Kinesiska vasformer: meiping, yuhuchunping och gu

De vanligaste kinesiska vasformerna har egna namn. Meiping, plommonvasen, har liten mynning, bred axel och smalnande kropp. Yuhuchunping är en päronformad flaska med utsvängd mynning. Gu är en trumpetformad vas efter ett vinkärl i brons från Shangtiden. Hulu är en dubbelkalebass, guan en kruka med kort hals och tianqiuping, himmelsglobvasen, ett klot med lång rak hals. Formerna uppstod under olika dynastier och kan därför hjälpa till att datera ett föremål.

Fakta

Formen kommer först

Kinesiska krukmakare arbetade i en tradition där formerna hade namn, förebilder och regler, ungefär som kolonnordningarna i europeisk arkitektur. En form kunde gå tillbaka till ett rituellt bronskärl, en kalebass eller en vinflaska, och den kunde leva vidare i tusen år med små förändringar. Därför är formen ofta det första en kännare tittar på, före dekoren.

Schemabilden nedan visar sex klassiska former. Peka på dem för att se namnen. Ett kärl delas dessutom in i delar och zoner: mynning, hals, axel, buk och fot, med smala bårder mellan zonerna. Den indelningen bestämde var mönstren hamnade.

Meiping och yuhuchunping

Meiping betyder plommonvas. Den har en liten mynning, en bred, rundad axel och en kropp som smalnar mot foten, och enligt traditionen var den gjord för en enda blommande plommonkvist. Formen blev klassisk under Songtiden, då den ofta gjordes med enfärgade glasyrer som den grönskimrande seladonen. Den levde vidare i blåvitt under Yuan och Ming.

Yuhuchunping är en päronformad flaska med smal hals och en mynning som vidgas utåt, ursprungligen ett kärl för vin. Namnet syftar på en sorts vin. Formen är elegant och mjuk, och den finns i både seladon, blåvitt och kopparrött från Yuan- och Mingtiden.

Gu och bronsets förebilder

Gu är en hög, smal vas som vidgar sig som en trumpet upptill, ofta med en förtjockning på mitten. Formen kommer från ett rituellt vinkärl i brons från Shang- och Zhoutiden, mer än tre tusen år gammalt. När senare dynastier ville visa sin respekt för forntiden kopierade de bronsernas former i porslin, cloisonné och sten.

Samma bakgrund har Houmuwu-ding, ett väldigt bronskärl på 832 kilo från Shangtiden, med fyra ben, två öron och en maskliknande dekor. Förebilderna ur bronsåldern är en röd tråd i kinesisk konst. I Europa blev guformen populär i de så kallade kaminuppsättningarna under 1700-talet, där tre lockförsedda urnor ställdes mellan två trumpetvaser.

Hulu, guan och tianqiuping

Hulu, dubbelkalebassen, består av två klot ovanpå varandra. Kalebassen förknippades med daoismen och med ett långt liv, och den var populär när kejsarhovet gynnade daoismen under Ming. Guan är en stor kruka med kort hals och bred kropp, för förvaring och som prydnad. Under Yuantiden gjordes några av de största och mest påkostade blåvita guan-krukorna.

Tianqiuping, himmelsglobvasen, är ett nästan helt runt klot med lång, rak hals. Den hör till tidig Ming, på 1400-talet, och togs upp igen under Qingtiden, ofta med kopparröd glasyr eller i blåvitt. Den kräver stor skicklighet, eftersom klotet måste vara helt jämnt och halsen sitta rakt.

Blåvitt och dekorzonerna

Blåvitt porslin, där mönstret målas med kobolt under glasyren, utvecklades i Jingdezhen under Yuantiden på 1300-talet och nådde en höjdpunkt under Mingtiden, särskilt under kejsar Xuande, 1426–1435. Blåvit vas med drakar på British Museum är från den tiden: en drake med fem klor, förbehållen kejsaren, slingrar sig runt buken. Där koboltet låg tjockt bildades mörka fläckar, ett kännetecken för perioden som senare imiterades. Se samma slags kärl i designdelen: den blåvita Mingvasen.

Dekoren följer formen. På halsen står ofta smala bananblad, på axeln en krage av ruyi-huvuden, molnformade spiror, på buken huvudmotivet och nertill en bård av lotusblad. Bårder med meander- eller vågmönster skiljer zonerna åt. Lär man sig var mönstren brukar sitta, ser man genast när något avviker.

Former som hjälper dig att datera

En form ensam daterar inte ett kärl, eftersom de klassiska formerna kopierades i alla senare dynastier. Men den ger en ram. En meiping i seladon pekar mot Song eller Yuan, en tianqiuping med kopparrött mot tidig Ming eller Qing. Kejsarens regeringsmärke under botten, i sex eller fyra tecken, säger vilken kejsare porslinet tillägnades, men märken från äldre kejsare sattes ofta på senare porslin som en hyllning; se designdelens guide om porslinsmärken.

Från slutet av Ming exporterades porslin i stora mängder till Europa, först det tunna kraakporslinet och sedan, med Ostindiska kompaniet, ostindiskt porslin till svenska hem. Europeiska tillverkare kopierade formerna i fajans, som i Delft. Skillnaden mellan materialen förklaras i guiden porslin, fajans och stengods, och fler föremål finns under keramik. Porslinsstaden lever vidare: Ai Weiweis Solrosfrön gjordes för hand av hantverkare i Jingdezhen. Epokerna finns i det kinesiska spåret.

Det här ska du titta efter

Övning

Vilken vasform efterliknar ett rituellt vinkärl i brons?