Det klassiska Grekland
I de grekiska stadsstaterna fick templet sin klassiska form: ett rum för gudens bild, omgivet av kolonner under ett sadeltak och byggt efter den doriska eller den joniska ordningen.
Efter perserkrigen lät Perikles bygga om Akropolis i Aten. Parthenon, byggt 447–432 f.Kr. av Iktinos och Kallikrates med Feidias som ansvarig för skulpturerna, är ett doriskt marmortempel där nästan inga linjer är helt raka: golvet välver sig svagt och kolonnerna lutar lätt inåt. Under de följande årtiondena byggdes Propyléerna, porten till klippan, och Erechtheion, där kvinnofigurer, karyatider, bär taket över en förhall.
Hefaistostemplet vid torget i Aten hör till de bäst bevarade grekiska templen. Apollons tempel i Bassai, i bergen på Peloponnesos, har den äldsta kända korintiska kolonnen. Teatern i Epidauros från 300-talet f.Kr. rymmer omkring 14 000 åskådare och är känd för sin akustik.