Gaudí och den katalanska modernismen: byggnader som växer

Antoni Gaudí (1852–1926) var en katalansk arkitekt som skapade ett eget, organiskt formspråk i Barcelona inom den katalanska modernismen, Kataloniens version av jugend. Hans byggnader har böljande ytor, parabelbågar, trencadís av trasigt kakel och former hämtade ur naturen.

Fakta

Barcelona och modernismen

Barcelona växte snabbt under 1800-talets andra hälft och blev en rik industristad. Samtidigt väcktes en katalansk kulturrörelse, Renaixença, som ville återuppliva språket, historien och konsten. Katalanska arkitekter sökte ett eget uttryck, och de fann det i jugendens nya formspråk, där natur, hantverk och rika ornament stod i centrum. På katalanska kallas det modernisme.

Ledande namn var Lluís Domènech i Montaner, som ritade Palau de la Música Catalana 1905–1908 med färgat glas och kakel, och Josep Puig i Cadafalch. Men Antoni Gaudí gick längst. Läs om stilens europeiska bakgrund i guiden om jugend i arkitekturen, och jämför med Victor Horta i Bryssel, vars Hôtel Tassel från 1893 sägs vara den första jugendbyggnaden, och med Mackintosh i Glasgow.

Naturen som lärare

Gaudí föddes nära Reus och växte upp med blicken på växter, djur och landskap. Han ansåg att naturen inte innehåller raka linjer, och att den bästa arkitekturen därför tar efter naturen. Han studerade hur ett träd grenar sig, hur ben bär en kropp och hur snäckor snurrar, och använde det i pelare som lutar som trädstammar, i valv som liknar revben och i tak som liknar ryggar.

Hans tekniska uppfinning var kedjemodellen: han hängde små vikter i kedjor och fick formen på en bågform som är enbart tryckt, kedjekurvan uppochnedvänd. Därmed kunde han bygga valv och kupoler utan att behöva stöd av tjocka murar eller strävbågar. Läs mer om de tekniska principerna i guiden om valv och bågar och under bågar och valv.

Verken

Casa Batlló, ombyggd 1904–1906, har en fasad av färgglatt keramikglas, balkonger som liknar masker och ett tak som en drakrygg. På samma boulevard, Passeig de Gràcia, ligger Casa Milà, kallad La Pedrera, stenbrottet, byggd 1906–1912 med en fasad av vågiga stenytor, balkonger av smidesjärn som tång och en takterrass med skulpturala skorstenar. Båda är på Unescos världsarvslista.

I Park Güell blev bänken i trencadís, krossat kakel i ett mosaikmönster, en av Gaudís signaturer. Hans tidiga lyktstolpe för Plaça Reial från 1879 finns i designdelen, och hans möbler finns under formgivaren Gaudí. Men det mest kända verket är katedralen Sagrada Família.

Sagrada Família och arvet

Bygget av Sagrada Família började 1882, och Gaudí tog över som arkitekt året därpå. Han ägnade sina sista år helt åt den och bodde till slut i ateljén på byggplatsen. Han dog 1926 efter att ha blivit påkörd av en spårvagn och ligger begravd i kryptan. Kyrkan finansieras med gåvor och inträde och bygget pågår fortfarande. Det är en blandning av gotik och naturformer, med pelare som grenar sig som träd och fasader fulla av skulpturer.

Gaudí var länge förbisedd av arkitekturhistorien men upptäcktes på nytt efter andra världskriget och har blivit ett av världens mest besökta arkitektnamn. Hans frihet inspirerade organisk arkitektur och senare formgivare, och många jämför hans sätt att ge byggnader kropp med skulptur. Se också nationalromantiken, en annan nationell variant av tidens stil, och guiden om art nouveau och art deco.

Så känner du igen den

Övning

Vad kallas Gaudís mosaik av krossat kakel?