Hur daterar man ett armbandsur?

Hur gammal är min klocka? Ett armbandsur dateras i tre steg: utsidan, urtavlan och insidan. Boettens storlek och bandfästen ger en första tidsram, lysmassan och texterna på urtavlan smalnar av den, och serienummer och referensnummer i boetten eller på urverket ger hos de stora märkena ett tillverkningsår som kan slås upp i tabeller.

Fakta

Börja med boetten

De första armbandsuren var ofta fickurverk i små boetter med trådbyglar, där bandet träddes genom en tråd som lötts på boetten. Cartier Santos från 1904 och Tank från 1917 visade hur ett ur kunde formges för handleden från början, och efter första världskriget blev armbandsuret mannens ur. Under mellankrigstiden var boetterna små, ofta rektangulära, tonneauformade eller stegade i art déco.

Bandfästena, hornen, ersatte trådbyglarna under 1920- och 30-talen. Runda boetter på 30–35 millimeter var vanliga i mitten av 1900-talet, och storleken har vuxit sedan 1990-talet. Ett välvt glas av plast är typiskt för ur från 1900-talets mitt, medan safirglas blev vanligt senare. Diagrammet över klockornas fodral längre ned visar delarnas namn: boett, lunett, horn, krona och glas.

Urtavlan och lysmassan

Självlysande siffror och visare gjordes länge med radium, som användes fram till 1960-talet och som skadade arbeterskorna som målade urtavlorna. Radiumfärg blir mörk, brunaktig eller nästan svart med åren och lyser inte längre. Den ersattes av tritium, som ofta markerades med ett T på urtavlan, och tritium har i sin tur ersatts av fotoluminescerande färger utan radioaktivitet. Hantera aldrig en gammal radiumurtavla som går sönder.

Texterna på urtavlan hjälper också. Märkesnamnet, modellnamnet och ursprunget har skrivits på olika sätt genom åren, och för kända modeller finns noggranna genomgångar av varje variant. Funktioner daterar: en vridbar ring och stora lysande index visar ett dykarur från 1950-talet och framåt, och en takymeterskala en kronograf som Omega Speedmaster. Var uppmärksam på att urtavlor har bytts ut eller målats om, vilket är vanligt på äldre ur.

Mekaniskt, automatiskt eller kvarts

Urverket är den viktigaste tidsmarkören. Handuppdragna mekaniska ur dominerade länge; automatisk uppdragning med en svängande rotor slog igenom efter Rolex Oyster Perpetual från 1931, och Bubbleback fick sitt namn av den välvda baksidan som rymde rotorn. Datumfönster blev vanliga efter andra världskriget, med Datejust 1945 som ett tidigt exempel.

Ett kvartsur kan inte vara äldre än 1969, då Seiko Astron kom. Kvartsur har ofta en batterilucka i bakstycket och en sekundvisare som hoppar ett steg i sekunden. Digitala ur med lysdioder kom under 1970-talet och följdes av flytande kristaller, och plastboetter blev vanliga med ur som Swatch och Casio F-91W. Skillnaden mellan urverken går guiden om automatiskt och kvartsur igenom.

Siffrorna inne i uret

De stora märkena har numrerat sina ur. Rolex graverade länge serie- och referensnummer mellan bandfästena, under armbandet, och Omega numrerade sina urverk; fler märken gör på liknande sätt. Serienumret kan slås upp i tabeller som ger ett ungefärligt tillverkningsår, och referensnumret visar modellen. Numren är bara säkra om boetten och urverket hör ihop, så kontrollera att de stämmer med varandra.

Bakstycket kan också bära stämplar för material och halt. Guld- och silverboetter har kontrollstämplar, i Schweiz från 1880-talet, och i vissa länder årsbokstäver – se guiden om silverstämplar för hur sådana läses. Digitala ur har ett modulnummer på bakstycket, som avslöjar modellen, och märkesverkstäder kan ofta bekräfta när ett ur levererades.

Tidsmarkörer i korthet

Några årtal räcker långt som ledstänger. Cartier Santos från 1904 och Tank från 1917 visar armbandsuret för män; Rolex vattentäta Oyster kom 1926 och den automatiska rotorn 1931. Efter andra världskriget kom datumfönster, dykarur som Submariner 1953 och kronografer som Speedmaster 1957. Kvartsuret kom 1969, digitala ur under 1970-talet, Swatch 1983 och Casio F-91W 1989.

En detalj som är yngre än ett av dessa årtal sätter en gräns: ett datumfönster, en vridbar dykarring eller en batterilucka kan inte finnas på ett ur som är äldre än tekniken. Guiderna om Seiko Astron och kvartskrisen och Casio F-91W berättar hur kvartsuret förändrade både uren och urindustrin.

Original, servicedelar och återutgåvor

Ett gammalt ur har nästan alltid servats, och vid service byts ofta krona, glas, visare och ibland urtavla. Servicedelar kan vara nyare än uret och ändra hur det ser ut. Därför bedöms ett vintageur efter hur väl delarna hänger ihop: samma åldring på visare och urtavla, rätt boett för urverket och nummer som stämmer.

Många märken har återutgett sina klassiska modeller med moderna detaljer: safirglas, nyare urverk och lasergraverade bakstycken. En nyare tolkning av ett äldre ur kan vara nästan identisk på bild men skiljer sig i storlek och detaljer. Guiderna om Rolex Submariner, Omega Speedmaster och Cartier Tank visar hur modellerna har förändrats, och sidan om klockor har urens historia och modellerna i tidsordning.

Så känner du igen den

Övning

Ett ur har batterilucka i bakstycket och en sekundvisare som hoppar en gång i sekunden. Vad är den tidigaste möjliga tillverkningstiden?