Hur daterar man en antik stol?

Hur gammal är min stol? Börja med formen, som visar vilken stil stolen följer, och vänd den sedan upp och ned. Under sitsen avslöjar fogarna, sågspåren, skruvarna, stoppningen och eventuella märkningar när den faktiskt gjordes. Handgjorda tappar med trädymlingar och ojämna handsågade ytor pekar mot tiden före mitten av 1800-talet; maskinskruvar, cirkelsågade spår och spiralfjädrar mot en yngre stol.

Fakta

Stilen ger en första ålder

Stolens delar har namn, och de är bra att kunna när man läser auktionskataloger: ryggstolpar, krön, ryggbricka, sarg, framben och slåar. Diagrammet över stolens delar längre ned visar var de sitter, och guiden om möbeltermer förklarar orden. Formen på framben och rygg är det första som daterar stilen.

En barockstol har höga, raka ryggar, svarvade eller spiralvridna ben och slåar nära golvet, som wainscotstolen. Rokokostolen har svängda cabrioleben och vasformad ryggbricka, som Chippendalestolen. Den gustavianska stolen och Hepplewhitestolen har raka, avsmalnande ben och en oval eller sköldformad rygg. Empirens och biedermeiers stolar, som biedermeierstolen, har sabelben och breda, böjda krön. Guiden rokoko eller gustavianskt visar hur stilskiftet syns, och möbelstilarna i tidsordning ger hela tidslinjen.

Vänd på stolen

Stilen säger bara vad stolen vill likna. Stolar i rokoko och gustaviansk stil har tillverkats oavbrutet sedan 1700-talet, och de mest kopierade formerna är de mest kända. Därför går man vidare till konstruktionen, och den syns bäst under sitsen och på insidan av sargen, där ytan sällan har putsats eller målats om.

Äldre stolar är sammanfogade med tapp och hål, ofta låsta med en trädymling som slagits genom fogen. Dymlingen är sällan helt rund, och den sticker ibland ut en aning när träet runt den krympt. Handsågade ytor har raka, lite snedställda spår, och insidorna kan vara grovt huggna eller hyvlade, eftersom ingen skulle se dem. Cirkelsågens bågformade märken blev vanliga under 1800-talet, och raka, jämna maskinsågade ytor visar fabrik. Är snideriet skarpt och precis likadant på båda sidor kan det vara fräst, inte skuret.

Skruvar, stoppning och lim

Skruvar är en bra tidsmarkör. Handgjorda skruvar har ojämna gängor och ett skevt spår, medan maskintillverkade skruvar med spetsig udd blev vanliga från mitten av 1800-talet. Moderna stjärnskruvar och insexskruvar säger att stolen antingen är ny eller har lagats. Hörnklossar som skruvats fast under sargen är vanliga på 1800- och 1900-talsstolar.

Stoppningen dateras på samma sätt. Äldre klädda stolar är stoppade med tagel, halm eller sjögräs på band av väv, och klädseln är spikad med små handsmidda nubb. Spiralfjädrar i stoppningen blev vanliga under 1800-talet, och skumgummi visar 1900-talets andra hälft. Ny klädsel är vanlig och sänker inte stolens ålder, men titta efter många rader gamla spikhål i sargen: de visar att stolen har klätts om flera gånger.

Fabriksstolar och märkningar

Från 1800-talets mitt tillverkades stolar i fabrik. Thonets böjträstolar, som stol nr 14, skruvades ihop av några få ångböjda delar och märktes ofta med brännstämpel eller pappersetikett under sitsen. Stämpelns utformning och etikettens text skiljer olika årtionden åt. Diagrammet över böjträ nedan visar hur delarna böjdes.

Under 1900-talet blev märkningarna fler: tillverkarens brännmärke, etiketter, modellnummer och ibland ett årtal eller en årskod under sitsen. Stålrörsstolar och plaststolar har ingjutna eller instämplade märken. En stol för platta paket känns igen på insexskruvar, excenterbeslag och förborrade hål. Klassiker från efterkrigstiden har ofta tillverkats i flera omgångar, och då är det märkningen som skiljer tidiga exemplar från senare.

Träslag och yta

Träslaget ger också en tidsram. Barockens stolar gjordes ofta av ek eller valnöt, rokokons och den gustavianska stilens finare stolar av bok, valnöt eller mahogny, och landsortens stolar av björk, furu eller al som målades. Mahogny blev mode i England under 1700-talet, och i Sverige blev den vanligare kring sekelskiftet 1800. Pinnstolar som windsorstolen har en tjock sits av massivt trä, ofta alm, med ben och pinnar borrade direkt i den.

Ytan har ändrats mest. Linoljefärg var länge den vanliga målningen, schellackpolering blev vanlig under 1800-talet, och moderna sprutlacker hör till 1900-talet. En stol som slipats ned till träet har förlorat en del av sin historia, men den gamla färgen sitter ofta kvar i hörn och skarvar. Arts and Crafts-stolar som Morrisstolen visar fogarna med flit, medan äldre stolar döljer dem. Den engelska Chippendalestolen har en egen guide.

Slitage och reparationer

Ett ärligt slitage sitter där händer och fötter har tagit i: på framslåarna där man vilat fötterna, på armstöden och på ryggens krön. Slåar som är nötta runt om eller ett jämnt slitage överallt är misstänkt. Färgskikt som flagnat och visar flera lager under varandra tyder på lång användning. Om färgen har runnit in i sprickor och gamla skador har stolen målats om efter att den skadats.

Många gamla stolar har lagats. Ett nytt ben, en ny ryggslå eller ett utbytt sitsram är vanligt och gör inte stolen falsk, men det ska vägas in. Jämför träslag, färg och verktygsspår mellan delarna. Samma metod används för byråer i guiden om att datera en antik byrå, och guiden stolar att känna till visar de viktigaste typerna. Stolarnas tidslinje och detaljritningarna per period finns på sidan om möbler.

Så känner du igen den

Övning

En stol i gustaviansk stil har maskinskruvar med spetsig udd och bågformade sågspår under sitsen. Vad är den troligaste slutsatsen?