Swatch: plastklockan som räddade schweiziska urmakare

Swatch är en schweizisk kvartsklocka i plast som lanserades 1983. Den hade bara 51 delar i stället för cirka 90, kostade omkring 50 franc och såldes som ett modeaccessoar i många färger. Den hjälpte den schweiziska urindustrin att återhämta sig efter kvartskrisen.

Fakta

Bakgrunden: kvartskrisen

På 1970-talet kom billiga kvartsur från Japan, särskilt från Seiko, och den schweiziska urindustrin drabbades hårt. Många verkstäder stängde och tusentals förlorade jobbet. Läs om bakgrunden i guiden om Seiko Astron och kvartskrisen och jämför med den japanska Casio F-91W.

Schweiz hade länge varit känt för dyra och exakta mekaniska ur, som Cartier Tank, men marknaden för billiga klockor var förlorad. Branschen behövde en ny idé, och den kom inifrån: en klocka som var så enkel att göra att den kunde tillverkas i Schweiz trots höga löner.

51 delar i plast

Ingenjörerna Elmar Mock och Jacques Müller byggde i början av 1980-talet en prototyp under ledning av Ernst Thomke vid företaget ETA. Klockan hade bara 51 delar, jämfört med ungefär 90 i ett vanligt kvartsur. Fodralet var av plast och urverket lades rakt i det, utan separat bakstycke. Delarna svetsades ihop med ultraljud, vilket gjorde att klockan inte kunde öppnas och inte lagas utan att den förstördes. Plastfodralet och kvartsverket gjorde det möjligt att automatisera tillverkningen i hög grad, vilket höll priset nere och gjorde att produktionen kunde ligga kvar i Schweiz.

Det var en medveten del av idén: Swatch var ett engångsföremål, billig nog att slängas eller ersättas. Namnet kommer av second watch, alltså klockan nummer två. Man skulle ha flera, en för varje dräkt och stämning. Detta var en ny syn på klockor, som tidigare köptes för livet.

Mode och konst

Den första kollektionen kom 1983 med tolv modeller, och 1984 började sprida sig till USA. Marknadsföringen byggde på färg och ungdom, och klockan blev ett modeföremål snarare än ett instrument. Nicolas Hayek, en schweizisk affärsman, spelade en nyckelroll när banker och tillverkare slogs ihop till det som senare blev Swatch Group. Se Swatch i föremålsdatabasen. Varje år kom nya kollektioner, vilket gjorde att kunderna återvände och att klockorna blev en del av årets mode, liksom kläder och skor.

Från 1985 samarbetade företaget med konstnärer som Kiki Picasso och Keith Haring, och särskilda konstutgåvor blev samlarobjekt. Det passade tidens postmodernism, där gränsen mellan konst, reklam och vardag suddades ut. Den hundramiljonte klockan såldes redan 1992.

Vad Swatch lärde designvärlden

Swatch visade att industriell tillverkning och låg kostnad kunde förenas med stark identitet. En produkt kunde vara billig och ändå eftertraktad, om formen och färgen var rätt. Företagen lärde sig också vikten av att berätta en historia: Swatch var inte bara en tidsmätare, utan ett uttryck för vem man var.

Idag finns Swatch i otaliga utgåvor, och klockorna samlas av många. Du känner igen dem på det ljusa plastfodralet, den tydliga urtavlan och det färgstarka bandet. Äldre modeller från 1980-talet är särskilt eftertraktade, i synnerhet de som bär konstnärssignaturer. Jämför med Tank och F-91W för att se tre helt olika sätt att tänka kring ett armbandsur. Tillsammans visar de tre hur samma föremål kan vara smycke, verktyg eller modetecken, beroende på vem som tillverkar det och för vem.

Så känner du igen den

Övning

Varför kallas klockan Swatch?