Islamisk arkitektur: moskéer, kupoler och mönster

Islamisk arkitektur är byggnadskonsten i länder och kulturer präglade av islam, från 600-talet till i dag. Den kännetecknas av moskéer med kupoler, minareter och innergårdar, av hästskobågar och valv, och av rikt ornament med geometri, växtranker och kalligrafi snarare än bilder av människor.

Fakta

Moskén och dess delar

Den tidiga moskén var en enkel byggnad: en rektangulär innergård, sahn, med en pelarhall där de troende samlas för bön. Väggen som vetter mot Mecka kallas qibla, och i den finns en nisch, mihrab, som markerar riktningen. Intill står minbar, predikstolen, och utanför höjer sig minareten, tornet varifrån böneutropet ropas. En fontän eller ett vattenkar för tvagning står ofta på gården.

Moskén är därmed ett rum för gemenskap snarare än ett heligt rum för en särskild gudsbild, och den kan rymma tusentals människor under bön. Grundplanen är därför flexibel och kunde utvecklas på olika sätt i olika regioner: pelarhall i Arabien och Spanien, fyra iwaner runt en gård i Persien och central kupol hos osmanerna.

Från Jerusalem till Córdoba

Den äldsta bevarade stora byggnaden är Klippdomen i Jerusalem, uppförd 691–692 med en gyllene kupol över en åttkantig plan. Umayyadernas stora moské i Damaskus, byggd omkring 706–715, tog upp bysantinska mosaiker och romerska former. I Córdoba i Spanien började bygget av moskén 785–786, med dubbla hästskobågar av röda och vita block i en skog av pelare.

Under medeltiden bar islamisk byggnadskonst på antikens arv. Bysantinska kupoler som Hagia Sofia blev förebild; läs om bysantinsk arkitektur. Den muslimska byggnadskonsten förde i sin tur vidare mycket till Europa, till exempel spetsbågen, som var känd i islamisk arkitektur före gotiken; se hur en gotisk katedral byggdes och valv och bågar.

Mönster, ljus och trädgårdar

Det mest kända kännetecknet är ornamentiken. Eftersom bilder av människor undvek i religiösa rum blev geometri, växtmönster (arabesker) och kalligrafi, ofta koranverser, de viktigaste konstformerna. Mönstren kan fortsätta i det oändliga och påminner om Guds enhet. Muqarnas, stalaktitliknande valvdekorationer, gör att kupoler och portaler verkar sväva. Kakel i blått, turkos och vitt täcker väggar, och keramik, som Iznikfatet, textilier som Ardabilmattan och interiörer som Murad III:s kammare hör till samma bildvärld.

Granada i Spanien fick Alhambra under 1200- och 1300-talen, ett palatskomplex med lummiga gårdar, vattenspeglar och stuckatur som liknar spets. Trädgården var ett paradis på jorden: den persiska chahar bagh delar trädgården i fyra med vattenkanaler, en form som återkommer vid Taj Mahal, byggt av Shah Jahan 1632–1653 som grav för hans hustru Mumtaz Mahal.

Osmaner, safaviter och i dag

Den osmanske arkitekten Sinan byggde Süleymaniye-moskén i Istanbul 1550–1557 och Selimiye-moskén i Edirne 1569–1575, där kupolen vilar på åtta pelare i ett rum av nästan perfekt klarhet. I Isfahan i Persien byggdes under safaviderna 1600-talets Shahmoské, täckt av blå kakel. De osmanska kupolerna utgick från Hagia Sofia men blev lättare och mer upplösta, vilket påminner om hur Pantheon i Rom en gång visade vägen; se romersk arkitektur.

I dag är traditionen levande. Louvre Abu Dhabi, ritat av Jean Nouvel och öppnat 2017, har en kupol på 180 meters diameter av genombrutna metallskikt som silar solen till ett ljusregn som liknar ett palmtak eller ett traditionellt mönster. Läs gärna om valv och bågar, om kyrkan för jämförelse och om medeltiden och samtiden.

Så känner du igen den

Övning

Vad kallas nischen i moskéns vägg som anger riktningen mot Mecka?