Bysantinsk arkitektur: kupoler, mosaik och Hagia Sofia

Bysantinsk arkitektur är byggnadskonsten i det Bysantinska riket, med Konstantinopel som centrum, från 300-talet till 1453. Den kännetecknas av kupoler på hängsegel, tegel och mosaik, och av kyrkor med central planform. Hagia Sofia är dess mästerverk.

Fakta

Romersk grund, kristen kupol

Bysantinsk arkitektur växte ur romersk byggnadskonst. När kejsar Konstantin 330 flyttade rikets huvudstad till Konstantinopel tog man med sig kunskapen om valv, kupoler och tegel, men fogade den till en ny tro. Kristna kyrkor kunde nu byggas öppet och stort, och de fick ett inre som skulle ge en känsla av himlen på jorden.

Huvudgrepp är kupolen på hängsegel, de svagt triangulära ytor som låter en rund kupol vila på en kvadratisk bas. Därmed kunde man rymma stora, ljusa rum utan att behöva en cirkulär bottenplan. Läs mer om tekniken under bågar och valv och i guiden om valv och bågar. Stilen beskrivs närmare under bysantinsk stil.

Hagia Sofia

Kejsar Justinianus lät bygga Hagia Sofia, Den heliga visdomens kyrka, på bara fem år, 532–537, efter att en tidigare kyrka brunnit i Nikaupproret. Arkitekterna var Anthemios från Tralleis och Isidoros från Miletos, båda matematiker och ingenjörer. Den stora kupolen har en diameter på omkring 31 meter och ligger drygt 50 meter över golvet, och en krans av fönster vid dess fot gör att den verkar sväva.

Byggnaden är bevarad genom ombyggnader. Efter 1453 blev den moské med minareter, 1935 museum och 2020 åter moské. Ändå är rummet i huvudsak det som Justinianus lät bygga. Den inspirerade senare osmanska moskéer, bland dem Sinans verk, och Justinianus själv avbildas i en mosaik i Ravenna; se Justinianus bland verken.

Ravenna, Venedig och grekiska korset

I Ravenna i Italien finns några av de bäst bevarade bysantinska byggnaderna. San Vitale, invigd 548, är en åttkantig kyrka med mosaiker av Justinianus och drottning Theodora. Sant’Apollinare in Classe har långa rader av arkader och en absidmosaik, och Galla Placidias mausoleum är ett litet, korsformat gravkapell med blå stjärnmosaik i kupolen.

San Marco i Venedig, ombyggd från 1063, har fem kupoler på grekiskt kors och rymliga guldmosaiker. Senare bysantinsk arkitektur bygger ofta små kyrkor med kuppel över ett inskrivet kors, som Hosios Loukas i Grekland och Chorakyrkan i Istanbul, där fresker och mosaiker från 1300-talet är bevarade. Den gamla cisternen Basilikacisternen visar att samma tekniker användes för vardagsbyggen.

Känna igen och förstå

Titta först efter kupoler som vilar på hängsegel, ofta flera kupoler som omger en större. Titta sedan på ytorna: exteriören är ofta enkel av tegel, medan interiören skimrar av marmor och guldmosaik. Det fungerar som en teologisk poäng: det yttre är anspråkslöst, det inre förenat med himlen. Fönster i skiftande rader gör att ljuset verkar rörligt.

Skillnaden mot väst är tydlig: romansk och gotisk arkitektur satsade på längdriktning och höjd, medan den bysantinska föredrog mitten. Stilen påverkade ryska kyrkor, balkanska kloster och, via handel, hela Medelhavet; se även islamisk arkitektur, som tog upp kupolen. Läs om kyrkan som byggnadstyp och kyrkans delar. Tiden finns under medeltiden; se också Hagia Sofia bland verken.

Så känner du igen den

Övning

Vilket arkitektoniskt element gör det möjligt att placera en rund kupol på ett kvadratiskt rum?