Hur daterar man ett smycke? Stämplar, lås och slipning

Ett smycke dateras genom att läsa flera spår tillsammans: halt- och kontrollstämplar, låsets konstruktion, hur stenarna sitter fast och hur de är slipade. Slutna fattningar och rosenslipade stenar hör till 1700-talet, C-formade lås utan säkring till tiden före omkring 1900, platina med fräsfattning och trappslipade stenar till art déco. Stämplarna ger ofta det säkraste svaret, eftersom svenska guld- och silversmycken har bokstäver för året.

Fakta

Börja med stämplarna

Svenska smycken i guld och silver ska vara stämplade, och stämplarna läses som på silver: mästarens eller firmans namn, stadens tecken, en årsbokstav och tre kronor som visar att halten är kontrollerad. Med en stämpeltabell går årsbokstaven att översätta till ett bestämt år. Hur det går till förklarar guiden om silverstämplar och diagrammet nedan.

Halten står ofta i siffror: 925 för sterlingsilver, 750 för 18 karat guld och 585 för 14 karat. I Storbritannien tilläts från 1854 lägre guldhalter som 9, 12 och 15 karat. Bijouteri, alltså oäkta smycken av glas, plast och oädla metaller, saknar halt- och kontrollstämplar, och det gör också mycket äldre landsbygdssilver. Att stämplar saknas betyder därför inte att smycket är falskt, bara att det måste dateras på annat sätt.

Fattningen och slipningen

Under 1700-talet sattes stenarna i slutna fattningar, där baksidan är täckt av metall. Bakom stenen låg ofta en folie som förstärkte färgen och glansen i levande ljus. Diamanter sattes gärna i silver med guld på baksidan, och silvret har med tiden blivit mörkt. Öppna fattningar, där ljuset når stenen bakifrån, blev vanliga under 1800-talet.

Rosenslipningen har en platt baksida och en kupol med få, stora facetter, och den hör till de äldre smyckena. Under 1800-talet slipades diamanter med hög krona och liten tavla, i det som kallas gammal slipning, och den moderna briljanten med beräknade proportioner räknas från 1919. Ju mer regelbundna och skarpa facetterna är, desto yngre är slipningen – om inte stenen har slipats om.

Låset och baksidan

Broscher från 1800-talet har ofta ett enkelt, C-format lås där nålen bara vilar i kroken. Säkerhetslåset, där en liten vridbar del stänger kroken, kom kring 1900. Nålen på en äldre brosch är ofta lång och sticker ut utanför kanten. Örhängen hade länge krokar eller öglor för hål i örat; skruvlås och senare clips gjorde det möjligt att bära örhängen utan hål.

Baksidan avslöjar mycket. Handarbete syns som små ojämnheter, filspår och lödningar, medan gjutna eller stansade smycken från fabrik är jämna och ofta ihåliga. Kedjor med handgjorda länkar är olika stora, maskintillverkade är exakt lika.

Material som hör till en tid

Kring 1800 kom kaméer i sten och snäckskal, ofta i hela parurer, och under krigen mot Napoleon bars smycken av gjutjärn. Sorgsmycken med hår och svart jet blev vanliga under 1800-talet; jet är lätt och känns varmt, medan svart glas är tyngre och kallt. Hårsmycken från Våmhus i Dalarna hör till samma århundrade.

Jugendens smycken, som Laliques trollslända, använde emalj, horn och glas, och genomskinlig emalj utan botten kallas plique-à-jour. Under mellankrigstiden blev platina med små diamanter i fräsfattning, millegrain, och baguette- och trappslipade stenar typiskt för art déco, liksom bakelit och glas i bijouteri. Efter kriget gjorde de nordiska silversmederna släta, skulpturala smycken, som Vivianna av Vivianna Torun Bülow-Hübe från 1962.

Ombyggt, reparerat och nytillverkat

Smycken har alltid ändrats. En brosch kan ha blivit ett hänge, ett örhänge kan ha fått nytt lås och stenar kan ha bytts eller slipats om. Ett nyare lås på ett gammalt smycke är därför vanligt och inget tecken på förfalskning, men det daterar inte smycket. Leta efter lödningar som har annan färg än resten av metallen.

Smycken i äldre stil tillverkas också i dag, och labbodlade stenar kan bara skiljas från naturliga med instrument. Ett gammalt smycke ska därför stämma i alla delar: stilen, metallen, stämplarna, fattningen och slitaget. Se fler smycken, från vikingatida spännbucklor till 1960-talets silver, i kategorin smycken.

Så känner du igen den

Övning

En diamantbrosch i platina har små pärlliknande kanter runt stenarna och baguetteslipade stenar i ett geometriskt mönster. När är den troligen gjord?