Göteborgskoloristerna: färgen som motiv

Göteborgskoloristerna är namnet på en rad målare som utbildades vid Valands målarskola i Göteborg på 1920-talet och slog igenom på 1930-talet, bland andra Ivan Ivarson, Ragnar Sandberg, Åke Göransson och Inge Schiöler. De målade västkustens klippor, trädgårdar och vardagsscener med tjock, glödande färg som byggdes upp i lager, och det var färgen snarare än motivet som bar bilden. De var aldrig en formell grupp.

Fakta

Valand och Tor Bjurström

Göteborg hade sedan 1800-talet en egen konstskola, Valand, knuten till stadens museum. Bland lärarna hade funnits Carl Larsson och Carl Wilhelmson. På 1920-talet leddes undervisningen av Tor Bjurström, som själv studerat för Henri Matisse i Paris. Han lärde ut att färgen inte skulle beskriva verkligheten utan bygga bilden och bära känslan. Efter honom tog Sigfrid Ullman över.

Också Birger Simonsson, en av De unga från 1909 och själv en målare av Bohusläns kust, undervisade på Valand och uppmuntrade eleverna att lita på färgen och sina egna intryck. Skånskan Tora Vega Holmström var en annan förebild med sin djupa, glödande färg. Bakom dem fanns också den västsvenske målaren Carl Kylberg, vars drömska färgmåleri visade hur mycket känsla färgen kunde bära.

Färgen bär känslan

Koloristerna målade med tjock färg som lades på i lager efter lager, med pensel och ibland med spackel, tills ytan fick en nästan reliefartad struktur. Motiven var enkla: västkustens klippor, Hisingens åkrar, trädgårdar, badande och vardagsscener. Formerna löses delvis upp, och det är färgen som skapar rymden. Ett grönt fält kan glöda mot ett orange, och en himmel kan vara lika tät som en klippa.

De lärde av Matisse och Bonnard, av senimpressionismen och av de nordiska expressionisterna, men resultatet blev något eget. Att två färger förstärker varandra när de ligger bredvid varandra, särskilt motsatta färger som rött och grönt eller blått och orange, var grunden för deras måleri. Bilden nedan visar hur samma färg skiftar beroende på vad som ligger runt den, och guiden om komplementfärger förklarar resten.

Fyra temperament

Var och en hade sitt eget uttryck. Ivan Ivarson, född 1900, var dramatisk och tung. Hans färger lyser ofta fram ur en mörk grund, och inflytandet från Edvard Munch och Ernst Josephson brukar lyftas fram. Ragnar Sandberg, född 1902, var lekfull och rytmisk. Han målade bollspel, fotboll på gräsplaner, lekande barn och badande, med små figurer som rör sig fritt över duken, och han blev länge den som förde koloristernas arv vidare som lärare.

Inge Schiöler var ljus och lyrisk och målade, under perioder när sjukdomen släppte, starka bilder från Koster och Bohusläns kust. Åke Göransson, född 1902, var inåtvänd och dunkel. Han målade människor i hemmiljö och landskap i mörka, glödande färger, ofta blått, rött och violett, och ställde ut mycket lite under sin livstid. Gruppens historia är också en historia om sjukdom och korta liv: Ivarson dog 1939 och Göransson 1942, båda unga.

En etikett, inte en grupp

Göteborgskoloristerna hade inget program, inget manifest och ställde inte ut som en sluten förening. Namnet är en etikett som kritiker och konsthistoriker satte på målare med samma skolning och en likartad syn på färgen. På det sättet skiljer de sig från Halmstadgruppen, som bildades ungefär samtidigt som en verklig grupp och höll ihop i årtionden. De två var 1930-talets mest omtalade nya riktningar i svensk konst, men de gick åt olika håll: Göteborg mot färgen och känslan, Halmstad mot kubismen och drömmen.

Länge sågs kolorismen som Göteborgs eget måleri, nästan en lokal angelägenhet. I dag ses den snarare som en del av en bredare europeisk tradition, där färgen efter Matisse och Bonnard fick bära både form och känsla. Läs mer om tiden i appens epok 1930-talet: kolorister och surrealister.

Var du ser dem

Göteborgs konstmuseum på Götaplatsen har den största samlingen av koloristernas verk, i samma byggnad som Varbergsskolans landskap och Berghs Nordisk sommarkväll. Guiden Konst att se i Göteborg tar upp museet och resten av staden. Koloristerna finns också på Moderna Museet och dyker ofta upp på auktioner och i hem på västkusten. Den som vill se landskapet de målade kan åka ut till Hisingen, Tjörn eller Koster.

Titta efter

Kisa med ögonen framför en koloristmålning. Detaljerna försvinner, men färgfälten och deras kontraster blir kvar, och du ser hur bilden är byggd. Leta sedan efter par av motsatta färger som ligger tätt intill varandra, och efter ställen där färgen är så tjock att den kastar egna små skuggor. Jämför till sist med en målning av Matisse, till exempel Dansen, och se hur koloristerna gjorde ytan tätare och mer skiftande än sin franska förebild.

Så känner du igen den

Övning

Vem var lärare för de flesta Göteborgskoloristerna på Valand?