Hur daterar man en lampa? Från oljelampa till LED

En lampa dateras genom tekniken lika mycket som genom stilen. Oljelampor med rund veke och glascylinder hör till tiden från 1780-talet, fotogenlampor med vridratt till 1860–1920, och elektriska lampor känns igen på lamphållare, sladd och strömbrytare som ändrades med årtiondena: mässing och porslin, tyglindad sladd, bakelit, plast, halogen och till sist LED. Eftersom många lampor har byggts om och fått ny elektricitet måste alla delar läsas tillsammans.

Fakta

Levande ljus och oljelampor

Före 1780-talet var ljuset en låga från ett ljus eller en enkel oljelampa. Ljusstakar, ljuskronor och lampetter med spegel känns igen på ljuspipor med droppskålar, handslipade prismor och spegelglas som blivit fläckigt. Elektrifierade ljuskronor från den tiden har ofta fått sladden dragen genom stommen i efterhand.

Aimé Argands lampa från 1784 hade en rund, ihålig veke och en glascylinder, så att luft strömmade både innanför och utanför lågan. Den gav ett starkt ljus nästan utan rök och blev förebild för 1800-talets oljelampor, som moderatorlampan från 1836 med en fjäder som pressade upp oljan. Behållaren vid sidan eller i foten och empirens former i mässing och förgylld brons är typiska.

Fotogen och gas

Fotogenet kom på 1850-talet, och fotogenlampan blev den första lampa som nästan alla hade råd med. Brännaren har en platt eller rund veke som höjs och sänks med en vridratt, ofta med tillverkarens namn instansat, som Kosmos eller Matador. Behållarna gjordes av mässing, gjutjärn eller pressglas, och skärmarna av opalglas.

Gasbelysning har rör i stället för sladd och en kran för gasen. Med Auerbrännaren och dess glödstrumpa från 1891 lyste gaslågan mycket starkare. Många fotogen- och gaslampor byggdes om till el när elnäten kom; en sladd som går in i en gammal brännare eller en elektrisk hållare i en oljebehållare visar en sådan ombyggnad.

Den tidiga elektriska lampan

Joseph Swan och Thomas Edison fick glödlampan att lysa länge 1878–79, och elnäten byggdes ut i städerna under 1880- och 90-talen. De tidiga glödlamporna hade en tråd av kol och en liten spets på kolven där luften sugits ut, och omkring 1910 ersattes kolet av volfram. Lamphållarna var av mässing och porslin, strömbrytaren satt ofta i sockeln och sladden var lindad med tyg.

Jugendens lampor, som Tiffanys skärmar av blyinfattat glas och Gallés och Daums lampor av överfångsglas, är ofta signerade i glaset eller stämplade i foten. Signaturen säger vem, men en lampa från den tiden ska också ha tidens hållare och kabeldragning. Läs mer om hur äkta Tiffanylampor känns igen i guiden om Tiffanylampan.

Bakelit, opalglas och arbetslampor

Under mellankrigstiden blev lamphållare, strömbrytare och stickproppar av bakelit, en tidig plast som är brun eller svart och känns hård och lite tung. Glaset blev vitt opalglas utan ornament, och lampor som Behrens båglampa för AEG och Bauhaus metallampor visade att lampan kunde formges för industrin. Tillverkarens märke stod ofta instansat i skärmen eller på en etikett i foten, som på Kaiser Idell.

Arbetslampan fick sin form med Anglepoise från 1932, där fjädrar håller armarna i jämvikt. Efter kriget blev plastsladden vanlig och tygsladden försvann; en lampa med originalsladd i plast är därför i regel yngre än omkring 1950. PH 5 från 1958 och Arco från 1962 bär sina tillverkares märkningar, och kopior saknar dem eller har dem på fel plats.

Halogen, CE och LED

Under 1970- och 80-talen gjorde halogenlampan små, starka armaturer möjliga, ofta på lågvolt med transformatorn i foten eller i sladden. Sådana lampor har en typskylt med tillverkare, modell och effekt. CE-märket, som visar att lampan uppfyller EU:s krav, finns på lampor från 1990-talet och framåt, och en lampa med CE-märke kan alltså inte vara äldre än så.

Glödlamporna fasades ut i EU från 2009, och i dag sitter ljuskällan ofta som en LED-modul inbyggd i armaturen. En lampa utan utbytbar ljuskälla är nästan alltid gjord efter 2010. Samtidigt tillverkas många klassiska lampor fortfarande, så en ny PH-lampa och en från 1960-talet skiljs åt genom märkningen, sladden och slitaget snarare än genom formen.

Läs alla delar tillsammans

En lampa består av delar från olika tider: skärmen kan vara utbytt, sladden ny och hållaren bytt av säkerhetsskäl. Börja därför med det som är svårast att byta – foten, stammen och själva konstruktionen – och se sedan om hållare, brytare och sladd hör till samma tid. En nydragen sladd sänker inte värdet på en gammal lampa, men den daterar den inte heller.

Diagrammet nedan visar lamptypernas delar och hur de lyser. Fler lampor, från romerska oljelampor till dagens armaturer, finns i kategorin belysning.

Så känner du igen den

Övning

En bordslampa har en hållare och strömbrytare av brun bakelit och en tyglindad sladd. När är den troligen gjord?