset med blyspröjs, som är tjocka och stela. Tiffany lade i stället tunn kopparfolie runt varje glasbit och lödde ihop bitarna. Det gjorde att man kunde foga små bitar och böja skärmen i kupol- och blomformer. En stor skärm kunde bestå av flera hundra bitar. Resultatet blev ett varmt, färgat sken som skilde sig från de vita skärmarna i gas- och oljelampornas tid, och rummet fylldes av en mjuk, skiftande färgton.

Clara Driscoll och glasskärerskorna

Länge nämndes bara Tiffany själv. Brev som kom fram på 2000-talet visade att Clara Driscoll (1861–1944) ledde den avdelning där kvinnor valde och skar glasbitarna, och att hon formgav bland annat Wisteria och Dragonfly, två av de mest kända modellerna. Kvinnorna kallades Tiffany Girls och fick lämna arbetet om de gifte sig.

Motiven är hämtade ur naturen: blåregn, trollsländor, vallmo, pioner och dagliljor. Skärmen kan sitta på en bronsfot som formats som en trädstam eller en stjälk, och hela lampan blir en liten skulptur. Mönstren visar jugendens drag med mjuka linjer och växtformer. Jämför med glaskonsten hos René Lalique och med de strängare formerna hos Wiener Werkstätte.

Äkta och kopia

Tiffany Studios gick i konkurs 1932, och lampornas mode svalnade. De sågs länge som omodern kitsch men återupptäcktes under 1960- och 1970-talen, då priserna steg kraftigt. Därför finns det idag många kopior och efterbildningar.

En äkta lampa bär oftast en stämpel, Tiffany Studios New York, och ett nummer under foten och ibland på skärmen. Glaset ska ha djup färg, med skiftningar inom varje bit, och lödningarna ska vara jämna. Men även stämplar har förfalskats, så ett köp bör alltid kontrolleras av en expert. Tänd också lampan: i en äkta lampa ger glaset tydliga färgskiftningar i ljuset, medan en kopia ofta ser flat och ensfärgad ut.

Så känner du igen den

Övning

Hur fogas glasbitarna i en Tiffanylampa?