Las Meninas förklarad: personerna, spegeln och gåtan

Las Meninas är Diego Velázquez stora gruppbild från 1656 i Pradomuseet i Madrid. Den visar den spanska infantan Margarita med sina hovdamer, meninas, i ett rum i kungapalatset. Velázquez står själv vid en väldig duk och ser ut mot oss, och i en spegel på bakväggen syns kung Filip IV och drottning Mariana. Gåtan är vad han målar och var vi som betraktare står.

Fakta

Vad målningen visar

Vi står i ett högt, halvmörkt rum med tavlor på väggarna. I bildens mitt står den femåriga infantan Margarita Teresa, kungens dotter, i det starkaste ljuset. Två hovdamer böjer sig mot henne. Den ena räcker henne en liten röd kopp på ett guldfat, den andra niger. Till höger står två kortväxta personer ur hovet och en stor hund. I halvskuggan bakom dem samtalar infantans förkläde och en vakt.

Till vänster står Velázquez själv med pensel och palett, framför en duk så stor att vi bara ser baksidan. Han tittar ut ur bilden, mot oss. På bakväggen hänger en spegel som visar två personer, och i en öppen dörr längst bak står en man på en trappa och ser tillbaka in i rummet. Ingen enskild person är huvudperson; alla vänder sig åt olika håll, mot något som händer där vi står.

Vem är vem

Personerna är kända genom en tidig beskrivning av målningen. Hovdamen som knäböjer är María Agustina Sarmiento, och den som niger är Isabel de Velasco. Den kortväxta kvinnan i mörkt är Mari Bárbola från Tyskland, och pojken som sätter foten på hunden är italienaren Nicolás Pertusato. Kvinnan i änkedräkt bakom dem är Marcela de Ulloa, som hade hand om de unga hovdamerna, och mannen i dörren är José Nieto, drottningens kammarherre.

Velázquez bär nycklar vid bältet, tecken på hans ämbete som ansvarig för palatsets rum. På bröstet har han det röda korset för Santiagoorden. Han blev riddare först 1659, tre år efter att bilden målades, så korset måste ha lagts till senare – enligt en gammal historia på kungens uppdrag.

Spegeln och gåtan

Spegeln på bakväggen visar kung Filip IV och drottning Mariana. Om spegeln speglar rummet måste kungaparet stå ungefär där betraktaren står. Kanske är det dem Velázquez målar på den stora duken, och infantan och hovet har kommit in för att se på. Då är målningen en bild av vad kungaparet själva ser.

Andra har menat att spegeln visar en del av den stora duken, eller att Velázquez målar just den här bilden. Svaret går inte att avgöra, och det är målningens poäng. Den franske filosofen Michel Foucault inledde sin bok Orden och tingen från 1966 med en lång analys av hur bilden spelar med blicken: målaren, modellerna och betraktaren byter plats med varandra. Spegeln kan också ses som en hälsning till ett äldre verk. Jan van Eycks Arnolfinis bröllop, med en spegel som visar personer i rummet, fanns i de spanska kungarnas samling på Velázquez tid; läs guiden om Arnolfiniporträttet.

Ljuset och rummet

Rummet byggs upp av ljuset. Det faller in från fönster till höger som vi inte ser och träffar infantan starkast. Längre in blir allt mörkare, tills det öppnas igen i den ljusa dörren där Nieto står. Rummets flyktpunkt ligger i dörröppningen, så att blicken dras genom hela bilden. Avståndet mellan förgrunden och bakväggen mäts ut av personerna i halvskuggan.

På nära håll är målningen gjord av lösa, snabba penseldrag. Infantans klänning och hovdamernas ärmar är målade med några få streck som blir till tyg först på avstånd. Det är ett av skälen till att Velázquez blev en förebild för 1800-talets målare, från Manet till impressionisterna. Läs om tiden i den spanska guldåldern och i guiden Vad är barock?.

Infantan Margarita

Infantan Margarita Teresa var dotter till Filip IV och hans andra hustru Mariana av Österrike. Hon var tidigt bestämd att gifta sig med sin morbror, den blivande kejsaren Leopold I i Wien. Därför målade Velázquez flera porträtt av henne som skickades till det kejserliga hovet, så att den blivande brudgummen kunde se hur hon växte upp. Flera av dem finns i dag i Kunsthistorisches Museum i Wien.

Margarita gifte sig med Leopold 1666 och blev kejsarinna, men hon dog redan 1673, bara 21 år gammal. I Las Meninas är hon fem år, i en ljus klänning med styvkjol, och hela hovet är ordnat kring henne. Hon är den enda person i bilden som inte gör något annat än att vara sig själv; alla andra tjänar, leker, vaktar eller målar.

Tavlorna i bakgrunden och arvet

De två stora mörka målningarna på bakväggen är kopior efter Rubens och Jordaens. De visar myter där dödliga utmanar gudarna i konst: Pallas och Arachne, och Apollon och Pan. Valet har tolkats som ett inlägg om måleriets värde. På Velázquez tid räknades målning ofta som ett hantverk, och han arbetade för att få det erkänt som en fri konst.

Målningen har inspirerat många. Pablo Picasso målade 1957 en serie på femtioåtta bilder efter Las Meninas, som finns i Museu Picasso i Barcelona. Goya gjorde en etsning efter den. I schemabilden nedan kan du peka på alla tolv delar, och i Se på konst finns den bland målningarna att se på i detalj. Se också verkets sida och guiden Hur läser man en målning?.

Vem är vem

Övning

Vilka syns i spegeln på bakväggen i Las Meninas?