Stolar alla bör känna till: från kröningsstolen till Eames

Stolens historia kan berättas med några få klassiker: kröningsstolen från 1297, Windsorstolen, Chippendale, Thonet nr 14, Mackintoshs Hill House-stol, Rietvelds röd-blå stol, Breuers Wassily, Mies Barcelona, Wegners Wishbone och Eames plaststol. Varje stol visar en ny idé om material, tillverkning och kropp.

Fakta

Från tron till Windsorstolen

I århundraden var stolen ett statustecken. Bara husets herre eller en kung satt på stol, medan andra satt på bänkar eller pallar. Kröningsstolen i Westminster Abbey, beställd av Edvard I omkring 1297 för att rymma Skottlands erövrade kröningssten, har använts vid brittiska kröningar i över 700 år. Den visar hur stolen kunde bli ett maktsymbol i sig. Renässansens Savonarolastol består av korsande lameller och kan fällas ihop, en klassiker från 1500-talets Italien.

Windsorstolen utvecklades i England på 1700-talet. Ryggens stolpar och sitsens ben sticker in i en massiv sits av trä, svarvade av en stolmakare som kallades bodger. Den var billig, hållbar och bekväm och blev en av de mest kopierade stolarna i världen, även i Amerika. Samtidigt gjorde Thomas Chippendale stolar i mahogny för överklassen; se guiden om Chippendalestolen.

Tillverkning och Arts and Crafts

Thonet nr 14 från 1859 var stolen som alla kunde köpa. Michael Thonet böjde bokträ med ånga och fick en stol av sex delar, tio skruvar och två muttrar, som kunde skickas i delar och sättas ihop på plats. Före 1930 hade över 50 miljoner sålts. Den kallas ofta världens första massproducerade designstol; läs mer i guiden om Thonetstolen.

Mot industrin satte Arts and Crafts-rörelsen hantverket. Firman Morris tillverkade 1866 Morrisstolen med justerbar rygg, en förebild för alla vilstolar. Shakers byggde enkla, rena stolar av ask, kallade Shakerstolen. Hill House-stolen av Charles Rennie Mackintosh, 1903, har en extra hög, smal rygg och blev skulptur i svart. Biedermeier gav enkla former, som i Biedermeierstolen, och Gustav III:s tid gav den gustavianska stolen.

Modernismens stolar

Under 1920-talet omprövade modernisterna stolen. Gerrit Rietveld byggde 1918 Röd-blå stolen av raka lister och plankor, ett mönster av De Stijl. Marcel Breuer gjorde på Bauhaus 1925–1926 Wassilystolen av böjda stålrör, inspirerad av sin cykel. Mies van der Rohe gjorde Barcelonastolen 1929 av korsade stålband och läder, för Barcelonapaviljongen. Och Alvar Aalto använde böjd björkfanér i Paimiostolen. Läs mer om skolan i guiden om Bauhaus.

Dessa stolar ses i alla modernistiska rum, men de kan inte visas som bild här eftersom deras formgivare dog för mindre än sjuttio år sedan. Du hittar dem i böcker och museer.

Efterkrigstiden och plasten

Efter andra världskriget blev stolen en skulptur och en produkt av nya material. Charles och Ray Eames gjorde stolar av formpressad plywood och glasfiberplast. Arne Jacobsen gjorde Myran 1952 och Sjuan 1955, Hans J. Wegner Wishbone-stolen 1949. Verner Panton gjorde 1960 en stol i ett enda stycke av plast, tillverkad från 1967. Läs om perioden i guiden om mid-century modern.

När du ska känna igen en stol, titta först på konstruktionen: Hur är ryggen fäst? Vilket material? Hur många delar? Därefter på stilen: Är benen svängda eller raka? Är sitsen formad? Använd guiderna om möbelstilar i tidsordning och möbeltermer, och se hela kategorin möbler.

Så känner du igen den

Övning

Vilken stol brukar kallas världens första massproducerade designstol?